För varje år verkar det bli värre, eller så är det bara för att jag numera vet om att jag har astma som gör att jag känner av det extra mycket. I morgon måste jag ringa till farbror doktorn så att jag får ut mer astmaspray. Har bara 26 doser kvar och i den takt som jag förbrukar medicinen för stunden kommer den inte att räcka många dagar till.

Trots förkylning så måste jag komma in i gamla vanor igen och i alla fall gå 30 minuter varje dag.  Jag vet ju själv att jag kommer att må bättre om jag tar promenaderna, men jag har verkligen ingen lust. Det är tråkigt att gå och det finns inget som inspirerar till promenaden och jag har såååå lätt för att övertala mig själv till att stanna inne.

Men jag har egentligen inget annat val.

I dag var jag ute i 40 minuter på den korta slingan som i vanliga fall bara tar dryga halvtimmen. Med en hals som sandpapper, huvudvärk och pipande lungor gick det inte fort och varje steg var en pina. Att jag dessutom totalt gått slut mina skor gör inte promenaderna trevligare och om jag hade råd skulle skor stå överst på min inköpslista, men pengar är något som jag ytterst sällan ser skymten av.

Är så trött på att vara sjukskriven och inte ha ett ruttet öre att roa mig med. Min hälsa lär ju inte bli bättre av att jag sitter och tycker synd om mig själv för att jag inte har råd att fika med mina vänner eller kunna köpa kläder för att lätta upp mitt humör. För att kunna köpa en tunika så måste jag dra in på något annat och det finns inget som jag kan dra in på eftersom jag inte unnar mig något.

Enligt min läkare är jag sjukskriven till 100% om jag inte lyckas fixa ett jobb på 25%, för då blir jag bara sjukskriven till 75%. Att få ett jobb på 25 % är lika omöjligt som att lyckas se en tomte i en skorsten. Men jag knatade i alla fall till arbetsförmedlingen och pratade med min handläggare om att jag vill ha ett jobb på 25%. Hon studerade min sjukskrivning och förklarade att enligt det så var jag heltidssjukskriven och AF kunde inte hjälpa mig. Men att jag kunde försöka fixa en praktikplats… Men det kunde inte AF hjälpa mig med utan det är Försäkringskassan som har hand om det. Och att jag ska ta kontakt med min handläggare där för att få fram en handlingsplan. Jag är så vidrigt förvirrad just nu att jag inte vet vad som kommer att hända. Har liksom slutat att bry mig, det har gått för lång tid och jag har tröttnat.

Vad jag vill är ett arbete så jag kan börja leva igen. Jag vill kunna köpa kläder, kunna unna mig luncher med vännerna utan att behöva räkna mina ören i plånboken. Vill kunna hoppa på oplanerade konstutställningar i Stockholm och veta att jag har råd både med bussen till stan och inträdet på museet. Jag vill kunna veta att jag har pengar på banken och kan betala mina räkningar varje månad. Jag lever i en stress som inte en heltidssjukskrivning kan göra mig befriad ifrån.

Det verkar som om mitt enda val är att hitta ett svartjobb men eftersom jag är som jag är så vill jag inte jobba svart eftersom det inte är rätt, men jag känner mig mer och mer tvungen.

Någon som har förslag, på vad jag ska göra för att inte gå under av trisstes och pengabrist bekymmer???  

Höll på att skrämma livet ur mig själv i morse när jag med trötta ögon såg mig själv i spegeln. Jag somnade med blött hår, vilket under natten förvandlade mig till att troll. Vartenda hårstrå stod rätt ut! Någon som minns "Olyckan i Trazan och Banane"?  SÅ såg jag ut i morse!!

