TALLUGGLAN

Inlägg publicerade under kategorin Semester

Av helena - 16 juli 2023 11:19

Om två veckor startar jag min semester och jag funderar på om det nu är dags att återvända till "Tallugglan"?

Jag har en del saker planerade under mina tre veckors ledighet så kan jag nog få ihop lite text varje dag :-)

Vad tycker ni?

Av helena - 22 juli 2018 13:42

Min favoritstil i arkitektur är den Gotiska stilen och det syns direkt från långt håll om en byggnad är Gotisk.
Stora glasytor, smala spiror, spetsbågar och kryssribbvalv är en del av det som är speciellt för denna stil.
Inte helt oväntat "föddes" stilen i Frankrike under 1100-talet och under 1200-talet var den spridd över hela Europa. I Sverige är det Uppsala domkyrka, uppförd 1273- 1435 som är ena de mest kända Gotisk kyrkorna.
Men framförallt är det nog katedralen Notre-dame i Paris som är i mina ögon typiskt Gotisk och så otroligt fantastiskt vacker!!


St. Barbaras cathedral

St. Barbara är skyddshelgon till gruvarbetarna och med tanke på Kutna Horas historia med rika silvergruvor, så är katedralens namn ganska självklart :-)
Hon började byggas 1380 av arkitekten Peter Parler. Måste vara jobbig att rita en stor katedral... Eller vilken byggnad som helst egentligen och inte se den färdig och redo att beundras. St. Barbaras Cathedral tog 500 år att färdigställa, då två krig kom emellan där både arbetarna och pengarna till byggandet behövdes till annat.

Verkligen värt ett besök om ni är i närheten.
:-)

I vårt lila "utflyktspaket" så ingick lunch i priset och på vägen tillbaka blev det rast på en finare vägkrog... Typ.
Vita dukar men inte så speciell mat, trots att det var trerätters bu bjöds på.
Förrätten var en skål med köttsoppa som även innehöll makaroner och ätbart men inte något jag ropade "Tjohoo" över.
Huvudrätten hade vi fått 5 alternativ att välja mellan i bussen och jag tog kycklingSchnitzel med kokt potatis och lite skirat smör. Åter igen ätbart men tråkigt upplagd och var tusan är grönsakerna?!? Engelsmännen vi delade bord med undrade detsamma.
Efterrätten blev en överraskning och vi studerade den en bra stund innan vi högg in på den och det var i princip vad det ser ut som :-D

Av helena - 19 juli 2018 10:21

Ett besök i Kutna Hora kändes som en självklarhet, när jag ändå var i Prag. Vi hittade två guidningar på fem timmar vardera som var intressanta och valde mellan en tur med få sevärdheter och en lunch i priset eller en tur med många sevärdheter... Valet föll på den med lunchen eftersom vi efter den turen, skulle ha hela eftermiddagen och kvällen fri för annat.

Turen skulle börja kl 10.00 och mötesplatsen var för oss ett helt okänt område mitt inne i stan. Så bara att ställa klockorna på tidigt, sova några timmar och sedan knata i väg med kartan i högsta hugg. Eftersom vi är två mycket förvirrade flickor med extremt dåligt lokalsinne och en GPS i telefonen som gör lite som den vill så lämnade vi hotellet 8.30 och hade då 1 1/2 timme på oss att både gå vilse och sedan hitta rätt.
Det var inte många människor ute den tiden och vi gick så pass rätt att vi hade en timme till godo innan avfärd.
Dricka kaffe, titta på folk, knäppa massa bilder och kika efter ett grönt paraply som guiden skulle hålla upp.
Prick 10 stod vi och såg så pass turistigt förvirrade ut att guiden hittade oss direkt :-D

Vi var en grupp på 9 personer som följde guiden Eva och hennes chaufför ut ur staden i en minibuss.


