Hoppas morgondagen blir bättre. Troligen inte, men jag har fått nog av dagen, så nu lägger jag ner tisdagen. 

Ska kasta mig på soffan med katten och slösa bort ett par timmar på 3:ans film.

Ha det gott! 

Minns du när du senast var riktigt glad och sjöd av lycka och livsglädje?? Kanske är du det just nu.  Ett leende som når öronsnibbarna och glitter i ögonen.

Jag kan knappt minnas när jag senast kände riktig glädje. Det är inte så att jag går runt med trumpen min och hat i skallen, men riktig glädje minns jag knappt vad det är.

Kanske är det när jag i juli när jag fick veta att lyan var min och att jag skulle lämna Nordrona och studentlägenheten som jag egentligen inte hade någon rätt att ha eftersom jag inte studerade. Med det nya kontraktet försvann oron över att kanske bli bostadslös. En månad då jag  kunde sluta oroa mig för att vilken dag som helst bli utkastad för att en berättigad student behövde min lägenhet bättre.

En ny lägenhet med lägre hyra, större yta och bättre standard.

Den riktiga glädjen varade någon månad men sedan dalade det. Efter att slutat blanda mina två mediciner (som inte funkade ihop och vars biverkningar gjorde att jag höll på att förlora mina vänner), så har det bara blivit värre. Jag försöker vara på topp, visa glädje över att ha en kul och trevlig praktikplats, men det är svårt att le när jag inte har något att le för. I vissa stunder glömmer jag bort alla mina problem och kan skratta, men så fort skrattet tagit slut så känns det åter tomt och svart. 

Funderar på att börja med mina piller igen, så jag kan gå runt som avtrubbad och skita i vad som händer runt mig. Ta dagen som den kommer och strunt i om jag sviker folk och vänner runt mig. Jag vill bara slippa känna känslor! 

att skrika ut till världen hur dåligt man verkligen mår. Men jag måste få ur mig känslan och få nedskrivet de alternativ jag har för att försöka överleva.    

På något sätt känns det som om botten är nådd, eller kanske inte riktigt. Jag har ett par centimeter kvar innan jag landar, eftersom jag fortfarande lever.

Den riktiga botten når man nog när beslutet verkligen är taget och det inte finns något eller någon som kan räddar en.

När rakbladet ligger framför en på bordet och tycks skrika efter att bli använt. 

Jag är inte riktigt där ännu. Rakbladet ligger fortfarande på en säker plats och jag funderar fortfarande över de lösningar som finns för att överleva dagen. 

Jag har vänner och släkt som håller mig kvar, men vad händer när mina tankar på dem inte längre finns, när jag slutat bry mig?
Vad händer när "rösten i huvudet" blir högre och överröstar rocken på radion?

Vad händer när ens svartaste tankar får fäste och vetskapen om att det är bättre för en själv och för alla omkring att jag sluta existera? Vad händer då? 

Vad har jag gett världen? Vem är jag?

Jag är ingen eller snarare jag är problemet som alla oroar sig över. 

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag inte har råd att leva. Sanningen är den att jag knappt har råd att överleva.

Hela min värld tynger som stenar på mina axlar och jag vet inte hur jag ska bli av med tyngden För varje dag blir stenarna allt tyngre och jag sjunker.

Funderar ofta på vad som jag kunnat göra annorlunda för att ha sluppit hamna där jag är och sanningen är att jag inte vet. Jag hittar inget svar på den frågan.

Ödet ville att jag skulle vara på denna plats och det som inte dödar härdar, som det så fint heter...  

Men vad hade hänt om sanningen om min mobbing uppdagats tidigare och om jag fått byta skola innan jag förlorat tron på livet?
Vad hade hänt om en utredning påbörjats redan i grundskolan och jag fått diagnosen ADD redan innan jag gett upp skolan totalt?

Vad hade hänt om jag sluppit bli mobbad och således kunnat gå i skolan utan en massa frånvaro? Vad hade hänt om alla visste att det är ADD jag led av och inte lathet eller ointresse som gjorde att jag inte ansträngde mig på de lektioner som jag faktiskt gick på?

Kanske hade jag om inte ödet fanns, varit en lyckligare människa med bra betyg med avslutade kurser och skolor bakom mig. Kanske  hade jag haft ett jobb som gav en bra lön och pengar kvar varje månad till räkningarna.

