Dag 19. 

Inte bara ljud utan även bild på en (i mitt tycke) av de finaste julsångerna med sveriges bästa röst!! 

 Dag 18

Ögonen går i kors och jag fryser som en nakenhund i en snöhög, men hjärnan bubblar fortfarande som nyöppnad champagne. 

Muttrade på vägen hem för mig själv och försökte bena ut vad som är den nya Helena och vad som är ADD-Helena...

En mycket tunn lina skiljer dem åt numera och det är lite småläskigt att inte veta vad som är vad.

Så under cykelturen hem han jag muttra om vad jag sagt under kvällen, vad jag gjort under kvällen och vad som hänt under kvällen... 
Okej, kanske var det inget livsavgörande som är ristat i sten och som gör att jag aldrig mer kan visa mig på stan utan att rodna, men...

Jag har en lätt känsla av att jag under signeringen av skivan tolkades vara ett svårt förvirrat fans som av idoldyrkan rymt från sluten avdelning på psyket och försökt uppträda som en normal kvinna... Dock helt utan framgång... 
Och jag är helt klart inte riktigt normal, det måste nog även jag erkänna med facit i hand :) 

Men jag är heltklart inte som jag varit innan diagnoser, piller och operation och det är ganska skrämmande för mig (och efter detta inlägg kommer läkarna garanterat att köa för att få mig som patient i kategorin "specialfall"! :D  ) 
Jag vet liksom inte riktigt hur jag ska hantera den främmande Helena som bosatt sig i en kropp som jag inte heller riktigt känner igen...  (Låter verkligen som om jag är redo för hispan och ett litet privatrum, men just nu skyller jag på den sena timmen och en champagnehjärna :)  ) 

Förr gick jag igenom allt jag skulle säga, timmar innan de skulle bli sagda och jag höll mig till "manuset" och sa inget i onödan.

NU pratar käften innan hjärnan registrerat att jag ens öppnat munnen och det är ett väldigt okänt område för mig.
Och alltid efteråt funderar jag på om jag verkligen sagt det jag sagt och varför jag sagt det... 

Innan "allt" var jag orolig för vad folk skulle tycka och tänka om mig och vad jag gjorde, nu registrerar jag knappt att det finns andra omkring mig utan trampar på som om jag var ensam på vägen...Eller i allafall långt före alla andra :) 

Okej. Fortfarande finns det lite takt och uppfostran i mig och jag försöker ligga steget före mitt handlande, men hjälp vad svårt det är att hänga med i svängarna, då hjärnan verkar leva sitt eget liv och jag bara kan följa med utan att ha en aning om vad jag gör härnäst.

Då ( i det förflutna) skulle jag aldrig ta med en kamera i kyrkan (tror inte ens att jag skulle vågat mig in i en kyrka) och än mindre våga använda en kamera i rädsla för att störa de omkring mig... Nu knäpper jag alltid bilder, var jag än är så är kameran/mobilen med mig...

Men jag kämpar med att inte ha kameran framme HELA tiden, försöker även att inte störa alltför mycket.  
Men om min förändring fortsätter i nuvarande hastighet så lär det väll inte dröja länge förrän jag dyker upp PÅ scenen med kameran i högsta hugg (Om jag blir sååå på och närgången hoppas jag att det finns någon vän i närheten som kan sätta sig på mig eller slå mig medvetslös i all välmening och för min egen säkerhet  :)  ) 

Men som det är nu förundras jag över hur jag kunnat ta SÅ många bilder på bara lite över timmen och även var jag ska göra av bilderna... 

Men jag har i allafall haft en underbar kväll (Mer om den i morgondagens inlägg) med en härlig vän som sällskap och med en otrolig upplevelse i kyrkan som inte ens går att beskriva i ord (då är det kris om jag inte ens kan skriva ner det!)
Tack vare FB har jag även fått äran att få vänner (FB vänner) som jag aldrig trodde jag skulle möta i verkliga livet och jag gläds åt den bekantskapen...

Insåg just att även detta är något som tillhör den nya Helena. Gamla jag, skulle smyga runt som ett mörkrädd spöke, rädd för att synas, höras och finnas. Jag skulle smyga ut genom dörren på snabba fötter och muttra för mig själv om min feghet. Nya Helena pratade... 

Och innan katterna slår mig i huvudet med stekpannan ( jag gissar att de kan göra det om de verkligen vill) för att jag ska återgå till att kela med dem, så ska jag släcka ner för kvällen. Tror även att ett avslut här minskar risken för att jag ska vakna i morgon med näsan och pannan tryckt mot tangenterna.

Sitter o väntar. Snart är det dags! :-)

Dag 17

Dag 16

Gav min bror Henry en burk med hemmagjord chokladpulver i julklapp. 

Bara för brorsan att värma mjölk i micron, röra ner chokladpulvret i mjölken och vips så har han en god drickchoklad.

Helenas Chilichoklad

Ingrediensser till ca 2 1/2 dl pulver

100 g Mörkchoklad 70% 

1 dl socker (blir vackrare färg med råsocker...) 

2 msk kakaopulver

1 tsk vaniljsocker

1 tsk chilipulver (kan bytas ut till andra mixade kryddor te.x Kardemumma, kanel el stjärnanis.)

Hacka chokladen i mindre bitar och kör den sedan i mixer tillsammans med de övriga ingredienserna så att det blir ett fint pulver.

Förvara i tättslutande burk.

Värm mjölk och smält chokladpulvret till önskad styrka i en kopp.  

Mozartkulor och "Krokofanter"