Är vidrigt förkyld så istället för att vara hemma och städa (usch och blä!!) så bidde det soffan, näsdukar, varm dryck och en sovande kisse på bröstkorgen...  

Efter ett par ivriga timmar med stickorna i högstahugg är nu en av "pippitröjorna äntligen klar. Nu har jag bara en pippi kvar att börja på samt den redan påbörjade tröjan kvar att göra klar, sedan är mina planerade och påbörjade projekt klara och jag kan börja kolla efter nya mönster. 

Frågan är bara vem som denna Pippitröja är till!

Jag hade två småtjejer i åtanke när jag började sticka och dessa är fortfarande i perfekt storlek för att kunna ha tröjan... Hmmm...  

Efter att ha suttit barnvakt på landet i ett par dagar har jag insett hur mycket jag saknat att ha naturen så nära.

Att slippa se tak och fula hus som skymmer solnedgången! 

Hur gärna jag än skulle vilja, så räcker inte tiden till för allt... Så  jag återkommer till bloggen, när timmarna blivit flera på dygnet eller när alla "måsten" är avklarade :) 

Dagarna är fullbokade och den lilla lediga tid som jag har i ensamhet i lyans lugn, är även de upptagna av en massa borde-nog-göra- saker...

Men jag återkommer som sagt. 

Kramiz alla där ute! 

Min lilla bror har blivit stor!! Den 12 mars blev han 30 år!! 

Hans sambo hade via Facebook bjudit in familj och vänner till en överraskningsfest och eftersom jag vet att han ogillar sådana saker, så var jag självklart tvungen att fira honom (hihihi). Festen skulle hållas ute vid Telefonplan på ett ställe som heter "Klättercentret". Först klättring för de som önskade och sedan firande med tårta och kaffe/saft i ett hyrt rum i lokalen.

Eftersom bilder säger mer än ord, så kommer här en massa bilder istället :)

Klicka för större bild!!  

Hela lokalen var täckt av klätterväggar i olika svårighetsgrader och även mitt i salen var det en uppbyggd.

Även min svåger Per prövade på att klättra uppför väggarna.
Elias var som en liten spindel och   han klättrade utan problem hela väggen ända upp till toppen.   Elias fick verkligen ett nytt intresse  den dagen och han klättrade på den  ena väggen efter den andra.
Även Josefin testade på att klättra och trots höjdskräcken kom hon  en bra bit upp, innan hon ville bli  nedhissad.  Hon kom i allfall högre upp än sin  fega moster som valde att stanna på marken .

	Systersonen är även han släkt med spindelmannen och klättrade upp och ner för väggarna med en otrolig smidighet.
	Josefin fick hjälp av brorsan med de första stegen uppför väggen.

Jossan i selen och redo för lite klättring!
Söta Thea hade många barnvakter medan hennes föräldrar sprang runt och roade gästerna.  Det fanns mycket att titta på för  lilltjejen så hon var glad och  pigg hela dagen!

Min utsikt från mitt hörn uppe på övre planen, där även de lägre  klätterväggarna var placerade.

Jag kan inte säga att jag var avundsjuk på de som klättrade.

Med min höjdskräck får jag svindel bara av att stå på en stol, så jag var nöjd med att hålla mig på golvet med kameran i högstahugg!

Dagen var super trevlig och tårtan kanongod!! 

De senaste veckorna har flitigheten varit på topp hos mig och varje ledig stund har jag suttit och pysslat med något. 

Har kommit halvvägs på "Pippitröjan" till Thea, det är i princip bara ärmarna kvar att göra. När den är klar har jag en till "pippi" på beställning  

Utöver dessa "långtids projekt" har jag en del små projekt klara. 

Fick beställning på en halsduk till lilla C. Halsduken skulle vara av den barnsort där ena änden av halsduken sticks in en hylsa eller skåra... Den ska alltså sitta på plats runt halsen utan att knytas. Det blev garn över, så det blev även två mössor till C. En mössa som blev lagom och en som passade hennes docka :) 

Önskar en "provdocka" när jag fyller år, men i brist på en sådan så tager man vad man haver, som den kända Kajsa sade... 

Mellan stickningarna så plockade jag fram symaskinen för att göra ett Etui/väska  till alla mina stickor (och annat stickningsskit som legat omkringströdda överallt)

Så här blev det resultatet...

 Samma väska men ihoprullad och redo för promenad till grannen

Den här veckan...

Den här veckan har gått snabbare än andra veckor.

Jag vet inte om det är för att det  har plockats bort timmar eller om det bara är för att allt funkar så vidrigt bra för mig att tiden bara runnit förbi... 

Det har varit läkarbesök, kul på jobbet dagar, fika med vänner, shopping och härligt kvällspyssel under flera kvällar.

Det har helt enkelt varit en toppenvecka!! 

Det enda jag skulle köpa var ett gäng hårsnoddar för 15 kronor, men jag kom ut med lite mer än bara snoddarna. 

Tyvärr (ur ekonomisk synpunkt) så hamnade jag bland rean och hittade två härliga skivor som skrek mitt namn, så dessa följde med mig hem.

Keltisk stillhet - Lugn musik för harmoni och balans

Upplev en inre resa - Vacker, lugnande musik, med vokala inslag och mjuka rytmer.

Dessutom fann jag det sista exemplaret av en bok vars titel verkade "spännande", eller kanske snarare nyttig med tanke på hur mitt liv för stunden ser ut och de förändringar jag är i färd med att göra.

Boken heter Bryt vanan och nå dina mål och är skriven av Torben Wiese

Anledningen till dessa impulsköp är ett möte med vågen hos läkaren.

Att se vågens siffror lysa stora, svarta och hotfulla fick bägaren att rinna över.

Jag mår inte bra psykiskt och det visar sig dessvärre psykiskt  ...  

Jag vet vad jag vill men att nå ända fram till målet är svårt.

Jag har inte styrkan att kämpa hela vägen. Jag tröttnar efter ett tag, ger upp förlorar viljan och mår än sämre för att jag är en så viljelös person.

Jag vill, jag kan, jag ska... men inte just nu 

******************

Förra veckan hade jag möte med en Pia och hon är Utvcklings- och förändringskonsult.

Anledningen till den träffen är att jag inte riktigt vet var jag är någonstans.

Så ett par samtal med henne kanske får mig på rätt väg igen då hon jobbar med målbilder och med personlighetsutveckling.

45 minuter md henne och ett par "läxor" till nästa gång blev det.

Jag tror att det kan vara bra att ha lite hemläxa eftersom jag är en sån som gärna glömmer eller skjuter problemen framför mig. Är jag på ett möte så har jag glömt samtalet redan innan jag är utanför dörren, men med en lapp i fickan med uppgifter har jag något som jag måste fundera på...

Det jag framförallt vill ha hennes hjälp med är att öka mitt självförtroende och självkänsla. Båda dessa är ganska låga och jag kommer nog inte frammåt om jag inte förbättrar dessa.

Så till nästa möte ska jag:

- Hitta en affirmation! 

- Hur vill jag vara?

Vad vill jag står skrivet i talet på min 100 årsdag? Hur vill jag att vänner/familj ska minnas mig??  

- Observera mera, vad säger jag om mig själv?  

Vad kallar jag mig själv? Är det nedvärderande eller uppmuntrande ord?

Tre läxor som i mina ögon är ganska svåra, då jag verkligen måste lägga hjärnan i veck och fundera.