I bland, som nu, önskar jag en liten korkek att sitta under. Lukta på blommorna, njuta av lugnet och stänga ute världen. En korkek där inget stör och jag kan ägna mig åt att vara ego för några timmar.
Försöker prioritera och välja det viktiga, försöker säga "nej" och fundera över vad som ger energi och vad som tar energi. Försöker att skaka av mig saker istället för att älta... Vilket är såååå jobbigt och svårt, men jag har börjat i allafall.

I bland inträffar allt samtidigt och telefonen ringer i ett. Har man inte jobb så skaffar man sig det, har man inte nog m problem så letar man efter det och har man allvarliga problem så delar man med sig och ger alla andra problem.
Idioter finns överallt och man kan inte skydda sig mot dem helt . Även energitjuvar finns överallt och dem plockar man bort ur livet helt eller försöker undviker ett tag för att få energi att orka umgås med tjuvarna ytterligare en stund.

Just för stunden vill jag ha en korkek att krama. Trött på energitjuvar, idioter och sjukhus.

Nu med 3 timmars resa kanske jag hinner skriva om helgen :-) Åker i ett uråldrigt tåg som jag tidigare bara sett på film med kupévagnar och två slafar uppe vid taket, de används nu som bagagehylla. Min plats var upptagen av en röd kappa, vart ägaren tagit vägen vete tusan.

Om vi börjar m gårdagen som blev det en smula stressigg. Att möta mitt resesällskap vid bestämd plats på Centralen visade sig vara omöjligt då min buss gick från Norrtälje utan mig och jag blev väntande på nästa i en halvtimme med nerverna utanpå kroppen och svordomar på läpparna. Jag hade räknat m att kunna ta det lugnt, köpa kaffe och stirra på folk i närmare 40 minuter i väntan på tåget från Centralen. Istället blev det koll på klockan, sms, irriterat muttrade och skenande gatlopp från tunnelbanan till perrong 11. Kom fram med 3 minuters marginal och ett hjärta som slog i turbofart närmare timmen efter att jag satt mig på tåget. Att äntligen vara på väg i rätt tåg. Med rätt sällskap och med giltig biljett var en lättnad.

Korridoren vid vårt första rum...

Rum var bokat på hotell i Jönköping och för att spara in lite ören så delade vi rum. Att det skulle vara fönsterlöst var vi införstådda med men att det skulle ligga under markplan och vara lika litet som mitt kök var en överraskning. Tänk en liten båthytt med EN säng, en ganska bred säng men dock bara en säng. Jag och Maria tittade på varandra, småskrattade och började fundera på möjligheten att sova på golvet, men med ca halvmeter på vardera sida om sängen så insåg vi det omöjliga. Helt okej rum om man är ett par som gillar närkontakt och att trampa varandra på hälarna, men för bara vänner som är vana att bre ut sig och ha sitt eget utrymme...
Vi beslöt att i allafall höra om det fanns annat rum m två sängar som gick att dela och vi hade tur. Det fanns ett rum ledigt (Ett enda rum!!!!) m 2 separata sängar och även om det för min del betyder nudlar och radhusbiff resten av månaden, så bytte vi upp oss.
Bi lämnade källarplanet, hytten och korridorer som förde tankarna till amerikansk deckare, mörka korridorer, sammet på väggarna och rum som hyrs ut per timme... Mysigt på sitt sätt, men samtidigt underligt...
Vi hamnade i stället på plan sex och tema som drog mot Asien.

Mönstrade väggar i korridoren som var som gjord att springa vilse i. Nischer här och var m glasbubblor el träfigurer och vackra tavlor.
Riktigt läckert och ovanligt.
Lite skillnad från den bleka standarden som jag vanligen sett på hotell. Även rummet var en klar förbättring med två sängar, stort badrum och ett smalt bord som gjort för en laptop. Planen var att kasta väskorna i ett hörn, bege oss ut på stan och hitta middagen. Det blev en irrade tur runt stan , vi hittade ett par gamla hus, öppna torg m fjädrar och en del restauranger. Den stora missen var vädret. Grått och mulet i både himmel och vatten samt en vind som gjorde att det blåste rejält!

