Direktlänk till inlägg 13 mars 2015
Av erfarenhet vet jag att jag behöver planering och åter planering när jag åker någonstans. Jag bör helst vara på plats två timmar innan utsatt tid för att vara helt säker på att jag verkligen ÄR på plats i tid.
Mycket händer på vägen från det att jag bör gå ut genom dörren till dess att jag verkligen lämnar lyan och är på väg.
Så i går när jag skulle ner till Stockholm och Cirkus räknade jag ut att jag skulle ta en buss som gick SENAST 17 från Busstationen för att vara på plats ute på Djurgården 19.30 Vi snackar om en resa som enligt "Sl.se" skulle ta ca 1 1/2 timme och som säkert för normala människor med full koll verkligen tar 90 minuter, men nu snackar vi om en virrpanna med ADD och som ofta går runt med huvudet under armen.
Inget blir liksom som planerat och inte ens med GPS i handen lyckas jag komma rätt...
men vi tar det från början och starten för alla misstag :)
Slutade alltså vid 15.30 och hade således ca 1 1/2 timme på mig för att äta middag,hoppa i kläder och hinna vara på stationen vid 17-tiden. Tyvärr så hittade jag en roman och började läsa över middagen och då sprack planen! När klockan var 16.54 (typ) upptäckte jag att tiden rusat och jag fick plötsligt väldigt bråttom och inte en chans att jag skulle hinna med min planerade buss. Hoppar i skorna, lite parfym bakom öronen, en banan i väskan och ut genom dörren. Halvvägs till bussen inser jag att jag borde pumpat däcken på cykeln, men det går inte att hinnas med just då utan bussen är det viktiga målet. Rusar in på Pressbyrån för att ladda färdkortet och då går min 17.15 buss. Blir stående i 15 minuter i väntan på nästa buss och inser att jag kommer kanske att hinna i tid till musikalen om allt går som planerat, resten av vägen.
Hade kvällen innan kollat på färdväg och tider så jag hade det under full kontroll när jag klev av vid Danderyd, lite senare än jag ville. Jag skulle därefter byta vid T-centralen till spårvagn 7 och fortsätta färden till Cirkus. Jag meddelade Maria att jag var på väg och frågade samtidigt var 7:ans spårvagn gick någonstans och fick en bra beskrivning till hållplatsen sedan strulade det till sig och jag hamnade fel. Med GPS, en karta OCH Marias beskrivning så hamnade jag inte på spårvagnen utan på en BUSS!!! En station senare insåg jag att jag satt på fel färdmedel och klev av. Meddelade Maria att jag kommit lite på avvägar och fick den förvånade frågan "Hur hamnade du i Kungsträdgården??" tillbaka. En fråga som jag inte riktigt hade något svar på... Det liksom bara hände!
Efter lite panikartad stress så hittade jag rätt hållplats, klev på rätt spårvagn och lyckades även kliva av vid rätt station. Jag såg helt enkelt några finklädda damer på spårvagnen som högt och ljudligt pratade om "Livet är en schlager" så jag beslöt mig för att följde efter dem, annars hade jag kunnat hamna lite mer på avvägar :)
En kvart innan föreställningen var jag slutligen trött, stressad och en aning uppe i varv, på samma plats som mitt sällskap och kvällen kunde börja!
Det är helt klart så att jag inte kan åka från punkt A till punkt B, utan att först hamna på Z och därefter ett par varv runt P innan jag slutligen åter är på rätt väg.
Jag börjar lära mig hur jag funkar, men det är lättare sagt än gjort att undvika mina små genvägar.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...