Hur mycket kaffe man än dricker om dagarna så kan det ibland bli problem att få rätt styrka på drycken.

I går bryggde "G" morgonkaffet och bara några timmar senare så hängde denna laminerade lapp på väggen.

Själv har jag termosen med varje dag och drabbas inte.

Men stackars "G" var drabbad av skämt hela dagen som han tog med ett leende :) 

Har påbörjat en sköldpadda i blått,lila och vitt. Håller även på med en vit och rosa och även en svart padda... och en grå.
Paddorna har tagit över mitt köksbord så middagen blev en macka vid köksbänken samtidigt som jag tittade på film via mobilen och fyllde diskhon med vatten. Fortsätter med virkning vid bordet utan att diska klart för filmen är för spännande. Kastar i mig en semla mellan bytet av garn och väntar på samtal som inte kommer.
I reklamen (som plötsligt dyker upp) börjar jag kolla på fb och fundera på utformningen av nya fb-gruppen för hyresgästföreningen som jag tagit på mig ansvaret för, men orkar inte mer än kolla läget innan jag kommer på att jag har fribiljetter till en kryssning och skickar iväg pm till kuliga vänner att åka båt med.

Nu är filmen slut, jag är fortfarande små hungrig, disken är fortfarande odiskad, paddorna är fortfarande garnnystan och mitt i alltsammans kommer jag på att jag skulle hälsat på pappa på sjukan efter min middag... Vart tog tiden vägen???

Besökstider är nu slut, soffan är härligt obäddad och mina ögon går i kors.

För många med ADD är stress och sysselsättning toppen och att kunna ha många bollar i luften och full kontroll på allt är en självklarhet.
Numera (efter trippen in i väggen)påbörjar jag många saker och är glad om något blir avslutat...
Jag försöker att bara ha ett projekt på gång åt gången, men vissa dagar när livet utanför skenar okontrollerat och mycket händer så smittas min hjärna och allt blir kaos. Försöker dessa dagar att ta ett steg tillbaka och få en någorlunda översyn över läget och försöker hitta en tråd i röran att nysta i.
En sak i taget, slappna av och låta det ta sin tid utan något avbrott, vilket brukar funka ganska bra.

I morgon är det torsdag och pappa är fortfarande kvar på sjukan så efter jobbet blir det en promenad dit. Disken lär inte försvinna under natten, så den diskar jag i morgon efter sjukan och sköldpaddorna lär även de ligga kvar där jag lägger dem, så ingen stress att stressa ihop dem.

Med andra ord så kan jag ta en varm dusch och krypa ner i soffan utan dåligt samvete.

Trött som sjutton. Tror att det dels varit lite mycket på kvällarna och eftermiddagarna men mycket av tröttheten kommer nog även från psykisk stress. Oro för pappa är nog en bidragande orsak till att jag känner att sova större delar av dygnet. Sätter mig på en stol och där blir jag sittandes och stirrar tills jag lägger mig i sängen/soffan och somnar. Inte ens någon virkning har det blivit de senaste dagarna. Lyckades dock sy ögon på en gul sköldpadda, så nu är en liten familj klar och ska skickas i morgon till Göteborg. Men annars har inte mycket blivit gjort...

Jag är helt klart för gammal för att klara mig på 4 timmars sömn.
Oron att sova så hårt att jag inte vakna när/ om telefonen skulle ringa gör att jag skippade insomningspillren, vilket i sin tur gjorde att jag under närmare timmen låg och stirrade på telefonen, beredd på att svara direkt om den skulle ringa.
Att somna med oro i kroppen och ett hjärta som slår för hårt och för snabbt är inte det lättaste. Vill vakna av telefonen, vill vakna utvilad och vill slippa se minutvisaren räkna ner till väckning...
Det blev ändå en dubbel dos piller tillslut, allt för att få hjärnan att sluta slå knut på sig själv.

Trött på gränsen till övertrött har jag gått runt med telefonen i högsta hugg, beredd att svara på första signalen. Vad händer?kommer sjukhuset att ringa? Tas det prover? Rönkas han?eller skickas han kanske hem?? Frågorna finns. Oron finns. Rädslan finns och även sorgen finns...

Jobbar järnet och gör sitt sitt bästa trots att hjärnan redan är på sjukhuset. Oron och skräcken jagar i hasorna. Försöker att inte tänka.
Bara en vanlig dag och ta timmarna som de kommer utan att ligga stegen före och tänka på alla "om".
Det enda man kan vara säker på är att det kommer att ske men ingen vet när...

För många år sedan, i tonåren läste jag hela serien om Kurt Wallander och älskade de böckerna. En vanlig svensk polis i en vanlig svensk stad. De var spännande och ändå så vardagliga. För mig är Rolf Lassgård Wallander och jag har alla filmerna där Lassgård är snut i Ystad.