De flesta matställen vi hittade var bara lunchrestauranger och tillslut blev det en tapasrestaurang m massa smårätter. Gott som sjutton och jag önskar jag fått i mig lite mer innan jag blev mer än övermätt, men tapas är som gjort för gbp-opererade. :-)

Efter middagen begav vi oss till Spira och "En Spelman på taket" (se föregående inlägg). En fantastisk föreställning, väl värd pengarna och även om det inte blev det vanliga "beviset" m en bild på Ekborg och Maxen, efteråt så hittade vi en pappkopia i ett hörn och det dög. :-)

Efter satt vi på rummet ett par timmar. Blogg, bilder och sms skulle skickas.
Sov som en drottning i min stora mjuka säng och vaknade utvilad. Efter en hotellfrukost i min smak m många val så lämnade vi hotellet.

Mina fötter består enbart av skavsår och jag har aningens svårt att gå normalt, men att knyta skosnören hårt har hjälpt lite och jag försöker att inte stöna allt för högt.
Att pressa ner fötterna i skor som är en stl för liten är inte såååå smart och jag får väll skylla mig själv, men utan skavsår så är skorna väldigt sköna :-D

Sitter nu i restaurangvagnen med den obligatoriska kaffet och en sockerbomb. Tack Maria för trevligt sällskap, trevlig helg och en god middag!

#blogg100

Full utvärdering och historia kommer i morgon, men mitt liv är ju ett litet äventyr och de flesta saker blir ju inte som planerat :-)

Hamnade i allafall tillslut i Jönköping för en helg m musikal, god mat. Fint hotellrum (vid försök nr 2 :-))och trevligt sällskap.

"Spelman på taket" på Spira var det som fick mig att åka till Jönköping och om någon inte vet det, så är det härligt mångsidiga och begåvade Anders Ekborg som har huvudrollen. Det är faktiskt första gången jag sett honom i en roll där han är lika mycket skådespelare som sångare. Imponerande som alltid, förstås och vissa scener gav rysningar medan andra fick ögonen att tåras.
Platserna var i mitten och vi hamnade på bänkrad 3, vilket visade sig vara vid orkesterdiket och precis vid scenen. Satt mitt i blickfånget och hade full koll på vad som hände på scenen och således ingen framför mig som störde min koncentration eller som tog mitt fokus. Visst, kapellmästaren viftade lite då och då, men jag överlevde :-)

Jag kom till Spira med öppet sinne eftersom jag inte hade en aning om vad musikalen handlade om.
Insåg efter ett tag att jag hört vissa av sångerna, men då inte placerat dem till rätt plats eller rätt show.
Imponerad över musiken, skådespelarna och handlingen som trots att den utspelar sig i slutet av 1800- talets Ryssland går att känna igen även från nutid. Helt enkelt en väldigt aktuell musikal om viljan att bevara traditioner, om liv i fattigdom, om oro och flykt...men även om glädje och lycka.

Spira i skymningen när vi lämnade föreställningen och dagtid när vi travade in!

Fortsätter i morgon med mer från Jönköping!
#blogg100

När det kommer till teknik så har jag tummen mitt i handen. Jag vågar på min höjd byta glödlampor eller batterier, men i övrigt så fixar jag inte tekniska saker. Dels så finns inte intresset att göra/lära mig men framförallt så är jag "Lille Skutt" och darrar av rädsla. Rädd att proppar ska gå, rädd att släcka ner hela området, rädd att få en stöt som ger krusat svart hår och helt klart rädd för smärta.
Var duktig nog att byta sladd och kontakt i en lampa, men vågade jag testa att den funkade? Istället tog jag lampan på promenad, knatade över till grannen och lät honom testa om den funkade.
Jag gör allt för att undvika stötar :-)
Dammsugaren på jobbet bråkar m mig och ger mig stötar så kraftiga att handen domnar, ska försöka komma på att anmäla felet och få det åtgärdat. Men fram till dess så dammsuger jag försiktigt och under svordomar.
Även fleece ger mig stötar och speciellt om katt studsar på fleece och sedan på mig, då blir det stora gnistor. Även jackan m fleecefoder ger mig stötar. Om jag har hörlurar på mig och fleece kommer åt sladden då får jag stötar i öronen... Mycket obehagligt, kan jag berätta :-)


Jag är som sagt ingen vän av el, elektronik eller teknik. Jag gillar gamla prylar som Funkar utan problem och utan uppdateringar. Video apparater som man måste köra över för att ha sönder dem (stämmer!! Jag har fortfarande en video och även måååånga band! :-)). Dessvärre kan jag inte se på videon för jag måste koppla samman video med dvd och tv och det betyder garanterat stötar och svordomar, så jag väntar fortfarande på att modet ska infinna sig.

