Känner mig som en påskkärring :-)

Dagen gick oväntat snabbt och inte en stilla minut. 06.20 väntade jag utanför min nya arbetsplats och en stund därefter var kläder hittade och sedan var det full fart!
Trots att jag stod i princip var sekund under 6 timmar i sprillans nya skor, så blev det en promenad på eftermiddagen.

Först en fika på Färsna i sällskap av mååånga livliga barn och därefter en promenad i solnedgång.

Denna vecka har gått snabbt som sjutton men även otroligt långsamt... 
Har under flera dagar känt mig som en duracellkanin som börjat få ont om batteri.
Sprungit fram och tillbaka, försökt sköta mitt jobb samtidigt som jag faktiskt skärpt till mig och inte funderat över om mina arbetskamrater skött sitt. Försökt att inte göra annat än MITT jobb i ett tempo som passar mig... 
Men om det lyckats helt tror jag inte, både hjärnan och fötterna är för trötta för att jag ska ha kunnat tagit det så lugnt som jag hoppats :) 
Hur som haver så har fritiden varit FÖR social och de korta stunderna som jag bara kunnat vara har jag helt stängt av.

Det har varit jag, ett par spinnande pälsbollar, en fleecebäddad soffa och ett par böcker.
Har inte orkat annat än att bara vara...

Var på middag hos Karin på våffeldagen och antingen så var det skagentoasten eller våfflan som gav mig dumping.
Den 3:e riktiga dumpingen sedan op, för närmare  två år sedan.

Visst, jag får magsmärtor vid intag av babyspenat och stektris. Men jag slipper vid dessa stunder i allafall illamåendet och tvånget att klamra mig fast i träd och lycktstolpar. 

Mina dumpningar är de klassiska tecknen på för mycket innanför västen, men hos mig är inte en droppe tagen utan jag har bara lite för mycket av det "vita giftet" i kroppen. 
En otrolig trötthet (gäspningar utan slut), väggfasta hyllor som rör sig och byter plats, kallsvettningar, illamående och jag sluddrar när jag pratar...
Tog mig ner på stan på cykel efter våffelmiddagen, men jag ringde efter hjälp och åkte hem i bil efter apoteksbesöket. Insåg när världen snurrade och jag höll mig fast i väggen, att jag troligen inte skulle ta mig hem på egen hand.

Resten av den kvällen tillbringade jag i soffan i försök att bli "nykter" :)  
Har inte haft någon ytterligare dumping efter det, men haft magsmärtor efter frukosten och funderar på om det är min mjuka frukostmacka som är problemet...

Ska göra ett test och skippa det mjuka brödet under helgen för att se om det blir bättre... 

Om jag försöker se "hen" som en liten mygga så kan jag säkert även föreställa mig hen surrandes mellan mina handflator sekunden innan jag slår igen dem...
Hen är bara en liten irriterande mygga, men ack så mycket hen låter i ett tyst rum!  
Jag tänker inte låta skitsnack och lögner tynga ner mig längre, jag vet hur sanningen ser ut  och jag försöker intala mig själv att jag i allafall har ett rent samvete, så nu jag ska lägga hen åt sidan och koncentrera mig på nytt projekt! 

På tisdag kommer jag åter att vara på plats i ett storkök.

Jag kommer förhoppningsvis att göra det jag trivs med bäst och slippa damm, doftljus, parfymer och vissa nissar som inte har alla tomtar var på loftet.
Men självklart är jag som jag är och tankarna kommer ofta att vandra till jobbet och funderingar hur det funkar utan mig Undrar om huset överhuvudtaget kommer att hålla sig uppe utan att jag finns på plats?! Kanske återkommer till en dammig tegelhög  :)  

Trots trötthet, snuva och en fantastisk hosta, så tog jag mig ut i naturen.
Ingen lång promenad, men lite frisk luft blev det.

För det mesta så väcks jag av klockan och då vaknar även pälsbollarna och vill kela. Men på helgerna tar alla (även klockan) sovmorgon och jag vaknar först av gänget. Men så fort jag rör mig så vaknar även Zasso, som alltid ligger på mina ben och då är det dags för en spinnarstund enligt honom. Min första tanke är dock frukost och en kraftigt kurrande mage, så ytterst sällan blir det att ligga och dra sig. 

I morse var det sjusovaren Boris som var först uppe.

Som en liten stridsvagn kom han knatande över sängen, över Zasso och över mig för att slutligen "rasa" över mitt ansikte och börja spinna.

Det var bara att putta katten åt sidan så mina andningsvägar blev fria och sedan börja kela med kissen. Även Zasso ville vara med så han satte sig bredvid Borisen och väntade.

I närmare timmen ljöd sovrummet av spinnandet från två kissar.

Det var en mysig morgon och en bra start på dagen i lugnt tempo...

Lite "spännande" m folk som har sina egna tolkningar på det som sägs och som har minnen på saker som aldrig skett.

Kan även ställa till problem för oss som hamnar i hens lilla fantasivärld...