Mosters lillråtta blev den 3:e april 6 år gammal och de vanliga människorna dök upp för att gratta lilljäntan.

Syrran hade gjort en underbart smarrig smörgåstårta som nästan helt gick åt och prinsesstårtan var så färsk att den inte ens gick att skära ordentligt. Smarrigt var ordet.

Lillråttan fick en massa presenter allt från cd-skivor till kläder.

Det finaste var dock en sprillans ny cykel i färgerna svart, rosa och vitt. Skitsnygg!! Modet att våga cykla hade hon inte till en början, troligen för att det var för många människor som stirrade på henne.

Dagen var otroligt trevlig och timmarna flög fram.

Bad om hjälp för ett par dagar sedan gällande detta med bloggning och den enda som ställde upp var Jennie! Tack min nästan släktingJ.   

Att läsa bloggar är på sätt och vis som att stå utanför ett fönster och kika in i en annan persons vardagsrum… 
Är det mörkt ute och upplyst inne så är det å andra sidan mer att man spionerar, men om det är ljust ute och den i lägenheten vet om att man står där utanför och studerar privatlivet på andra sidan rutan är det mer åt bloggkänslan.

Man skriver ju bara om det som man vill att folk ska veta och vill man hålla sitt privatliv hemligt så drar man ner rullgardinen.

Att dyka ner i en väns blogg är i mitt tycke mer spännande än att kolla in främlingars bloggar. Om jag inte letar efter något speciellt att läsa om för då är det främlingarna som jag hittar det mesta stoftet hos. Men just vänners bloggar har det som jag vill veta. Jag vill veta vad som händer i deras liv (glädje och sorg), vill skratta åt teckningar, se deras barn utvecklas och av nyfikenhet & intresse följa med dem i livet.

Även om jag inte alltid skriker till när jag varit på besök, så håller jag mig uppdaterad.

Har skrivit det tidigare, men anledningen till att jag bloggar är att förbli synlig.

Har stundtals en känsla av att vara osynlig.

Kan sitta och prata med en viss person och mitt i en mening kan personen ifråga resa sig upp och gå ut ur rummet… Som om hon inte hörde att jag pratade.

Eller någon kan komma in och avbryta mig mitt i ett samtal, som om personen inte såg att jag var där… 

Stunderna av genomskinlighet är ganska många, eller så har jag blivit mer uppmärksammad på dem eftersom jag tänker mer på det.

Anledningen till att jag bloggar är alltså att jag inte vill vara genomskinlig. Om en person läser min blogg blir jag glad, om femton pers läser den börjar jag undra varför de läser den eller om de bara råkat slinta på knappen och kana in på fel sida.

Jag vet inte om besökarna är planerade besökare eller misstagsbesökare eftersom ytterst få lämnar fotavtryck efter sig.

Vilka ni än är så ska ni ha tack för att ni läser om mitt förvirrande liv.

En lång utläggning om inget, anledningen är att jag är trött och försöker att få hjärnan att samarbeta över ett enda ämne.  

Fredag har nyss gått över till lördag. Aptrött sitter jag i soffan, stirrar på dålig tv och dricker kallt kaffe.

Dålig teve beror på att batteriet i tvdosan har tagit slut och jag orkar inte resa mig och kallt kaffe beror på att jag glömmde värma vattnet i vattenkokaren innan jag hällde upp det i muggen. Behöver jag över huvudtaget berätta att jag är trött... aptrött? 

Förstår inte själv, varför jag inte går och lägger mig. Hela dagen sedan jag vaknade på, förmiddagen har det varit full fart. Kom på att jag ska fira Josefin i morgon och eftersom det snart är påsk och jag inte hinner träffa någon av de tre småttingarna innan påskharen dyker upp, så ska jag ha påskäggen med mig i morgon. Problemet var bara att det bara var Jossans ägg som var klart.