Istället för att nu sitta i en lägenhet som soc betalar med en 50% sjukskrivning på halsen för att jag gick in i väggen under en utbildning som alla andra klarade utom idioten Helena. Trots att jag inte är klar med den kursen och inte har en enda riktig utbildning i ryggen så vill csn ha sina pengar och det är det som ställer till problemet.

Jag vill självklart betala min skuld och mina studielån och bad csn om en sänkning men det beviljades inte, trots flera samtal med dem och inskickade bevis på min ekonomi!  Csn vill ha 5000 kronor av mig varje månad och eftersom soc inte betalar skulder så är jag långt efter med den räkningen.

För hur ska jag kunna betala en räkning på 5000 kronor i månaden när jag inte ens får den summan att leva på genom att gå på socialbidrag?

Jag måste ut i arbetslivet! Jag måste ut och tjäna pengar!!! Jag har tre månader kvar på min arbetspraktik och en läkare som säger att inte är tillräckligt frisk för arbetslivet och inte klarar av att jobba ens 50%. Men jag har räkningar som säger att jag måste jobba heltid och inte har ekonomi för att vara sjukskriven. Min hjärna säger att jag inte är frisk nog att komma ut i verkligheten att jag måste ha dessa månader på mig för att bli redo, men Kronofogden knackar på dörren och jag kommer inte på annan lösning som håller dem borta än att betala med pengar som jag inte har...

Jag måste ut i arbetslivet men har varnats för att om jag blir friskförklarad för tidigt så är risken mycket stor att jag åter kommer att knäcka mig själv och åter bli sjukskriven. Jag kommer att hamna på psyk med massa samtal och en 100% sjukskrivning. Jag kommer att få börja om från början och vägen tillbaka kommer åter att bli lång och svår. Men vad har jag för alternativ? Jag har inget annat val eftersom jag inte har rika vänner eller släktingar som kan ställa upp och låna mig den summa som jag behöver för att klara av att slippa oron och den farliga stressen som håller mig vaken om nätterna, oförmögen att slappna av. 

Hur f*n ska jag göra???  Det är dagens stora problem!  

Sälja saker på tradera eller blocket är ett sätt att få in pengar på kontot, men allt som hamnar på kontot är inkomster enligt soc och det dras från bidraget nästa månad. Ta ett snabblån med en svinigt hög ränta för att betala alla skulder är ett annat val jag funderar över, men som sagt allt som hamnar på kontot är inkomster enligt soc...

Så tar jag ett SMS lån på 10 000 och betalar allt som jag ligger efter med för att komma ikapp och stillar min hjärnstress ett par veckor, veckor som jag kan tillbringa med det viktigaste just för stunden, att bli stressfri och ta hand om mig själv så jag snabbare kommer ut på banan. Men det alternativet funkar inte eftersom jag inget då får från soc de närmaste månaderna och då är jag inte bara fattigare och med ett stort lån att betala utan även bostadslös, arbetslös och med en hjärna som stressar farligt nära punkten för utbrändhet. 

Så hur jag än gör så kommer det att gå åt helvete och denna jul hade jag kunnat vara utan helt!!

Finns det något härligare än när man vaknar en morgon och världen är tyst??

Redan innan man dragit upp rullgardinen så vet man att naturen utanför har förändrats och allt det solkigt gråa ligger dolt.

Jag älskar vintern  när varje steg knarrar under skorna och skönheten som efter en tid av grått och tråkigt plötsligt dykt upp.

Oplogade vägar och orörd snö...   

Trots att inget verkar gå som jag vill och planerat (även kanske helt klart tagit för givet) så hoppas jag att kommande vecka kommer att bli bättre. 

Sista jobbdagen innan en efterlängtad julledighet är i morgon. Ett par plåtar moccarutor ska göras och sedan ska hela köket gås igenom och städas. Därefter ska jag knata hem och städa hela lyan. För stunden känns det som jag bor i en enorm kattleksak! Överallt ligger det bollar, kulor, papperstussar och små fjäderprydda saker som jagas på nätterna. Som om det inte vore nog med leksaker överallt så kan jag erkänna att även jag strött saker omkring mig och som jag nu ska försöka placera på rätt plats så jag kan plocka fram dammsugaren och städa inför julen. 

