Var går gränsen mellan "okej" och "INTE okej"?
Jag menar vad är okej att göra, när passeras gränsen och när är det dags att börja protestera?

Var grå gränsen för utnyttjande och gnäll? Var är okej att jag gör och när gör jag för mycket? 

När utnyttjas jag och när är jag lat? Vad är mitt jobb och när börjar jag göra deras jobb? Troligen skulle inte de säga till när jag gått över gränsen och börjar göra deras jobb, men det kan ju vara kul att veta vad jag har för jobb och vad jag får betalt för att göra...

Jag ser vad som behöver göras och jag gör det utan att bli ombedd, även om det inte är mitt jobb. Jag har tiden och inget annat att göra för stunden och eftersom jag ogillar att rulla tummarna, så gör jag arbetet som inte är mitt. Jag får inget tack för att jag gjorde det, jag får inte ens en blick av uppskattning. Men jag rycker på axlarna och tänker att jag har lite hjälp innestående. Jag tror att jag en dag ska få hjälp utan att behöva be om hjälp, eller tjata mig till den. Tror att det ska räcka med att de ser att jag har mycket att göra, ligger efter och skulle uppskatta deras hjälp för att få hjälp.

Men så funkar det tydligen inte! För tydligen så är det uppdelat så att jag har mitt jobb att göra och de har sitt jobb att göra. Jag får gärna hjälpa dem och de tar gärna min hjälp, men att hjälpa mig bara helt frivilligt går inte...

Första gången jag stog i en disk var jag i mitten av tonåren. Jag viste vad jag skulle göra och jag gillade det. Mina medarbetare kom in med smutsig disk och lämnade diskrummet med ren disk.

Det blev en självklarhet att lämnade man något i disken så skulle man ta något med sig när man gick därifrån. Till vissdel för att hjälpa diskaren, men även för att en ofta använd "regel" är att man aldrig ska gå tomhänt. Man byter ut en skitig mot något rent. En självklarhet för de flesta och de gånger som det inte varit så har jag dels blivit förvånad men samtidigt inte överraskad. Jag är en vanlig simpel diskare och kockarna står ett par onnhål över mig i rang, så jag har ingen rätt att klaga ( De tror i allafall att de är bättre, men lämnas diskrummet utan diskare så blir det jäkligt marigt tillslut för kocken att laga mat! :)  )

I restaurangen finns en vagn med smutsdisk. Denna disk ska vidare till disken, där jag ska ta hand om den. Jag byter ut en full diskvagn mot en tom diskvagn. I teorin väldigt lätt. I praktiken lite svårare eftersom det inte bara är disk på dessa vagnar.
Jag är diskare!!! Vist soprummet ligger granne med disken och för att komma till soprummet så passerar man "min" disk, men innebär det att sopor, tomma konservburkar och kartonger som ska till soprummet ska tas omhand av mig?
var går gränsen för mitt jobb? Är jag gnällig om jag tycker att de kan samla konservburkarna i en en säck inne i köket och de själva kan kasta den på eftermiddagen? Att de kan platta ut och vika kartongerna och kasta dem själva istället för att blanda dem med disken på vagnen? Visst det tar inte så lång tid för mig att kasta burkar och kartonger, men i längden så tar det tid som jag kan göra annat med. Mina leder lider av att rycka och dra i hårt limmade kartonger och var går gränsen? Förskärare ska aldrig diskas i diskmaskin! Det är det typ första man får lära sig. Men varje dag ligger det förskärare på diskvagnen som hamnar i min disk. Jag tar den orena kniven, går från disken till köket och återlämnar på en bänk och meddelar samtidigt: "Jag vill inte ha knivar i disken". Får alltid höra (typ varje dag!!) : "Oj, hoppsan! Den hamnade där av misstag..."  
Samma misstag varje dag!?!?