Benkyrkan

1278 sändes abboten Henrik vid Cistercienskostret i Sedec till det heliga landet. Han återvände med en kruka innehållandes jord han från Golgata som han spred ut över kyrkogården i Kutna Hora. En helig kyrkogård blev än heligare då jorden från Golgata varit jord som Jesus fötter gått på och när ryktet om den heliga marken spred sig ville alla i landet begravas på kyrkogården som snabbt blev överfull. Trots att de begravdes stående, sida vid sida, så räckte kyrkogården inte till.
Under 1400- talet byggdes kyrkan på platsen och när sedan 30-åriga kriget rasat och pesten dragit förbi med närmare 30 000 offer så var det kris på plats under marken. Gamla ben grävdes upp och förvarades i kyrkans källare och en blind munk fick som uppgift att sortera benen och inreda ett Ossarium (benhus).

1870 köpte familjen Schwarzenberg klostret Sedec och tillät en lokal snidare att använda benen som utsmyckningar och han tillverkade bla. ljuskronor, kandelaber och girlanger i människoben och antalet människor som "använts" på platsen uppskattas till närmare 40 000...

Fascinerande, makabert, äckligt och wow... Allt på samma gång.
Bara tanken att någon kommit på att använda människoben som utsmyckning känns... ofräscht.
Men jag är glad att jag varit där och sett benen med egna ögon.

Av helena - 18 juli 2018 22:25

Hemkommen från ett par trevliga dagar så kan jag nu gå in djupare på Prag.
Jag har haft fullt upp från gryning till sängdags, knappt haft tid att borsta tänderna innan jag slocknat och än mindre tid till bloggen :-)
Min tanke var att blogga om ALLT som hände... Och det sket sig ganska direkt och istället har det blivit en snabbt inkastad bild och lite text innan jag släkt lampan.

PRAG dag 1.
Varmt som sjutton på Arlanda och redan innan vi klev på bussen ut till planet var vi försenade. Trångt i hallen i väntan på att gå på bussen och efter många minuter kom vi på buss nr två och vi hade tur som fick sittplats, men det var trångt som sardinburk. Plötsligt hördes i bussens högtalare: "Finns någon Helena Maxe på bussen? Kan Helena Maxe vara vänlig och kliva av..."
Eftersom jag redan, pga mina sandaler hade problem att komma igenom säkerhetszonen och börjat pipa så var jag ganska nervös när jag ombads att kliva av bussen. Att jag inte heller gillar uppmärksamhet och inte direkt smälter in i smeten när man får sitt namn uppropet på en buss och till på köpet måste tränga sig mellan massa stirrande människor som med väskor står i vägen var inte direkt något jag älskade... Men det var ett lättlöst problem och strax var jag åter på bussen och påväg mot planet. Väl på planet satt vi i en timma innan vi kunde lyfta mot Prag. Hur försenade vi var när vi landade vet jag inte, men vi var glada att kvällen inte var planerad med något annat än att hitta hotellet, checka in och hitta mat.
Efter lite smärre missförstånd så satt vi på bussen från flyget till stan.

Chauffören körde verkligen som en biltjuv och antingen hade han vaknat på fel sida eller bara rent allmänt hatar han turister. Men gladare/trevligare gubbar har jag träffat och när bussen tillslut stannade där vi skulle av var jag ganska skakad, omrörd och illamående.
Promenaden till hotellet tog längre tid än vi trodde så halvvägs framme hittade vi en restaurang i en källare med en liten bakgård och där tog vi första middagen.

Landade senare än tänkt på hotellet, checkade in och kom med skratt in i vårt rum. Hissen vi blev visade var inte till någon hjälp utan snarare ett stort "?" och ett humoristiskt inslag i vår resa.
Från receptionen via em korridor , ta till vänster , tre trappsteg ner och in i hissen
Trycka på knapp 1 till första våningen, kliva ur och gå uppför ca 10 trappsteg och rakt fram där bodde vi... Hissen stannade på varannat våningsplan och en halvtrappa mellan rummen. På det stora hela så var Prag inte direkt handikapsvänlig och förutom kullersten så var det trappor och höga steg överallt.
Väl på rummet så började vi planera kommande dagar. Mycket vi ville göra och se, men för få timmar på dygnet för att hinna allt så ett strikt schema krävdes (Vadå slappna av och ta det lugnt på semestern?!? :-))
Vi insåg att gryningen och första sightseeingen skulle komma tidigare än vi egentligen önskat så kvällen blev väldigt tidig och utan de pubbesöken vi tänkt oss.

