Direktlänk till inlägg 11 september 2009
******************************
Ska sluta tjata om julen, eftersom det fortfarande bara är september.
Men måste ändå bara återkomma för en kort stund till senaste inlägget. Varje jul under klapputdelningen finns nervositeten hos mig. Gillar de klappen? Köpte jag rätt? Är det adresserat till rätt person? Osv.
Fast unde granen kommer jag även på vad jag i själva verket skulle ha köpt istället för det som jag verkligen köpte och självklart så börjar jag redan på julaftonskvällen att planera vad jag ska ge nästkommande jul…
Jag vet att jag inte är normal, så ni behöver inte påpeka det!
Så nu redan i september sitter jag och försöker hitta de perfekta klapparna till de närmast sörjande. Dagarna i mitt liv går dock vidrigt fort så innan jag vet ordet av kommer det att vara Lucia och troligen kommer jag att inse att inte ett enda färdigt paket finns i lägenheten. Dagarna fram till jul går ännu snabbare och den 23 kommer jag att stå på pressbyrån för att inhandla lotter eller biocheckar till de stackare som blivit lidande för att min fantasi tröt och för att dagarna gått för fort. Detta trots bra planering hänt varje år.
Därför är jag nu i år tidig med planeringen.... måste bara minnas vad jag planerat att köpa.
(Annelie! Ska vi träffas på pressbyrån i år den 23:e för inhandlande av klappar?? )
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...