I vanliga fall brukar jag vid denna tid på året vara både stressad och uppe i varv, i försök att fixa de sista klapparna och runt mig brukar det finnas omslagspapper och tejp i överflöd. Även material till mina obligatoriska juletiketter brukar ligga strött överallt och paniken över att av misstag råka glömma någon släkting är stor.

 I år ser det annorlunda ut då jag inte köpt en enda klapp och inte tänker göra det heller. Julpappret samlar damm i skåpet, tejprullen ligger i lådan och katten slipper jaga röda glittriga plastband över golvet. 

Utanför faller stora flingor ner och jag känner verkligen ingen lust att gå ut i kväll. I fönstret glittrar adventstaken, i soffan sover katten och den enda julmusiken som hörs är colareklamen på teven.     

Anledningen till min utgång är en tradition som jag fastnat i. Varje 20:e december träffas ett glatt gäng nere på "pubhörnet" i stan för en kväll i julens tecken. Julsånger ekar i lokalen och alla sprudlar av julglädje. I år blir det 3:e gången jag är med och jag har sett fram mot kvällen, men nu velar jag om jag verkligen ska gå. 

Karin som drog in mig i traditionen har hoppat av och det fick jag veta för någon timme sedan, när jag frågade om lift. Anledningen till hennes avhopp vet jag inte och ärligt talat så kom det plötsligt och utan förvarning. Även Lotta som brukar gå har även hon fått ändrade planer och måste vara hemma med barnen. Så om de två som jag känner bäst inte går så känns det underligt att gå dit ensam. Bara tanken att gå in genom dörren till massan av folk som tar upp varenda centimeter av lokalen, gör inte att jag ser fram mot det med glädje direkt.

Ska jag trotsa snön och min egen fobi och ha en kul kväll med julsångsfavoriter eller stanna hemma i lyan, nerborrad i soffan med en bra bok, katten på bröstet och troligen ångra att jag inte gick??

Har någon timme på mig att fundera. Hur som helst så måste jag ut och köpa cigg. 

Något som jag ser fram mot är tisdagen! Dels för att jag då ska ha fått in pengar på kontot, men främst för att jag ska unna mig årets sista sallad med "gänget" (eller delar av det i alla fall) och därefter sitta barnvakt en timme. Efter barnvaktandet ska jag ut med moster och handla julmat. Men framför allt så är det eftermiddagen som jag längtar till och ytterligare en tradition. Julgodis tillverkning och härliga filmer tillsammans med den käre "Egbert". En tradition som sträcker sig sedan året på Väddöfolkhögskola då vi var de enda som var kvar på skolan under jullovet. Ett lov som var tyst, stilla och oskottat, med ett nyår som är det trevligaste som jag upplevt och med aktiviteter som passade mig perfekt  :D

Men på tisdag kommer köket att dofta av sött godis och skratten kommer garanterat att ljuda i lägenheten.

Helvetet med att gå på social bidrag är att jag aldrig kan unna mig något extra! Allt som jag önskar köpa för att förgylla mitt liv, gör ett hål i plånboken och jag blir lidande bara för att jag vill må bättre.

Jag försöker med en billig peng göra det så trivsamt som jag kan i min direkta närmiljö (bör läsas LYAN    ) Istället för att köpa svindyra gardiner så köper jag ett billigt tyg på rean och syr mina gardiner efter mönster som bara min hjärna kan komma på. Istället för att köpa svindyra byxor, så syr jag mina egna byxor av det tyg som blir över från gardinsömnaden. Har haft många udda byxor genom åren, men det är kul att väcka uppmärksamhet genom att vara... Udda.

Men allt jag gör för att må lite bättre kostar och det är pengar som inte finns som jag använder. även om vi inte snackar stora summor, så är det ören som egentligen skulle ha gått till annat. Den lilla summa som är avsatt till "lek och fritid" existaera inte för mig. Visst fritid har jag i överflöd eftersom jag bara arbetstränar 30%, men eftersom jag är rökare så hamnar min fritidspeng på det. Att jag är rökare är självklart ett stort minus och inget som jag är stolt över att erkänna att jag är, men allt har sin tid att sluta med och jag måste ersätta den "hobbyn" med något annat att sysselsätta händerna med.