Har haft skrivkramp under ett par dagar och inte hittat något att skriva. Dessutom har jag varit sååååå  otroligt trött i hjärnan. Som om den gått i ide eller något :D

Har dessutom lock för höger öra vilket inte bara gör mig stendöv utan även en aning snurrig i kolan. Rör jag huvudet för fort så hamnar jag plötsligt i en åkatraktion på Grönan, snurr, snurr, illamående och grön ansiktsfärg...  

insåg i morse när jag vaknade att jag inte hade en aning om när jag skulle vara på arbetsförmedlingen, lappen med tid och datum är puttsväck. Så i stället för att göra som jag alltid brukar, dvs. sitta och vänta tills jag blir efterlyst, så ringde jag upp AF och kollade. Min nya handläggare meddelade att jag skulle vara på plats I DAG!!! 

Så nu letar jag efter alla papper och skit som jag måste ha med mig (bra att ha papper) om det är något som hon vill veta.

******

Efter en tur till Solna där jag hittade brorsan for vi vidare till Jakan där Lisa väntade. Överraskningen var stor hos alla när Micke var med och speciellt Elias sken upp när han såg sin pappas tvilling knata in genom dörren. Att även Micke hade kul märktes när han lekte på gården i sällskap med Elias.

En varm balkong där solen låg på, trevliga människor och en massa gott att fylla magen med gjorde dagen kanon! Även om vissa (Isabell!) uppskattade de kalla makaroner mer än ostbrickan och tårtorna, så kan jag tjoa för att makaronerna kom sist på min lista i alla fall!

Erkänner att jag faktiskt snodde makaroner från Isabell, men hon verkade inte ha något emot det!

Tack Lisa för en trevlig dag!

Inspirationen att skriva har totalt avtagit. Jag lever med andra ord ett sådant tråkigt liv att det inte finns något som är värt att skriva om.

Förutom att agera sällskapsdam åt min moster så lekar jag med hemsidan och försöker att fåtill knappar som jag är nöjd med. Är ganska nöjd med de två versionerna som jag gjort, men något saknas… 

Sitter och funderar över framtiden. Vad jag ska göra… om det är ett jobb som gäller eller om det är pluggande som jag bör och ska göra. Jag vet inte.

Jag vill ut i arbetslivet, ut och tjäna egna pengar. Men samtidigt så känner jag mig hemma i skolbänken. Där vet jag vad jag gör, jag vet hur dagarna ser ut och vad jag har för krav… 

Ska i alla fall göra ett litet besök på AF och höra vad de säger.

Men nu är helgen här och jag ska på fest!!!  Lisa fyller 25 och firar med äkta och ”ingifta” släktingar.

Var nere i Björkö-Arholma skola i dag och kollade runt.

En dag hade ordnats som kallades ”Vårt plugg” och alla som ville var välkommen in på ett besök, men framförallt var det en chans för gamla elever att göra ett återbesök. Det var med blandade känslor som jag hamnade i det som var min första skola. Förändringarnas vindar har blåst rejält och det är i mitt tycke inte i en bra riktning. Det enda som inte var ändrat sedan min tid var omklädningsrummen, men resten av byggnaden är förändrad och det finns inget som är som jag minns det. Det är jobbigt att erkänna att min skola inte längre känns som min skola och det enda som finns kvar är minnen, både väldigt dåliga minnen men även många roliga. När jag gick i tredjeklass hittade Fredrik och Tomas en stendöd Ormvråk uppe i skogen. Den skickades i väg och återkom ett par veckor sedan till skolan, uppstoppad och tillsynes levande. Den hamnade på en vägg och under många år satt den på väggen i klassrummet och stirrade ut över salen. För ett par år sedan när jag var på besök i skolan var vråken borta och ingen viste var den fanns.

I dag frågade jag den lärare som jobbar om han viste var vråken var. Den fanns kvar i skolan men i ett annat rum.

Att gå runt i lokalerna och se de gamla rummen med ny inredning och användningsområden är sorgligt. Även att gå runt huset och se åren som gått i form av förfall. (kanske lite hårt ord) men färg som flagnat, fönster som borde målas och gräs som inte är klippt…

Jag vill ha tillbaka skolan som jag minns den.

