Jag föddes med breda fötter och de flesta skor är inte gjorda för oss bredfotade, så hela livet har jag vandrat runt i gympaskor.
Olika märken och massor av olika färger i och för sig, men ändock gympaskor...  jeans och gympaskor, kjol och gympaskor, avslutningar och vita gympaskor...  

Mycket kul att vara finklädd och knata runt i gympaskor... Men det har liksom varit livet, eftersom jag aldrig haft råd att köpa de skorna som mina fötter fått plats i så har det funkat på något sätt att ha ett skoställ fyllt med gympaskor i olika färger och olika skick :) 

Av ren impuls så testade jag en lördag ett par kängor på en loppis och till min förvåning så fick jag ner hela foten i dem OCH kunde dra upp dragkedjan! Testade ytterligare ett par och även i dessa kunde jag röra tårna!  

Två skor hittade på loppis som INTE är i gympamodell utan av kängtyp med klack... Förvånad och småchockad har jag sedan dessa fynd  varit inne i skobutiker och testat skor. Vissa av har funkat bra och varit snygga men prislappen har gett mig rysningar, andra har prislappen varit bra men mina fötter skrikit av smärta. I går fick jag sällskap in på "Skokanonen" och där köpte jag mina första sprillans ankelboots!!

Ett kanonpris gjorde dessutom att jag inte funderade över impulsköpet så väldans länge.

Får väll se bootsen som en julklapp till mig själv  :) 

En kul utmaning som går att upprepa   

Regler:

Gå in i mappen där du har dina bilder.

-Gå in i den fjärde mappen och välj den fjärde bilden.

-Visa bilden och skriv något om den.

-Utmana fyra andra att anta utmaningen.

MIN BILD! 

  Konsert i sommarkväll.

Den 29/7 var jag i Norrtälje kyrka och såg Caroline Larsson och Anders Ekborg göra en kanonspelning med massor av välkända låtar!
Jag hade turen att hamna på rad nummer 2 och tack vare lånet av min brors kamera så blev det massor av bilder tagna.

Men just denna bild är tagen med en halvtaskig mobil utan blixt :)   

Jag utmanar alla som känner sig utmanade att anta utmaningen  :) 

 LYCKHEM!!! 

Vackert inbäddad i vitt ligger charmiga Lyckhem på Björkö. 

En sprakande och värmande brasa möter en i dörren, HÖG mysfaktor. 
(Kanske inte världens bästa foton då min telefon fått damp! )

Ett bord med massor av inlaggde firrar i alla möjliga smaker. 

Kan det bli bättre för silldyrkarna?   

Även ett stort bord med kalla rätter fick det plats med i glasvarandan. Inte bara vackert upplaggda utan även sååå otroligt gott!  

(Tack Henrik och Ullis för en toppentrevlig helg på Lyckhem!!)) 

Kan väll inte säga att det blev överdrivet mycket bloggande detta år  :)  

Men mer har hänt än det lilla som jag skrivit om, anlednignen till det lilla bloggandet är att tiden inte riktigt velat infinna sig, samt att det går troll (eller kanske spöken) i min dator. Den har börjat beté sig underligt och en del saker har även försvunnit...  Mycket underligt.

För stunden sitter jag längst ner på Björkö i en kritvit och blåsig värld. Snön ligger djup och vinden greppar tag i huset med jämna mellanrum så det låter som om den vill ta sig in genom väggarna. 
Men här är ganska mysigt ändå. Jag sitter ensam i min lilla kammare, med vinden knackande på dörren, Anders Ekborgs julskiva på Spotify och elementet nedanför sängen påslagen på högsta värmen. Kan till och med skryta med att jag har lördagsgodis att gnaga på :)  Det går ingen nöd på mig inte.

Min enda fundering är hur kissarna i lyan har det. Troligen har de fest medan jag är borta. En riktig röjarfest i sin ensamhet :)

Var nere i Stockholm för någon helg sedan och även om det inte blev så mycket klappar inhandlade så kunde jag konstatera att vintern även kan göra en motorväg vacker. 

