Direktlänk till inlägg 30 juli 2008
Såg att det är många bloggare som berättar om simturer och badförsök med sina hundar. Läsandet av dessa bloggar fick mig att minnas min vattentokiga hund Totte och våra stunder på stranden.
Speciellt finns det ett minne när han rymde med kanoten…
Det var många år sedan jag måste ha gått i 5:an vilket betyder att det är närmare 20 år sedan som den bästa sommaren i mitt liv ägde rum.
Jag och min granne Jennie bodde vid stranden i ett båthus. Vi hade allt vi behövde i detta båthus och vi var nästan alltid där. Ibland var vi hemma för att äta och så, men de flesta stunder tillbringade vi på stranden med böcker och bandspelare.
Min svarta cockerspaniel Totte var ofta med oss och busade i vattnet, simmade och rensade stranden från tång, som han hämtade på bottnen och bar upp på land.
En dag fick jag och Jennie för oss att hyra en kanot och paddla ut till en av öarna utanför stranden. Totte var med och medan vi packade kanoten med picknick och torra kläder satt han bredvid och tittade intressant på.
Allt ömtåligt hamnade i plastpåsar då vi inte visste hur hunden skulle vara i kanoten eftersom han aldrig tidigare varit i en kanot, så kanske han i panik skulle välta kanoten. För att vara på säkra sidan så kopplade vi Totte och placerade honom i mitten och band fast kopplet i ett av sätena.
Glada i hågen paddlade vi ut i kanalen. Jag styrde, Jennie satt längst fram och Totte satt som en liten kung i mitten av kanoten, helt stilla och tittade på omgivningarna. Allt gick bra tills kanoten välte…
Jag vet inte varför men troligen så var det svallvågor efter en motorbåt som gjorde att vi alla tre fick ett ofrivilligt dopp.
Medan jag och Jennie försökte rädda plastpåsarna som innehöll både kläder och kameror, så rymde jycken med kanoten. Han simmade mot närmaste ö och då han var bunden i kanoten så fick han kanoten med sig på köpet.
Nu skulle jag aldrig ens komma på tanken att binda honom i kanoten eftersom vad som helst skulle kunnat hända, men då var jag ung och dum…
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...