Träffade på en kvinna, vars väninna gått i skolan under 40- talet. Kvinnan vände sig till mig och utbrast: ” Vilken tur barnen har som får gå i denna skola”. Jag höll med och tänkte framförallt på dess läge med naturen runt knutarna, närheten till havet och det enorma skolområdet… Men det var inte miljön som kvinnan tänkte på och hon fortsatte:” tänk att få gå i en liten skola där ingen mobbing finns…” Jag är inte en som brukar prata med främlingar eller säga emot dem, men jag var tvungen att protestera eftersom hon lät så övertygad om att mobbing inte finns i små skolor.

Hur det är nu i min skola, vet jag inte. Inte heller vad de har för regler och hur de arbetar mot mobbing, men även när jag gick så var skolan liten.

Och varje dag var för mig ett helvete!

Mobbing fanns och vare sig lärarna inte såg eller valde att inte se, så var min skoltid en period som ingen borde behöva genomlida.

 Kanske hade min skoltid varit bättre om jag gått i en större skola, med fler barn att välja mellan.

Men att tro att mobbing inte existerar på en liten skola är att ha skygglappar framför ögonen och det är sorgligt!  

Jag älskar min gamla skola men jag önskar att jag inte gått samtidigt som mina klasskamrater.      

Dagen har varit lugn. Satt och lekte med hemsidan stora delar av dagen innan jag trampade ner till sjukan och hälsade på moster. Ett snabbt möte med Elias, Mattias och morsan bidde det också innan jag trampade iväg till middag med kyrkan. Ett par timmar i sällskap med närmare 15 glada brudar och en massa skratt. Speciellt den udda versionen av ”Rödluvan och vargen” lockade fram skratt så tårarna sprutade! Underbart!!

Fick en del idéer till inflyttningsfesten i sommar hos ”Aja”.

Har försökt hålla mig undan från allt som har med influensan att göra, men nu kan jag inte längre låta bli att lägga mig i.

Samma panik som för ett par år sedan har brutit ut och pressen gör sitt bästa för att stressa upp sina läsare.

När fågelinfluensan drabbade världen gick det inte en dag utan att det skrevs i tidningarna om de drabbade, om sjukdomen, om dödsfallen och om rädslan. Den influensan ebbade ut utan att bli den riktiga pandemi som jag och många andra hade räknat med skulle drabba världen. Åter sprider sig skräcken och trots att jag undviker kvällstidningarna så kan jag inte undvika den nya influensan. Jag vet inte om det bara är jag som inte reagerar med den stora panik som jag borde reagera med, men influensa A är inte tillräckligt nära för att jag ska engagera mig. 

Jag började under distans året på VFHS läsa Historia B och beslöt mig för att göra en jämförelse mellan medeltidens digerdöd och det som alla trodde skulle bli 2000-talets nya pest, fågelinfluensan.
Men att jämföra digerdöden och fågelinfluensan är som att jämföra sommar med vintern. Det finns inte många likheter dessa emellan.  

Men Fågelinfluensan ebbade ut och alla de miljoner som världen förutspådde skulle duka under i influensan blev inte riktigt det höga antalet dödsfall. Tack och lov, kanske jag ska tillägga.

Jag vet inte om människor är medvetna om att det med jämna mellanrum dyker upp influenser i världen som skördar ett par dödsoffer innan den åter försvinner.

Kanske är det den moderna människans levnadssätt som gör att paniken är större än den tidigare varit. Det tar bara ett par timmar att åka till en annan världsdel, vilket gör att smittan kan förflytta sig snabbare än den kunde före flygets tid. Även så finns det i dag för mycket information om influenser eftersom alla kan leta info på nätet vilket gör att alla vet vad som kan hända innan det inträffar. Vill inte påstå att Influensa A inte är farlig, men kanske en smula överdriven.

Hur många har hittills dött av H1N1-viruset?  Enligt Wikipedia (som kanske inte är helt tillförlitligt, men som är den enda sida som jag i natt orkar kolla på) är det 101 möjliga dödsfall (alla i Mexico) och bara 27 dödsfall i världen är bekräftade ha avlidit av Svininfluensan eller influensa A, som den numera kallas.

