Har åter hittat stickorna, så nu får vi se hur länge lederna o händerna håller.
Denna gång ska jag ge mig på en kofta i stl större :-) Det blir en svart/lila till mig att krympa ner i. Resultatet lär ju dyka upp så småningom.

Kände mig som en urvriden trasa när jag kom hem i går vid 19-tiden, efter att ha fått lift av moster in till Norrtälje.

Det kändes som jag sprang som en råtta med raket i baken, hela dagen. Ena minuten satt jag och höll pappa sällskap/ var trevlig mot gästerna i min närhet.  Nästa minut skuttade jag runt med kameran för att knäppa bilder (jag var den enda med kamera som dokumenterade festen) bara för att i nästa stund försöka hjälpa mina bröder i köket... 

Så vidrigt hjärnstressad att jag troligen inte gjorde ett bra jobb på någon av platserna, men jag bröt i allafall inte ihop och bara det är ett kors i taket. 

Dagen började med solsken i Norrtälje, men under hela dagen ute på Björkö droppade det i stortsett hela tiden.

Ett riktigt skyfall kom samtidigt som brorsan, systersonen och de tre småttingarna spelade kubb på gräsmattan. Det rann om alla när de kom in. 

Maten (det lilla jag fick i mig) var utsökt, serveringsfaten var i stort rensade när de bars ut i köket och mycket beröm fick vi ungar för att det var så utsökt gott. Minstebror är den som ska ha all beröm för maten, han hade slitit i timmar i köket med kokandet och hackandet (Tack för maten Matte!). 

Jag hade inte riktigt koll på hur många som blivit bjudna, så det var kul att se den ena efter den andra överraskningen komma in genom dörren. Bland alla trevliga människor som dök upp så var det speciellt tre personer blev jag blev extra glad över att träffa! Tre som jag inte sett på evigheter och som jag inte förväntade mig skulle komma...

Yngst bland gästerna var lilla Viggo på strax över året och den äldsta var mammas morbror  Hasse, som trots sina 80+ ville vara med och fira mamma. Hans tal fick skratten att ljuda i salen och talet avslutades minst sagt på ett överraskande sätt  :)
Han berömde alla oss syskon som ställt upp för vår mor. Även min syster höll ett fint tal samtidigt som mamma öppnade pressenten vi syskon (med familjer) samlat ihop till, ett vackert silverhalsband.

Strax innan 18 förkunnade min moster att bilen skulle rulla mot Norrtälje, om jag ville följa med.
Raskt samlade jag ihop mina saker, vinkade "hejdå" till alla som var kvar och hoppade in i bilen.  Fick senare veta att alla mina syskon hjälpt till att städa upp och därefter sovit kvar hemma hos mamma.

Hade jag stannat kvar om jag vetat att det var en familjekväll och att det var första gångensom alla var samlade en hel natt under samma tak, sedan syster flyttade hemifrån?

Jag vet inte... Jag vet faktiskt inte, ärligt talat, om jag hade stannat över natten jag med.

Som det känns nu dagen efter så...

På det hela så var dagen toppen och huvudsaken är att mamma trivdes.  

På en gästs inrådan så blev det en familjebild. Som hon själv sa:

"-Vem vet när alla är samlade nästa gång". 

Varit nere på Björkö och firat mammas 70- års dag. Trött som sjutton och regnet öser ner...
Mer utförligt om dagen, kommer i morgon för nu blir det sängen för Maxe.

Mamma fyller 70 - år och det ska firas i helgen och som vanligt så muttrar jag om att anlända iförd morgonrock och gympaskor... trasiga jumpaskor bör tilläggas :) 

Jag har kläder, det  erkänner jag. Men jag tror inte att gympabyxor och svarta jeans räknas in i kategorin finkläder och speciellt inte födelsefiranden som är på sommaren. Då ska det troligen vara ljusa kläder och gärna något som fladdrar runt benen typ  kjol eller liknande... 

Jag är somsagt ingen klänning-/kjol tjej, så det går bort. Kvar blir inte många val :D

Ska bli spännande att se vad jag hittar på att bära i helgen. 

Jag trodde att jag var ganska smart, men så började jag fylla i papper från Försäkringskassan och insåg att min genistatus är en myt.

Skojade bara! :D Jag har aldrig varit ett geni, men trodde att det skulle vara lättare att fylla i pappren till Försäkringskassan, än det verkligen var. Tvingades även ringa till grannen för att be om tolkhjälp och då är det kris :)

Men efter 2 timmars slit, så är de nu inskickade och jag kanske vågar luta mig tillbaka och slappna av...

Vissa i min omgivning vet om den cirkus som jag den senaste månaden levt i och stundtals har det känts som om jag helt vill ge upp. Orken och viljan att fortsätta kriga och kämpa tar tillslut slut och jag önskar bara rycka på axlarna "What ever..."  

Men livet funkar inte direkt så och jag har vänner som puffar mig framåt och som berättar vad jag ska göra, så på något sätt så lyckas jag fortsätta kämpa. 

Men inte tusan är det lätt när allt känns som en jäkla karusell utan avstängningsknapp och snurrandet bara går snabbare och snabbare... 

Jag har i allafall lärt av misstagen jag gjorde denna gång, kan alltid hoppas att jag kommer ihåg dem till nästa eventuella sjukskrivning också :)

Finns kanske en anledning till varför man stretchar före och eftet ett träningspass. Hade dels problem att komma av bussen i går efter ruset, då jag suttit i närmare timmen och stelnat. Men att inte komma upp på cykeln för att jag inte kunde lyfta benet tillräckligt högt, fick mig att fundera på hur dagen skulle bli...
Men jag har överlevt :-)
Visst, suckar och stönar endel och vissa främande muskler är hittade, men annars är det okej.

Påväg hem från årets Vårrus. Trött och en aning ont i fötterna. Känns bra att jag har sovmorgon i morgon.
15000 stycken tjejer, på samma plats, är ganska mycket.

45 minuter är tiden att slå nästa år :-)

Ny dag och ny piller :-)

I kväll blir det Vårruset och det verkar bli bättre väder än det var igår. Bara hålla tummarna för att vi slipper regnet!