Hela dagen har jag därför suttit med penseln i högsta hugg och nästintill duschat i lack.
Telefonen ringde och eftersom min telefonsignal låter som en polissiren, så hoppar jag högt varje gång det ringer, så mitt under lackningen  ringde telefonen och skrämde livet på mig.

Jag har alltid min telefon med mig om jag skulle få ett samtal eller ett SMS. För det mesta är telefonen tyst, men OM det ringer så är jag på ställen där en tjutande polissiren inte är så uppskattat att höra och ännu svartare blir blickarna på omgivningens blickar när jag inte hittar telefonen i jackfickan och signalen blir högre och högre... 

 Funderar på att byta signal, men då kommer jag väll inte att höra den, eller snarare inte inse att det är min telefon som ringer.

För ett par somrar sedan gick jag runt i Norrtälje och började av någon anledning att gnola på Whams lår "Wake me upp befor you go".

Hela dagen satt låten i min skalle och den ville inte försvinna. Inte förrän jag kom hem och mamma undrade varför jag inte svarat när hon ringt, såg jag att jag hade 4 missade samtal och att ringsignalen var inställd att spela just Wham.

Bibliotek är för mig en av få platser där tystnad och stillhet ska råda.

Medan barn springer runt, lekandes kurragömma bland hyllorna och tonåringar högt och ljudligt pratar i telefonen, så är jag en av de som smyger runt för att inte störa allt för mycket. I bland när jag haft fel skor på fötterna har smygandet varit en omöjlighet. Mina svarta gympaskor passar inte ihop med golvet på biblioteket och i varje steg jag tar uppkommer ett knarrande som kan gämföras med en ankas "Kvack".  Mycket spännande att smyga runt mellan hyllorna i dojor som låter som en anka "kvack, kvack, kvack..."  Och om telefonen som ligger i någon av mina tio fickor dessutom ringer så är det extra roligt. Förföljd av en polissiren i jackfickan och ankor under fötterna gör jag mitt bästa för att bli så osynlig jag bara kan.

Senast jag var inne på bibblan ringde min annars stumma telefon TVÅ gånger. Vilket betyder samma panik dubbelt upp.

Hursomhellst så är klockan mitt i natten, äggen färdigmålade och jag är i stort sätt klar att fira Josefin.

De senaste dagarna har varit lugna men fullbokade. "Sprattelgubben" har varit hos farmor och han har även varit på besök hos mig. Som alltid när han dyker upp så blir det fullfart, massa skratt och långa stunder av skapanden. Alltid när han kommer från mig har han saker med sig hem till sin mamma. Denna gång var det två urblåsta ägg till påskriset, ett målat påskägg som han dekorerat med paljetter och en tavla. Tavlan är fotad och kommer att hamna på min hemsida, när jag orkar pyssla med bilderna.

På många sidor har jag sett att de bloggar som varit populärast är bloggare som håller sig till ett enda ämne. De som riktat in sig på en kategori och på det sättet hittat andra likasinnade som de skriver för, en trogen läsarkrets helt enkelt.

De mest populära bloggarna måste vara de som tar upp mode och skönhet. För en totalt icke modeintresserad person som jag är, har jag svårt att förstå dragningen till alla dessa mode bloggar som ploppar upp, hela tiden.

Så vad ska man blogga om? 

Vem vill läsa om mitt liv och min tråkiga vardag?

Vad har jag att berätta som kan vara intressant för andra?

Med en ny hemsida, så vill jag även att folk ska upptäcka att jag har en blogg, men vad ska jag fylla den med?

Trots många intressen så vet jag inte vad jag ska rikta in mig på. Ska jag hoppa på ämnen inom:

Litteratur, musik, konst, vikt, hantverk, hälsa, mat/recept, historia, djur…  

Listan går att göra hur lång som helst och jag vet inte var jag ska börja fundera. 

Behöver hjälp med förslag!! 

Idéer? 

Vad skulle du vilja läsa om??