Det är som med kakor och godis som jag sedan en månad är fri ifrån. Istället för chipset så är det bananer och klementiner som gäller, men att ersätta ciggen med annat kräver lite mer. Jag är rökare med det är något som soc inte bortser från och en hobby som jag får stå för själv (vilket är en självklarhet! Mitt beroende mitt ansvar). Men att själv stå för ciggen gör att jag måste plocka bort annat. viktigare saker som är självklara för de flesta. schampo som frisörskan rekommenderat och som passar mitt hår är något som jag hoppar. Istället måste jag köpa billigt schampo som passar min plånbok men inte mitt hår. Vilket leder till att jag har ett hår som stundtals ser ut som använt svinto, men att gå till frissan och klippa  bort det slitna och de kluvna topparna är något som jag unnar mig max en gång om året. Istället sätter jag upp lockarna med gummiband och hoppas jag springer på någon bekant som kan erbjuda sig att leka frissa och vill ha mig som övningsprojekt. 

Det finns mycket som jag önskar köpa men som min ekonomi sätter stopp för. Oftast hamnar jag på reor eller rödakorsgården och letar efter saker som jag behöver och som jag i vissa fall köper för att det finns potential att göra om sakerna så det blir som jag vill och som duger till den dag jag har ett riktigt lönekuvert i min hand.

Fyndade förra månaden ett bäddsett för 50 kronor. Lakan, påslakan och ett örngott. Begagnat var det i och för sig, men helt och nytvättat och duger till min säng. Istället för att köpa lakan som jag behöver massvis av för ca 70 kronor och uppåt (för ett sablans lakan som garanterat max kommer att överleva ett år i fräscht skick!!) så hittade jag ett helt bäddsätt för mindre än vad ett lakan kostar. 

De möbler som jag hade med mig när jag flyttade till lya nr 2(den nuvarande lyan med andra ord) var 12 hopfällbara stolar av stål, en Emma fåtölj, en golvlampa av rispapper (allt tack vare brorsans hyresvärd som skulle slänga skiten, men som frågade hamstern Helena om jag var intresserad) Ett matbord +tre stolar och ett skrivbord (bror nummer två flyttade och ville bli av med en del saker) och en tv bänk som jag köpt på Ikea för många år sedan...  

Ansökte på soc om en soffa men nekades eftersom det inte var en nödvändig möbel (mina äldre släktingar som tilldelades varsin filt att sitta på framför teven höll nog inte riktigt med).   

Något annat som jag själv fixat och som nu straffar sig genom att jag är totalt pank är min soffa! 

I samband med flytten blev jag erbjuden äldsta brorsans soffa, som annars skulle hamnat på tippen eftersom han flyttade till annat landskap och bara kunde få med sig lite kläder och annat smått. Medan flytthjälpen var skeptisk till möbeln och dess skick, var jag överlycklig över att få en fullt fungerande soffa, gratis!! Dessutom fick jag ett soffbord som kunde varit fräschare och...högre (katten slår i huvudet när han går under bordet) men det duger tills vidare.  

Från början var det troligen en stor svart och mjuk soffa med cirka fem centimeter höga ben.  När jag ärvde den hade färgen bleknat betydligt och jag väljer att kalla nyansen smutssvart med odiskreta fläckar.

Stor är den visserligen fortfarande och mjukheten beror troligen på flera års flitigt användande än på varumärket och eftersom ett och annat ben under den saknas så gungar den ganska ordentligt vid i och ur stigande. Att resa sig från soffan är inte heller alltid det lättaste, den är så mjuk att man sätter sig i soffan så sitter man tills man antingen får draghjälp upp från den eller tills man själv RULLAR ur den.

Att det dessutom är en soffa med sektioner som gör att den kan förvandlas till olika soffkombinationer gör att det mellan varje sektion varje kväll ligger X-antal kattleksaker och ibland även en Maxekropp. Den delar med andra ord på sig när man sitter i soffan... Men jag ser det positiva i soffan och brukar irriterat muttra för mig själv att jag i alla fall har en soffa i vardagsrummet!!

I ett ryck att göra det bästa av situationen och slippa leta leksaker varje kväll så bestämde jag mig för att pyssla lite. 

