Även i år blev det Hembygdsgården på Björkö och en massa fikasugna firare.
Hemma sedan timmen tillbaka och är aptrött!

Sitter på balkongen.Dricker vin och läser bok. Tystnaden i området är otrolig, känns som om alla försvunnit för att fira på andra ställen.

Det finns dagar och så fimns det dagar...
Allt känns för dagen lite upp och ner och inget känns riktigt bra.

Har magkramp och allt jag käkar rinner rakt igenom vilket även resulterar i att jag är hungrig helatiden, men känner ingen lust att äta...
För allas oro att smittas, så kan jag lova att jag håller mina magproblem för mig själv. Jag har heltenkelt haft ett par dagar med fel kost på fel tider och för lite vätska där mellan.
Är huvudet dumt får kroppen lida :-)
Lever på hoppet att snart bli av m skiten.

Börjar jobba om ca 2 timmar, så just nu är det frulle i grönskan som gäller.
Fågelkvitter och droppandet från träden, skiljer sig märkbart från de vanliga mogonljuden i lyan. Trota att solen lyser m sin frånvaro, njuter jag fortfarande :-)

[Bild]

Ligger på en brygga och känner mig hemma. Finns inget härligare än saltdoften, vågornas kluckande och stillheten.
Hade jag bara körkort, så hade jag inte tvekat! Jag gillar stan, men det är bland grönskan som jag känner mig hemma.

Kan njuta en stund till, innan det är dags att vandra tillbaka.

Om ca 30 min ska jag knata till bussen för en helg ute på vackra Björkö. Allt är klart och packat, så nu är det bara att vänta på att minutenvisarna ska röra sig.

Nu fika m moster och därefter lägga upp fötterna på sofflocket och bara vara.
Kanske kasta ihop en fruktsallad och njuta av, men i övrigt ska jag bara göra inget

Hade en riktigt låg dag under gårdagen. Orken fattades till allt och jag hade bara viljan att stirra i taket och låta tankarna snurra.

Jobbigt när ens närhet skiter i vad jag säger och försöker övertala mig till saker som inte känns bra för mig. Jag kommer att stå på mig denna gång för jag har verkligen inte orken att ta på mig mer just nu.

Från att ha varit helt under isen och känt mig totalt bortglömd av alla så börjar lyckan nu vända.

För första gången på månader vaknade jag i morse med ett leende och vet att jag inte är bortglömd av mina vänner.  Jag kommer att få insupa grönska, stillhet, skratt och stress under hösten, en resa till Göteborg för ett trevligt  firande är att se fram mot i augusti och nu vet jag även att den riktiga julkänslan kommer att infinna sig i mitten av december (trots att jag troligen kommer att spela julmusik redan i november :)  ) 

Kan inte annat än le och njuta av dagen!  

Tack mina vänner som gör mitt liv så trevligt och tänker på mig!