Långt över 20 grader i rummet, fönstret öppet på vid gavel, täcket intryckt i garderoben, svettades ändå som en liten gris och kunde omöjligt somna pga alla bilar som körde rally på den stora vägen utanför vårt rum. Tillslut orkade jag inte med bilarna längre och stängde fönstret, så vid ca 1.30 slutade jag stirra på klockan och somnade.

FORTSÄTTNING I MORGON

Av helena - 13 juni 2018 17:56

Eller kanske snarare en liten sidoresa för att rensa hjärnan och se annat än 4 väggar.
Hade beställt många plusgrader och en stor sol, men troligen så anländer den beställningen samtidigt som mitt USA paket för det var grå himmel och en vind som stundtals höll på att tippa mig från klipporna.

Knatade runt på kajen, kikade in i fiskaffärerna, skuttade på klipporna, tog en glass och spanade efter turister. Det var typ jag, ett par måsar (med fjädrar :-)) och två fransoser som hittat ner till Grisslehamn denna molnigt dag.
Tjejen i café sa att strömmen av turister skulle komma om ca två veckor, så kanske var jag på plats i rätt tid.

För mig finns inget som rensar hjärnan så bra som att sitta ensam på en klippa, känna lukten av tång i näsan, studera horisonten och bara kunna höra naturens egna ljud.


Av helena - 10 juni 2018 18:09

Nu har jag landat på soffan och här sitter jag bra för stunden. Helgen har varit kul, intensiv, trevlig och... rik.
Trött som sjutton och ca 40 timmar utan paus från min hjärna är kanske aningens för lång tid och om man lägger till sömnbrist på det så är jag nu glad att vara ensam och i egen lya.

Närmare 100 bilder tagna och en heldel att gå igenom.
Musik quiz, fin restaurang, besök i medeltiden, solnedgång, skratt, "flytande föda", Bingo, aliens, för små resväskor, varma drycker, trevligt sällskap, taxfree, sightseeing och så vidare...
Många timmar på vattnet och ytterst få timmar tillbringade i hytten.

Sammanfattningen av helgen ser i bilder ut:

Av helena - 23 oktober 2017 13:32

Semesterveckan blev sjukskrivning och efter många dagar i sängen m vidrig förkylning med halsont, rinnande näsa och huvudvärk så trodde jag faktiskt inte att jag skulle orka med en kryssning. Men envisheten segrade och jag vägrade låta sjukan vinna så med massor av näsdukar i fickan lämnade jag lyan och mötte upp stora gänget från Göteborg vid Slussen.
Väldigt vackert väder och vattnet låg blankt och stilla, vilket förhoppningsvis skulle ge en lugn kryssning.

Efter hyttletning och ombyte så började kvällen. I varje högtalare hördes härlig musik från det bästa årtiondet och många gick utklädda för att dels fånga känslan men även med chans att vinna priser.

Själv var jag bara publik och inte en 80-tals sak i sikte, men jag gillade att se allt det överdrivna återuppstå igen för en kväll :-)

Lyckades hitta både "Slash" och "Axl" bland en del rockare, pudelfrisyrer, neonkläder och hockyfrillor. Det jag saknade var dock axelvaddar, men annars var det mycket 80-tal samlat på samma plats.

När musiken blev för hög, trängseln för stor och luften för stillastående så sökte jag mig upp på däck till mörkret och tystnaden.

Ju fler kockar... Att vi var sju personer i gänget gjorde det lite margarin att bestämma restaurang och även att finna plats för alla. Men tillslut blev alla nöjda och glada. Min middag bestående av Taggliatelle och kyckling som var lite i torraste laget men.med en stor öl så gick det ner :-)

Blev en del dricka på båten men jag var ganska stabil på fötterna och försökte ha kul och njuta av kvällen.
Rymde vissa stunder för att varva ner, slappna av och finna ork att fortsätta vara positiv och glad.
Att vara jag innebär att orken tar slut snabbt i miljöer där jag inte är van att vistas. Koncentrationen att passa in, slappna av och ha trevligt tar otroligt massa kraft. Höga ljud förstör min hjärna och trängsel och närkontakt får mig bli stressad och får huden att krypa av obehag.
Att smita undan och bara vara ensam i eget sällskap ger lite energi tillbaka.
Jag vill ha kul! Jag vill trivas som fisken i vattnet och njuta. Men jag känner mig alltid som en delfin i em öken oas...
Så fel och malplacerad, men jag försöker och fortsätter att försöka.

