Äntligen hemma! Kan ju inte påstå att lederna blev bättre av att vantarna fortfarande var fuktiga efter cykelturen i morse, men nu är jag hemma och funderar på att krypa ner under elementet och tina upp.
Fattar inte hur det kan göra så ont i kroppen vissa perioder och ingen smärta alls övrig tid.

Första snön föll i morse och det är nog aningens för varmt för att den skulle bli liggande kvar, men nu vet jag i allafall att vintern är på väg :-)

Det går troll i min dator och i två timmar försökte jag övertyga den om att mitt modem inte var ett USB minne, men det ville sig inte och jag har gett upp om att komma ut på nätet i kväll och bosatt mig i soffan i stället :-)

Första advent i dag och första ljuset tänt i adventstaken. Har även hittat min julmusik, så för stunden är Billy Ray Cyrus undanstoppad och "O'helga natt, samsas med "hej tomtegubbar" på stereon.

Pyntat lyan efter bästa förmåga och varje år är det något jag upptäcker att jag måste köpa. I år är det brist på tomtar, så det blir tomtejakt på rean :-)
Men förutom bristen på tomtar, så funkade alla ljusen i stakarna och även skarvsladdarna var hela och det är inte ofta som det sker. 

Väcktes väldigt tidigt i morse och det var omöjligt att somna om när Zassso väl upptäckte att jag var vaken, så blev det kel för hela slanten. Så planen jag utarbetade klockan 6.30 i gryningen var att laga matlådor inför kommande veckor och en liten tacogratäng hamnade faktiskt i ugnen, men övriga råvaror till flera rätter är fortfarande i skåp och lådor, men det är en dag i morgon med.
Istället för mat så blev det bak. Hittade "pepparkakskrydda" i mitt kryddskåp, så jag kastade ihop en mjuk pepparkaka medan lussedegen jäste på bänken.
Min ugn lever sitt eget liv och jag var säker på att allt skulle bli bränt och väcka liv i brandvarnaren, men jag satt redo med ugnstermometern och jag tror jag fick brödet perfekt!!

Har en liten känsla av att det inte kommer att vara lika mycket snö i mitten av december i år som det var för tre år sedan när jag var ute på Björkö under ett av  julborden.

Jag tror att dessa bilder är från det året som jag låg och fnittrade i en snödriva runt midnatt med ett element under ena armen, sängkläder under andra armen, en tung väska på ryggen och en glödande cigg i handen. Det enda som inte blev blött var cigaretten, som jag lyckades hålla upp i luften när halkan satte in och fötterna försvann under mig.

Bör kanske tilläggas att jag var spiknykter :)

Jag undrar fortfarande om tanten som stod på trappan och väntade på sin taxi lyckades se min raska färd mot jorden. Mitt skratt lär hon i allafall ha hört när jag hamnade platt på rygg i snön och plötsligt bara såg björkens kala grenar över mitt ansikte och allt jag burit utspritt runt mig...  :D

 
#Lyckhem #Björkö #Tillbakablick 

Har antagit utmaningen att skriva ett inlägg om dagen fram till julafton. Räkna ner dagarna fram till själva "dopparedagen".
Förhoppningsvis så blir det lättare att skriva 24a dagar i följd än det var att fullfölja förra utmaningen med 100 dagar.
Men med tanke på att jag knappt skrivit ett ord i "tallugglan" sedan Edinburgh, så är jag smått oroad för min ork och min lust att skriva.
Vad ska jag skriva och vem tusan vill läsa min svamlade blogg??!

Jaja. Jag tar ett steg i taget och vem vet, det kanske blir 24 bilder på en i olika stadier smältande snöflinga :-D

För en vecka sedan drev jag mitt resesällskap till vansinne genom att knata in i alla suveniraffärer som jag såg :)

Att det redan gått en vecka är otroligt, det känns verkligen som det var i går som jag satt och svor på planet medan det lämnade Arlanda och husen blev mindre och mindre utanför fönstret. "N" roades åt mitt muttrande och jag mådde för jäkligt! Jag tror att varenda fjärill i min mage hade nallat av flaskan och dansade tango! 

Jag som inte ens klarar av att stå på en stol utan att få svindel och som undviker Grönalund eftersom jag skriker "Jag vill kliva av!!!" uppe på berg och dalbanan och blir vackert grön i flygande mattan...

Hela vägen upp till molnen höll jag hårt i armstöden och undrade hur tusan jag hamnat på detta plan och hur korkad jag var som frivilligt lämnade marken... 

det värsta var att när planet väl landade så oroade jag mig för hur tusan jag skulle komma hem till Sverge igen! Jag var beredd på att hyra en liten eka och paddla, allt för att undvika starten.

Men hem gick lättare och troligen så kommer jag att vara lika korkad nästa augusti då jag återvänder till Skottland! Jag tror att återresan blev lättare för att det var mörkt ute och det enda jag såg var ljusen från husen och vägarna. Jag slapp se de små myrorna rulla fram på sina upplysta vägar.    

Att packa upp väskan när jag kom hem var lite spännande, men jag trodde att jag hade köpt mer än jag verkligen hade, så det var en liten positiv överraskning. Bästa fyndet var absolut min sjal och varje kväll sitter jag med den över axlarna. Så varm och skön, så den kommer följa mig länge :)
En nyckelring blev det självklart också eftersom jag en gång i tiden samlade på dessa och nyckelringar kan man aldrig ha för många av :)

Den enda whiskyn som följde med mig hem var en liiiiiten flaska. Enligt försäljaren så såldes den endast på slottet, vilket visade sig vara en osanning, men man lär av misstagen. Min underbara sjal ligger som duk under alla prylar och i sparbössan ligger början till nästa resa :)

I klädesväg var ju en tröja med Edinburgh ett måste och när hösten kommer på allvar så kommer den att  vara så varm och skön.

på det stora hela så kan jag säga att det verkligen inte var sista resan till Skottland och planen finns att åka dit nästa augusti också. Även då är målet att gå på military tattoo, men funderingarna finns att utöka området. Nu har vi sett "alla"  sevärdheterna i Edinburgh, eller i allafall de som vi funnit mest intressanta. så nu lutar det åt att ta endagars utflykter utanför staden och kanske även tåg genom landet för vidare utforskning.
Jag fick i allafall med mig många kataloger och papper hem som verkar spännande och som garanterat kommer att vara sönderlästa inom ett par veckor :)

Den senaste tiden har det varit fullt av händelser och jag har inte uppdaterat något av det.

Tiden har funnits, orken har funnits men lustan att skriva finns inte

Nära vänner har gått bort, andra har gift sig, jag har sörjt och jag har varit tärna. Jag har fått anställning, jag har knaprat fler sömnpiller än vad som varit nyttigt, jag har varit så långt under isen som jag kunnat komma, jag har blivit uppsagd och jag har fått nytt jobb. Jag har jobbat som en idiot, funderat på sjukskrivning, planerat resa, bitit sönder en tand och jag har försökt att vara social med antidepp i kroppen. Jag har bråkat med chefen, gjort en virkad pläd och jag har varit sjukligt trött på mig själv.

Jag har helt enkelt inte haft lust att skriva under den tid där så mycket hänt och saker som jag verkligen borde ha fått ur mig på ett eller annat sätt…

Känslorna har åkt berg och dalbana i kroppen och jag har känt mig så…bläää!!

Så mycket jag borde skrivit och så lite det blivit.