Visst att ca 27 pers avlidit av influensa är sorgligt, men det finns annat som dödar betydligt fler människor än den nya influensan.

Ramlade över en Illustrerad Vetenskap (nummer 14/2006) i natt, där det fanns en artikel om nya virus. Orkade inte läsa hela artikeln, så jag återkommer senare när jag har mer på fötterna och vet vad jag pratar om. Men Att kalla Influensa A en pandemi är en överdrift om man ska jämför med de stora pandemierna som existerat.

Spanska sjukan som drabbade världen 1918-1919 är en av de svåraste pandemierna som drabbat världen och någonstans mellan 50-100 miljoner människor dog, varav 25-38 000 var svenskar. Olika fakta ger olika siffror på antalet dödsfall, men antalet dödsfall är många.

Där kan man snacka om en pandemi!  

Har under ett par dagar bakat bullar, laga mat och hälsat på moster.
Det är typ det enda jag haft tid att göra.
Det enda jag känner för att göra för stunden är att sitta tyst i mörkret och njuta av friden.
Dessvärre så är nattklubben öppen och jag bor granne med oväsendet, så lugnt på området kommer det knappast att bli innan 3 i natt.

Öronproppar i öronen är det som gäller, med andra ord.

Med en klarblå himmel och en härlig värme i luften, som för kvällen även var totalt vindstilla. strålade glada sommarboende tillsammans med lika glada fastboende samman på Björkögården för att hälsa våren välkommen till Björkö-Arholma.

För vilket år i ordningen som valborg firades på stranden med Väddökanal som en vacker målad kuliss i bakgrunden vet jag inte, men att det blivit en tradition för många av oss Björköbor går inte att förneka och för varje år dyker det upp fler och fler firare till arrangörernas glädje.

I år var det uppskattningsvis en samling på någonstans mellan 4-500 personer som deltog och alla bidrog de till att kvällen blev lika trevlig som vi hoppats.

Förutom den obligatoriska brasan på stranden så finns det även andra saker som lockar oss valborgsfirare till Björkögården.

Tipspromenaden där kunskaperna om ön testas och där alla barn som går rundan belönas med popcorn.

Försäljningen av kaffe/the med hembakat kaffebröd är populärt och för var år som går blir kaffetermosarna allt fler på borden och det hembakade går åt som glass i solsken.

Medan skymningen sänker sig och kylan kommer krypande in över Väddökanal fylls strandremsan av varmtklädda vuxna, barn med spring i benen och hundar som inte behöver riskera att skrämmas av smällande fyrverkerier.

Sedan något år tillbaka har fyrverkerierna bytts ut mot en flotte med ljus som stilla guppar på vattenytan en bit ifrån land och som i det allt tätare mörkret glittrade allt starkare.

Bortom den enorma brasan finns en mindre grill som denna dag är tänd så att de hungriga kan köpa en korv att själv grilla över den öppna elden.

Med vackra tal och en kör som sjunger in våren, medan solen försvinner ner bakom grantopparna och elden som sprakar som bakgrundsljud, är kvällen magisk och jag kan inte låta bli att tycka att detta är en av de vackraste platserna på jorden.

För mig som är uppvuxen på ön och som tagit som vana att ställa upp som frivillig, både vid valborg och vid midsommarfirandet på hembygdsgården, är det trevligt att uppleva att den stress och jäkt som brukar uppstå där en massa människor trängs samman inte existerar vid dessa högtider. Trots att köerna för att köpa kaffe, stundom ringlar sig långa är otåligheten frånvarande och de köande tar sig tid att småprata med grannen i kön och vänner som de kanske inte sett sedan höstas.

Tack alla som gjorde valborg på Björkögården till en otrolig kväll!  

Bilder från kvällen finns på http://maxe.zoomin.se/A89901.