Hittade under dygnet ett par små Fristaden, där jag satt och tittade på folk, drack en öl och njöt av musiken...

En del kändisar var med på färden.
Jennie hittade Nicklas Wahlgren, vars bild jag fick skickad till mig och frågesporten hölls av min tonårsidol Richard Herrey.
De andra tog selfies med honom, själv hade jag ingen tanke på det utan var bara så upprymd att få se honom att tankarna försvann totalt. :-)
Men man kan inte alltid ha hjärnan helt redo :-)

Mario och Luigi fanns även de bland 80-tals ikonerna som var ombord och har var bara tvungen att ta en bild av dem. :-)

På det stora hela var kryssningen kul, trevlig och super och jag hoppas det blir fler äventyr i framtiden.

Av helena - 17 september 2017 12:54

 13 september 2017

Är man i Krakow så hör det till att besöka koncentrationslägren Auschwitz och Birkenau.
Dessa läger tillhör vår historia och fortfarande finns det levande som kan berätta om den tiden och än viktigare är att vi lyssnar och lär från historien...

 


Jag har alltid varit intresserad av historia och framförallt av det andra världskriget.
Varför vet jag inte men kanske är det för att det är en historia som ligger så nära att den fortfarande går att ”ta” på och lättare att föreställa sig den tiden.

Det jag läste i skolan om andra världskriget är både intressant och spännande men det inte förrän jag stod framför ett taggtrådsstängsel nedanför ett vakttorn som det verkligen gick in hur mycket och hur många människor som led.


 


Mycket av det som berättades under turen och som visades visste jag sedan tidigare, men ofantligt mycket fakta var ny och svår att ta in och hantera. Även om jag visste att lägren var mer utrotningsläger än arbetsläger så var det svårt att på så nära håll se människans grymhet.

Sjukt jobbigt att se bilder på de tvillingbarn som doktor Mengele forskade på och höra berättat om hans försök att skapa siamesiska tvillingar genom att rygg mot rygg sy samman tvillingbarn...
Besöket i källarplanet med celler där grymma straff utfördes, se salar där högar av döda hittades av röda armen, höra om grymma brottslingar som hade som ”jobb” att tortera sina medmänniskor och belönades för sina brott...

Det mest skrämmande med besöket på Auschwitz var inte att bli medveten om själva grymheten som nazisterna var kapabla till utan snarare tanken att de hade fantasi att ens komma på många av metoderna som de använde.
Hur sjuk är man inte om man hittar på att placera fyra människor i ett rum med måtten 90x90 cm i upp mot fem dygn och bli stående med ett lik om någon av dem avlider. Eller knuffa in upp mot 30 personer i ett litet lufttätt rum, regla dörren och sedan stå utanför och vänta på att de ska kvävas till döds vilket kunde ta upp mot 20 minuter...


 


Hur många judar, oliktänkande, homosexuella och oönskade dog under kriget?
Det är ingen som vet hur många som dog, eftersom många förblev oregistrerade och fortfarande ändras siffrorna varje år.

Många av de oräknade och oregistrerade är de som dog under transporten till lägren samt de som hamnade i fel kö vid ankomsten och sändes direkt till gaskammare...

 

En bild säger mer än 1000 ord:   



 

 

Noggrant har ägarna skrivit  sina namn på väskorna så de lätt skulle hittas efter duschen... 


BIRKENAU

   
En äkta transportvagn

 

Upp mot 8 peroner i varje "säng" där även golvet var en våning och där nyanlända fångar sov.

Avanserade högre upp gjorde man när de i övre sängarna avled...




 

Till minne av de Norska judar som slutade sina liv i Birkenau.   

 

 

 

KATEGORIER

SENASTE INLÄGGEN

Senaste kommentarerna


 

Instagram

Tidigare inlägg

      

 

Vem är jag?

Länken nedan leder till den LÅNGA presentationen...

Skapa flashcards