Jag ser inte fram mot morgondagens möte med min läkare och jag har försökt förtränga att jag ska träffa henne. Men problemet är att jag verkligen måste träffa henne eftersom hon har hand om min sjukskrivning och även den som bestämmer hur många procent som jag kan jobba när jag väl kommer ut i projektet. Men jag börjar redan ladda inför träffen och är redan nu riktigt irriterad på henne... Undrar hur irriterad jag kommer att vara i morgon när jag verkligen ser tanten :)

Anledningen till min irritation är att trots att hon är specialiserad på ADD/ADHD och mötet förra gången var att diskutera mina mediciner, så var min vikt det enda som hon ältade om...

Jag menar, JAG VET att jag väger FÖR mycket (jag behöver ingen läkare som berättar det för mig, det räcker med att passera en j*a spegel!!). Men om jag tre gånger påpekar att jag går på gym för att gå ner, så behöver jag inte höra att det finns mer drastiska åtgärder för mig. Jag vet att det finns operationer, men om jag nu kan gå ner i vikt utan operation, så vill jag i allafall testa det innan jag får en kniv i kroppen. Jag var inte där för att diskutera min vikt!!!

Det är som om läkarna känner att de måste berätta att jag lever farligt, och knatar runt med övervikt. Det är så idiotiskt, med tanke på att jag är fet och inte korkad!!! Jag går inte runt med skygglappar framför ögonen och tron att jag är modell, är det något som jag genom åren lärt och hört så är det tjatet om min jäkla vikt! Jag behöver verkligen inte höra det från någon läkare, speciellt inte när jag är där för att snacka om ADD...

I morgon ska jag ta med ryggan! Jag tror att jag behöver avreagera mig på gymmet efter mötet med häxdoktorn!!  

Gillar verkligen att logga in och se att det dykt upp kommentarer! 

Svarar på dem på min egna blogg, om ni undrar varför jag aldrig svarar  :)

I dag blev det gymmet tillsammans med träningskompisen.

Jag har fortfarande en del träningsvärk i låren efter passet i tisdags, men det känns skönt att åter ha kommit igång.

Hoppas nu bara att förkylningen håller sig på avstånd så jag åter får in vanan med gymmet. 

Vänner och familj väljer att fira kalas denna månad, vilket gör att mina kronor flaxar iväg mer än andra månader.

Dessutom så löste jag ut mina nya glasögon och då jag inte räknade med försäkringen så blev jag än mer fattig där. Även en oväntad räkning dök upp och fast jag VET att den alltid kommer en gång i kvartalet, så blev summan som vanligt en smärre chock. Och till på köpet så valde jag att försäkra Zasso... 

Summan av hela baletten är att jag funderar på att sälja mig på Tradera för att få lite pengar... Eller kanske jag kan placera mig på pantbanken och hoppas familjen vill lösa ut mig om ett tag. 

Tack och lov så har jag nutrilett i skåpet och gymmet betalt, så mätt blir jag och motionen blir det enda nöjet resten av månaden. 

Gud vad kul det är att vara fattig!!! 

Hamnade på Annies blogg och en av hennes första inlägg var länkade till Milo Liljas hemsida och något som kallas "Tjej/killsnack" .  

Varje söndag lägger Milo Lilja upp spännande och intressanta frågor som andra bloggare kan välja att svara på samt sprida vidare. 
Enda man behöver göra att länka till hennes sida samt berätta där att man länkat/svarat...  

Veckans fråga gäller: 

Bankärenden

1. Vad har du för bank?
Swedbank

2. Hur mycket sparar du, hur ofta, till vad?
Önskar jag kunde skriva att jag sparade mycket pengar... Men dessvärre finns det inget att spara. Så sparandet är skjutet på framtiden :( 

3. Pensionssparar du, hur mycket, var?
Tror att jag pensionssparar i något som dras varje månad... Har inte direkt någon koll. 

4. Använder du dig av telefonbanken, till vad?
Telefonbanken använder jag för att kolla hur många ören jag har kvar på kontot och för att kolla om pengarna kommit in som de ska.

 
5. Om du skulle ha ett bankkort med personlig bild, vad för bild?
Jag skulle nog ha en bild på min katt...  

Den 3:e oktober 2009 klev "C" in genom dörren med en kattbur i högsta hugg.

I korgen låg en liten spräcklig kisse... 

Ett år har gått sedan Zasso kom in i mitt liv och jag kan inte föreställa mig lägenheten utan honom...