Måste komma ihåg att lämna in semesteransökan i dag. Jag börjar känna mig sliten i både kropp o knopp, ingen kul känsla...

Läkaren frågade hur mycket jag hade tänkt att gå ner i vikt och jag var väldigt svävande i mitt svar. Jag hade inte ens några minnen av hur det vara att väga 2-siffrigt, så bara att komma under 100-strecket var stort för mig.

Enligt BMI  i en App jag hittade så ska jag tydligen ligga någonstans mellan 33 (!?!) -55 kg.  33 kg!! Då blir det verkligen att springa sicksack i duschen för att bli blöt och enligt en uträkning på Väddöfolkhögskola så väger mitt skelett 12 kg, så målet 33 kg är en aning i minsta laget och inget jag tänker sträva efter...
Har ingen lust att gå från rullande Michelingubbe till ett andandes benrangel, på bara något år   :) 

I stället för att tänka i kilon försökte jag tänka i storlekar.  Vilka kläder vill jag ha och vilka stl finns de i...

Är nu i det målet som jag hade hos läkaren och även om jag är själaglad över att hitta kläder på  "vanlig" avdelning så är nytt mål satt.  

JEANS DÅ OCH JEANS NU!! 
Gamla favoriter i stl 54 och nya favoriter i stl 46 (de börjar dock bli stora :-)   )   

Är som sagt glad över allt som jag lyckats gå ner, men känner mig fortfarande som en gravid val i ett badkar och den känslan är fortfarande inte kul :) 

Nytt mål i stl är satt men jag känner ingen stress med att ta mig dit.

Jag har hittills sluppit allt för mycket överskottshud och jag tror att jag fortsätter att skynda långsamt mot nästa mål så kanske jag slipper lös hud som flaxar när jag går. 

Kan ju undra hur alla dessa underliga drömmar dyker upp. Om det verkligen är saker och händelser i det undermedvetna som behöver komma fram... Hur som haver vaknade jag i morse i allafall med ett leende på läpparna, efter att i drömmen åkt SL buss genom söder med Dan Ekborg som chaufför :-)
Hur tusan kommer alla människor in i mina drömmar?

Med en timme kvar innan klockan skulle ringa, kändes det svårt att somna om, så nuhar jag även en morgonpromenad.
Lär vara död i em, men just nu är jag ganska pigg.

Kommer jag inte i dag så kommer jag i morgon och kommer jag inte i morgon så borde jag kommit i förrgår eller så kommer jag nästa vecka elker så kommer jag troligen inte alls... Har i flera dagar suttit och väntat på en person som frågat om min soffa är ledig. Soffan är fortfarande ledig och jag ger snart upp väntandet...

Jag tror aldrig jag känt större panik någongång än när varet från Boris hals forsade över min hand...  

Inte veta anledningen till att kladdet rann och inte veta hur jag skulle stoppa flödet. 

Tog servetter och tryckte mot halsen tills det slutade att komma var och ändå var oron stor. Boris har ganska mycket päls och att leta efter ett sår i all den mängden var inte lätt, speciellt då jag inte får hålla honom och han envisades med att vända på huvudet.

Även om samtalet med veterinären var lugnande så fanns oron kvar hela dagen och jag ville bara hem så fort som möjligt för att se hur min kisse mådde.  

Veterinären förklarade att katter ofta får bölder och att det inte är någon fara, men ingen av mina pälsbollar eller katterna jag växte upp med har haft varbölder, så hur vanligt är det egentiligen ?? 

När jag kom hem hoppade Boris ner från soffan och gick till balkongdörren, där han högt förklarade att han ville ha frisk luft :) 

Jag försökte igen att kolla såret och det var inga problem. 

Kollade med bäste grannen om hon kunde hjälpa mig att skölja såret. med tanke på att hon är allergisk mot katter så känner jag verkligen tacksamhet att hon ställde upp med min pälsboll.

Jag kokade koksaltlösning och medan den svalnade så hämtade jag transportburen. Kopplade även ett koppel i Boris halsband OM katten tänkte ge sig på ett rymningsförsök.  

En handduk att linda in kattkroppen i för att undvika spretande tår och vassa naglar hängde också med över till K. Utanför porten vid trädgårdsmöblerna öppnade jag luckan och en storögd katt kikade ut i stora världen. Med stor  tveksamhet lämnade han buren och han var lugn när jag satt med honom i famnen. Jag höll i hans nackskinn medan K  sprutade koksaltlösningen i hålet på halsen. Boris var lugn som en filbunke men när allt var över och jag släppte greppet om katten så ville han ut på äventyr och lämnade bänken.

Karin höll i kopplet  och följde efter medan Boris s i det närmaste kröp genom gräset, så nyfiken men samtidigt så rädd...

Nu sitter bägge pälsbollarna på balkongen och kikar. De har ätit en stor portion fisk, lite godis och Boris har även tiggt rå fisk av mig... Det är som om han aldrig varit sjuk eller haft ont överhuvudtaget. Men tydligen så blir de som vanligt när bölden brister och det bara är dagarna innan som det gör ont på djuret.

Nästa gång så vet jag att det kanske inte är den tryckande luften eller de varma strålarna som gör att djuret sover och inte vill vara ute... Nästa gång så vet jag mer. 

Enligt veterinären är det ganska vanligt att katter får varbölder. Jag ska kurera honom hemma genom att skölja såret m saltlösning och hålla det öppet...

Väntar på att klockan ska bli 9, så jag kan ringa veterinären.
Kliade Boris under hakan och hittade en knöl, nästa sekund var min hand full av var... Troligen är det en varböld som gjort honom hängig sista dagarna.
Klämde ut så mycket var jag kunde och baddade försiktig m alsolsprit och saltlösning.

Hoppas på att det är värmen och den tryckande luften som gör att Boris mestadels sover dygnet runt. Han äter och han dricker, men han är inte riktigt sig själv...
Måste i dag ringa till hans läkare och boka en tid.