Årets köksfönster

   :) 

Den största anledningen till att jag åker till Göterborg i januari är detta!!
Men sedan är även fika/lunch med vänner och förhoppningsvis även en liten titt på stan inplanerad.
Det är ju inte så ofta som jag åker till Göteborg, så lika bra att passa på att utnyttja dagen :) 

 Biljetter är bokade och sovplatsen fixad i Göteborg så nu får gärna Trettondagen komma :)

Denna tid för sex månader sedan låg jag på uppvaket och stirrade på underliga figurer och mönster som var målade i taket.  Vetskapen om att jag var opererad fanns och plåstren på magen var bevisen för att de varit och karvat i mig, men smärtan och värken som alla sa att jag skulle känna fanns inte.
Jag var trött och groggy, men annars hur pigg som helst... För att vara nyopererad  :)    

Ett halvår har gått sedan min Gastric ByPass operation och dessa månader har rusat fram och nya saker har ständigt skett och upptäckts, händelser som jag i princip måste markera i kalendern för att minnas och som för att få ett litet hum om vad som hänt sedan ”dagen O” (Operationsdagen :D )
Kan inte skjuta under stol med att jag känner mig  lyckligt lottad som sluppit inte bara en del av  utan snarare ALLA biverkningar. Kan nog säga att jag har en aning dåligt samvete när jag tänker på de vänner som inte haft min stora tur och som måste opereras både en och flera gånger då det ena efter det andra inträffar. Känns nästan pinsamt och en smula jobbigt när jag erkänner för andra opererade att allt gått lekande lätt för mig, utan att minsta problem dyktupp.
 

Den största skillnaden på före och efter min OP, är självklart vågen som visar en mindre siffra. Ett nummer som jag haft svårt att ens föreställa mig då jag de senaste 10 åren faktiskt vägt pinsamma tresiffrigt.  
Att därför vara nere på två siffror har inte ens funnits som en avlägsen dröm, då det känts så otroligt totalt avlägset att det inte ens kunde anas i horisonten.
Det som känns underligt är att jag känner att vikten förändrats men jag kan liksom inte se den ännu…
Visst har spegelbilden förändrats, men det är inte förrän folk beskrivit förändringarna som även jag kan se dem.  Låter helt utflippat, men kanske har jag svårt att se skogen för alla granarna. Jag ser kilona på byxor som plötsligt behöver skärp för att inte rasa i backen och på tröjor som blivit stora som enmanstält, men just VAR jag blivit mindre är svårt för mig att se, men kanske är det lättare för folk omkring mig som inte ser mig dagligen.

En annan spännande upptäckt jag lagt märket till är att jag plötsligt har ben i kroppen :)
Har hittat både nyckelben och revben som jag kan svära på aldrig funnits där tidigare. Häromkvällen hittade jag även ett ben i smalbenet som inte heller det kändes likadant som det tidigare gjort, har även hittat muskler som är mer framträdande på ställen där fettet håller på att försvinna. Alla dessa upptäckter är spännande att göra och jag blir lika förvånad och glatt överraskad varje gång jag hittar något nytt i kroppen.
De senaste månaderna har helt enkelt varit fyllda av spänning och förväntan. Ännu är jag rätt långt från mitt mål, men för varje vecka kommer jag ett steg närmare min målvikt eller runt kilona som jag ska/bör väga.
Något annat som jag kan mäta och som jag ser tydligare är hur jag förändras på insidan. Vikten minskar och mitt självförtroende ökar. Med varje kilo som försvinner så försvinner även den gamla Helena. Försvinna helt hoppas jag att jag aldrig gör men jag känner inte längre samma hinder inför att göra vissa saker som jag aldrig skulle gjort innan OP. Bara tanken att jag två helger i rad faktiskt varit ute på krogen och dessutom gillat det, är otrolig. Att jag varit på förfester hos mindre bekanta vänner är något som INTE skulle hänt innan OP.  Att beställa en konsertbiljett och gå på spelningen i eget sällskap var även det otänkbart för bara ett halvår sedan.
Dagens WOW är att jag utan tvekan via en ganska ny bekantskap, beställt en biljett till en spelning i Allingsås… Jag vet inte ens var Allingsås ligger och jag har ingen aning om hur jag kommer dit, men jag ser fram mot det i alla fall :)  
Det är som om operationen möjliggjort allt och hindren är inte längre lika höga som jag en gång sett dem vara.
Jag mår bättre psykiskt och fysiskt nu, än jag någonsin gjort och även om det är en bit kvar så har de senaste månaderna varit de bästa i mitt liv.

Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde operationen tidigare i livet!