Skärbredan som inte får diskas i maskin hamnar alltid ute hos mig. Det är så lätt för de andra i köket som har diskborste, diskmedel och en diskbänk att själva diska av den lilla skärbredan. Istället för att jag ska diska den för hand i ett diskrum utan vattenkran (bara en handdusch med väldigt mycket sprutande vatten)... Mitt diskrum håller på att renoveras och för stunden går det inte att handdiska något.
Mitt jobb skulle underlättas om de diskade allt som jag inte får diska. Om de själva kunde vika i hop kartongerna och själva samla burkarna... Jag skulle spara ganska många steg i veckan. Jag skulle spara lederna ganska bra och jag skulle kanske även bli lite gladare om de inte bara lämnade smutsdisk till mig utan även tog med sig lite rent tillbaka. Jag skulle bli än gladare om de slutade tro att alla dörrar och skåp har svängdörrar. Men tydligen så är det även mitt jobb att gå runt och stänga dörrar och skåp... 
Jag kan erkänna att jag vissa dagar skitit i att  fråga om fulla skålar och syltburkar som stått på den smutsiga diskvagnen verkligen ska diskas. Jag har tagit för givet att allt som står på diskvagnen ska diskas och om det inte skulle det så är det INTE mitt problem!!  
Diskvagn = smutsig disk!!!  

OM saker ska vidare till förråd så anser jag att det kan ställas på en speciell vagn och dessa vagnar finns att hämta i diske (hos mig). Så antingen så hämtar de en speciell vagn till varorna eller så ber de mig att köra upp en...

För jag tycker inte att det är mitt jobb att hålla efter hos de andra, att städa efter dem och att göra allt det som de inte hinner. 

Men var grå gränsen för utnyttjande och gnäll? Var är okej att jag gör och när gör jag för mycket? 

När utnyttjas jag och när är jag lat? Vad är mitt jobb och när börjar jag göra deras jobb? Troligen skulle inte de säga till när jag gått över gränsen och börjar göra deras jobb, men det kan ju vara kul att veta vad jag har för jobb och vad jag får betalt för att göra...

#blogg100

Visst är den söt!?

Mormorsrutor har jag nu kunnat göra ett par månader och jag håller på med min 11 väska (tror jag räknat rätt) och jag börjar så smått att tröttna på de små rutorna :) 

African flower är typ sammalika som mormorsruta, så rent logiskt borde jag fixa ett par sånna rutor...

Men undrar om tålamodet finns?? 
Vore i allafall kul att göra något lite mer udda, än en väska :) 

I går tog min sjukskrivning slut och i dag testade jag att jobba. Blev dock tvungen att ringa läkaren under dagen och ska träffa honom i morgon för det gick helt enkelt inte.
efter bara 2 timmar var jag sjukt trött och jag övervägde att lägga mig på golvet, bara för att få vila ögonen en stund.
Svårt att hålla ögonen öppna, yrsel, matthet, taggtråd i halsen och fortfarande svårt att svälja.
Vad jag har hört så kan denna sjuka hålla på i upp till 3 veckor. Så sjukt jobbigt!!!
Jag vill vara frisk, jag vill jobba, jag vill vara till nytta, jag vill inte ligga på soffan och stirra i taket. Samvetet skriker OM jag jobbar och det skriker även om jag är hemma. Hur jag än gör så känns det fel och vilket beslut jag än fattar så är det fel beslut!

På lördag är det firande i Stockholm och jag har en känsla av att de flesta släktingar uppskattar att jag håller mig därifrån. ..
För pigg för att stirra i taket men för sjuk för att vara på jobbet.

Istället lämnade jag disken och hasade hemåt för soffan igen.

#blogg100

Det är svårt för någon som aldrig varit psykiskt utmattad att förstå vad man pratar om.
Hur förklarar man för någon att det finns dagar som man helt enkelt inte ORKAR lämna sängen? Kraften finns inte och viljan att göra det finns inte... 
Hur man än försöker så finns det vissa dagar inget som är värt tillräckligt för att man ska vilja lämna sängen. Man vill sova, glömma att man existerar och hoppas att allt det svarta är borta när man öppnar ögonen nästa gång.

Det är lättare att säga att man sovit dåligt än att förklara varför man vill sova och aldrig mer vakna upp.