I stället för att ersätta de förlorade benen så plockade jag fram sågen och sågade av de som fanns kvar. Resultatet blev en soffa som inte längre delar sig och dessutom kan inga kattleksaker rulla in under soffan. Men katten fortsatte dock att stoppa ner saker mellan soffdelarna så för att förhindra det samt dölja alla fläckar som jag är oskyldig till så köpte jag fyra fleeceplädar att drapera soffan med. Plädarna var billigare än lakan och dessutom värmer de bättre. (Har blivit vidrigt frusen sedan jag flyttade in i lyan!)  En klar förbättring av soffan om jag får säga det själv. Men vita plädar blev lite i vitaste laget så i november hittade jag två stora härliga kuddar 50x90 cm som jag köpte för att ha i soffan och till dessa även två blåa örngott.

Allt som allt kostade förvandlingen 250 kronor då kuddarna var på erbjudande och plädarna kostade 15 kronor styck.

250 kronor för att förvandla en soffa av grovsopskvalitet är inte mycket, men med tanke på att det inte är inräknat i budgeten från Soc så kommer pengarna från mitt klädbidrag eller annat skojigt konto.

Att köpa ett par riktiga vinterskor tar flera månader att spara ihop till, så mina jympaskor får duga även i år när snön ligger djup. 

Mina bästa stunder är när gänget träffas och käkar lunch. att bara vara med som sällskap utan att äta är något som gör att jag känner mig utanför. Att se deras härliga sallader framför sig på bordet och veta att om jag beställer en sallad så finns det inte pengar i slutet av månaden, eftersom allt är så snålt tilltaget att jag exakt får så jag överlever. 

Så ofta blir det att jag hoppar lunch med vännerna för jag har inte råd att ha trevligt ett par timmar. Har inte råd att träffa dem, även om deras sällskap får mig att skratta och njuta av livet så finns det inte ekonomi till det. 

Det jag köper köper jag för att få en gnutta livskvalitet.

Jag fick ingen soffa från soc, istället fixade jag den jag ärvde. Jag fryser om kvällarna, men har inte råd att köpa stickade kläder som värmer så istället tänder jag värmeljus för mysighetsfaktorn och värmen, men det är ytterligare en sak som jag inte har råd med... 

Mina möbler som nu är bosatta i lyan är i olika färger, olika åldrar, olika skick och inget passar ihop... Mycket av dessa är hittegods, loppisfynd eller köpta av bekanta till kompispris. Men de duger tills vidare och fyller sin funktion.
I vår (om ekonomin tillåter) ska jag köpa färg och en pensel och bättra på de mest missanpassade möblerna för att flyta in bättre i möblemanget. 

Ett vidrigt långt inlägg bara för att berätta att jag för stunden mår skit och är totalt pank!! 

I dag räknade jag med att få pengar från försäkringskassan eftersom jag praktiserar. Men utbetalningen sker inte förrän den 23/12 eftersom de inte fick mina papper förrän den 9:e (jag postade dessa den 3:e så ett stort TACK till POSTEN måste jag sända!!). Jag pratade med soc, men eftersom läkarintyget inte är påskrivet ännu så kan jag inte lämna in ansökan och får således inte pengar förrän tidigast 23/12.

Min förvandling av soffan samt nya sängkläder till sängen gör att jag nu sitter med minus på kontot och en mage som kurrar av hunger och en hjärna som snurrar pga näringsbrist. Jag har inget i skåpen kvar att gnaga på och inte en enda släkting som vill eller kan låna mig pengar tills den 23:e

Jag gör mitt bästa för att med små medel göra så jag mår bra, men det enda jag tjänar på det är mindre pengar i plånboken och ett psyke som blir allt sämre av för mycket funderingar på hur tusan jag ska klara mig tills den 23:e. 

Jag vill verkligen inte gå på sochjälp, men för stunden är det mitt enda alternativ!

Jag drömmer om dagen då jag är så pass frisk att jag orkar ha ett riktigt jobb och tjäna riktiga pengar, men med en sjukskrivning och en hjärna som är paj funkar det inte att jobba för stunden. 

Jag klarar inte av att jobba och har inte råd att vara sjuk.

Gud vad jag älskar att vara människa!!!

P.S Om någon orkat läsa hela inlägget så tar jag emot förslag och ideér på vad göra för att överleva. D.S