#temabogg52

Alltid ute i sista minuten och allt ska då hinnas med samtidigt! Diska, packa, leta extranyckel, städa, tvätta, äta, köpa bussbiljett, lämna nycklar till kattvakt, vara social, duscha, mata katt, packa morgondagens mellis, släppa ut katt, dricka kaffe, messa resesällskap, packa om väska, leta efter katt, bädda sängen, ställa väckarklockor, dra ner persienner och hitta katt på balkongen...

Vadå stressad och uppe i varv!?! :-) Det är i allafall skönt att mitt resesällskap har hand om biljetter och sånt viktigt, eftersom jag för stunden har fullt upp med att hålla koll på mig själv :-) Kommer garanterat att sitta på bussen i morgon och antingen upptäcka att halva väskans innehåll ligger kvar på sängen eller att jag har packat för en veckas semester. Förra gången till Göteborg packade jag med högklackade skor av olika par, kände mig lagom smart när jag upptäckte det. Höger sko var svart och vänster en jeanssko...
Det enda jag kan vara säker på är att jag inte är säker på något.
Men det brukar lösa sig :-)

När klockan slår 10 så öppnar butiken, kunderna strömmar in och jag gömmer mig på lagret. Under ett par timmar har jag moppar golvet, kört hela butiksyta m maskin, tömt alla papperskorgar och kollat att allt ser bra ut inför öppningen.
Resten av dagen tillbringar jag i personalutrymmena och lagret.
Dels så ska allt vara klart till kunderna kommer men även för att jag inte vill trängas m kunder och krocka m vagnar.
Jag trivs m att hålla mig i skymundan och inte vara synlig.
Men i bland så lämnar jag mitt lager och tvingas ut i butiken och även om jag liksom mina "kollegor" har profilbilder så är mina svarta och deras vit/blå rutiga. Även olika namn är tryckta på kläderna och även en annan stor skillnad finns mellan mig och dem. De kan allt och jag kan inget, jag städar bara :-)

I dag kom en kollega in för att lämna en bunt m kursmaterial till mig. Hen var ledig och tog därför stora ingången och jag var då tvungen att möta upp inne i butiken. Direkt när jag visade mig så stoppades jag av en kund som ville veta var en viss vara fanns med ett specifikt artikelnummer. Jag förklarade vänligt att jag inte kunde hjälpa och visade honom istället till en riktig anställd. Hinner bara vända ryggen till så blir jag åter "antastad" av ytterligare en kund som behövde hjälp och åter förklarade jag att jag bara var lokalvårdare och visade åter vägen till en riktig anställd.
Därefter ilade jag snabbt tillbaka till mina domäner och fortsatte göra mitt jobb.

Kan kanske inte som kund alltid vara lätt att hålla reda på personalen, men om det över hela mig står "Samhall" m stoooora bokstäver, så borde det på något sätt synas och märkas att jag inte är specialisten och inte heller anställd i den affären. Jag nöjer mig m att smyga runt och städa innan kaoset startar.

Fick i dag tillsägelse att slå ner på tempot. Hen tyckte jag verkade tröttare än vanligt och lite mer splittrad än normalt. Hen undrade om jag har mycket på gång och om något av tingen är saker där jag inte svarat ett klart "Ja".
Om jag verkligen ville vara engagerad eller har jag hoppat på bara för att vara "snäll"?

För stunden är alla mina projekt saker som jag vill göra och som jag brinner för. Hur länge lågan fladdrar, vet ingen och den dagen det inte längre är kul hoppar jag av och tackar för mig...
Det är i allafall vad jag intalar mig att jag ska göra :-)

Långsamt minskar de i antal och i dag försvann ytterligare en sköldpadda.
Nu är det 5 små kvar, som söker nytt boende :-)

Håller på med ytterligare ett par "skaldjur", men tid att virka har inte funnits de senaste veckorna. Det har i stället varit måleriterapi i lokalen och social träning på andra platser än i lyan. Kan ju erkänna att det är skönt att beställningarna är färdiga, för nu börjar jag så smått tröttna på sexkanter och vill göra något annat, frågan är vad?!