#blogg100  

Ute skiner solen och jag känner mig riktigt pigg för att vara sjuk :) 
I dag har jag varit ute på nätet för första gången på evigheter och nu är äntligen biljetterna beställda till Göteborg och konfermationen. Även hemresan är bokad och betald, så nu kan jag lugnt sätta mig och vänta på att tiden ska gå :)
Ska bli härligt och väldigt välbehövligt att lämna stan för ett par dagar. Bara njuta av att umgås med vänner och kunna släppa alla måsten... 

   

Efter en veckas sömn i soffan är jag nu slutligen på benen och det känns som jag är tillbaka.

Fortfarande aningens ont i halsen och jag fattar inte hur all slem i halsen fått plats, SÅ stora lungor har jag väll ändå inte att allt kan gömmas i dem?!

Börjat kolla på en serie somnat i mitten och vaknat upp i nästa serie. Sett lite och lyckats somna även från den och vakna upp i något helt annat. Under ett par dagar har jag inte sett ett enda helt program och då har en del av dem ändå varit favoriter som jag inte kunnat missat tidigare :) 

Köpte godis innan påsk och påsen är fortfarande oöppnad. Druckit sammanlagt två koppar kaffe senaste veckan och det var INTE gott och med tanke på att jag kan dricka kaffe dygnet runt och älskar kaffe med mycket mjölk, så är jag allvarligt sjuk :) 

Fått i mig en kopp tea men även det smakade som grillad skunk och i kylen har mjölken stått och surnat för att jag inte fått den att gå åt. Har försökt att dricka vatten men det har skavt i halsen att jag trott jag ska bli tokig. Varje klunk har jag tvingat ner. Svartvinbärssaft har varit lättare att dricka och när jag häromdagen köpte stillavatten på flaska så kändes det lättare att dricka än vanligt kranvatten. Vet inte om skillnaden sitter i mitt huvud eller om kranvattnet verkligen är "hårdare" än annat vatten.

Att vara sjuk tar väldigt på psyket. Samtidigt som jag vet att jag inte kunnat jobba om jag inte lyckats hålla ögonen öppna, så känner jag att jag lämnat mina arbetskamrater i skiten. Och som alltid så är det dåliga samvetet där och spyr galla över hur otillräcklig jag är och at jag borde kämpa hårdare...  

Nästa lön ser jag inte fram mot med glädje och jag lär inte hurra över den. 

Lite spännande är det att se att bristen på hunger och törst fått mig att lämna min platå som jag stått på med fem kilo. Visst, risken att jag går upp dem snabbara än jag förlorade dem när jag väl börjar äta riktigt igen finns, men bara vetskapen att jag faktiskt kan väga 72 kg, är glädjande skojigt :) 

#blogg100

Vaknade i morse och jag kände mig bättre än på länge.
Mamma körde mig till affären för att hämta ut ett paket och jag blev bjuden på en korv med bror, mor och två små påsklovare. Sedan tog min ork helt slut och jag sov 2 timmar igen.
En kort timme var mer än jag orkade. Just att inte ha ork är det som är jobbigast.

#blogg100

Hela dagen har jag legat i soffan och sett på Disneyfilmer.
Bla Hanna Montana och Ringaren i Notredame har det blivit.
Nu har jag bytt den lättroade kanalen till Discovery och den mer allvarliga dokumentären , "One day in Auschwitz". Svårt att fatta att folk överlevde det helvetet i lägren och än svårare att förstå hur de kunde fortsätta leva utan att bli vrak och dåliga människor. Så starka de måste varit!

En resa som jag verkligen vill göra en dag är att besöka Auschwitz. Försöka förstå hur det kunde ske ...
Men jag tror inte att mitt psyke skulle må bra av att besöka lägret.
#blogg100

Roligare påskar har jag haft! Ligger fortfarande som en strandad val i soffan och orkar inget annat än typ hosta.
Ingen hunger för fem öre och all vätska smakar skunk så det blev en långsam och vinglig promenad till affären.
Även om jag inte är hungrig så måste jag få i mig näring och även om det finns bättre alternativ så är smothie värt att prova och ser om det funkar.

#blogg100