För ett par veckor sedan började jag åter "läsa" deckare efter att ha haft ett längre uppehåll i romanernas värld. En bok i örat under arbetstid stängde ute den höga och värdelösa musiken som alltid spelas på jobbet.
Valet blev "Hamilton" av Jan Guillou och raskt plöjde jag igenom dessa böcker. Alla m sin charm, spänning och speciella historia. Spänning från början till slut och jag älskar karaktären Hamilton. Det var med saknad som jag avslutade sista boken och började leta efter nya deckare.
Eftersom jag gillade Wallander så började jag åter igen att lyssna på de romanerna och jag är nu inne på bok nr 2, "Hundarna i Riga" och jag har upptäckt att jag hela tiden jämför Wallander med Hamilton och jag gillar inte den jämförelsen :-)
Det är olika författare som skriver olika och vars poliser/agenter självklart är olika. Men ändå så jämför jag karaktärna.
Jag ska avsluta "Hundarna i Riga" och därefter börja lyssna på något annat, vad vet jag dock inte...

Så snälla ge mig boktips på ljudböcker som är deckare eller spänning med agenter, snutar, våld och helt omöjliga att lägga ifrån sig!! Jag har kris på romanfronten!
:-)

Planen för dagen var bara trevliga nöjen, men det blir ju aldrig som jag planerar så varför är jag förvånad!? :-)

Förutom att sopbilen väckte mig vidrigt tidigt så började förmiddagen med fika m syster på "Tullen" i väntan på mor och liten skrutta som tillbringat ett par dagar på landet hos mormor.
Därefter blev det fönstershoppa för mig och vanlig shopping för övriga :-)
Vid lunch så strålade vi samman med min svägerska och en av mina bröder för lite kinamat. Därefter blev det en kaffe på "Tösses" innan vi skildes och gick åt olika håll. Jag köpte dagens obligatoriska gurka och sedan ilade jag till tvättstugan (helgnöje nr 1... Eller inte). Med maskin nr 2 i torktummlaren och jag redo för middag så ringde de från pappas boende. Andningsproblem igen och ambulans på väg. Min lillebror lät lika pigg som en 80 årig som storrökt i 90 år, så jag lät honom vila och vandrade ensam och solo till sjukan för att ta emot ambulansen. Ambulansen var snabbare än mig och han var redan inne när jag kom.
Nu har jag suttit i ett fönster (skönare sittplats än stolarna) i 2 1/2 timmar. Det har blivit syrgas, kortison och lite annat.Just nu väntar vi på sköterskor som ska köra oss till avdelningen så även övernattning för pappa blir det.

Jag hade hoppats på en stilla kväll i lyan m  en bok i öronen, massa sköldpaddor och en stor Irish Coffee men i stället blev det  agera sällskapsdam.

Friheten att kunna ligga på en solvarm klippa vid havet en sommardag. Höra vågorna slå mot land och se vita bomullstussar långsamt jaga varandra över en annars klarblå himmel medan solen värmer...

Just för stunden önskar jag att min frihet skulle vara att kunna öppna en atlas, blunda och sätta ner fingret på en punkt på någon sida och sedan boka en biljett till punkten som mitt pekfinger hittat. Slippa bekymra mig om ekonomin, ledighet eller annat grått. Kunna välja precis vad jag själv vill utan oro, tvivel eller riskera att  jagas av obetalda räkningar.
Tänk att kunna ha den friheten att helt själv kunna bestämma vad som ska hända och ske. Bara göra det man själv har lust med. tyvärr så finns inte den ekonomin så jag nöjer mig med vetskapen att naturen är gratis och inte mycket slår en klippa vid havsbandet, med vågornas dans mot land, en stilla vind genom skogen bakom ryggen och synen av en segelbåt som långsamt glider fram över glittrande vatten.

 

#blogg100

#temablogg52

Nyss hemkommen från en kväll i lokalen med massa trevliga människor.
Fortfarande förvånad och jäkligt glad över att det är så många som vill pyssla, fika och träffas ett par kvällar i månaden.
För mig är det ett litet andningshål. Att för några timmar lämna min röriga lya och se andra levande varelser och bara vara.

Kommer in i lyan bara för att upptäcka att både keson och osten är slut i kylen. Ingen frukost i morgon och inte heller någon fika på jobbet. Frukosten består i normala fall av en stor macka med gurka och ost, samt ett kar med starkt kaffe. Brukar krävas mycket Java för att få mig i skick för jobbet :-)
Fikat på jobbet vin 10-snåret efter tre timmars stress i butiken är alltid 1 dl keso m lite sylt och måååånga skivor gurka, det sistnämnda dock på ett fat bredvid keson :-)
Visste att jag skulle handla något och att jag skulle gått in i affären på vägen hem, men valde apoteket och sömnpiller istället...
Det man inte har i huvudet får man ha i benen :-D

Vännerna har lämnat mig och sitter på bussen till Hallstavik och tystnaden har intagit lyan. Jag dricker kvällens sista kaffe, bloggar och har en spinnande kisse i knät. Zasso tycker säkert att det är skönt att ha "mamma" hemma.

Rimbobullarna var i allafall uppskattade av alla pysslare och det är alltid kul!

#blogg100