Piller till frukost, piller till lunch och slutligen lite piller när jag kommer hem efter jobbet. 

Dessvärre är det inte de viktiga vitaminerna jag menar utan värktabletterna som jag behöver för att jag ska bli mänsklig.

Värken i ryggen och axlarna gör mig till ett litet monster och varje rörelse smärtar och inte gjorde ju promenaden i går att min kropp värker mindre (träningsvärk i låren som sjutton!!), varför skulle jag ut i terrängen och knata??  

Men trots värken knatar jag runt på jobbet, är trevlig mot alla jag möter och gör mitt jobb... Men jag erkänner att jag svär och muttrar åt papperskorgarna som gömmer sig under skrivborden och inte vill komma när jag ropar. 

När jag väl lyckats ta mig hem så hamnar jag på en stol och stirrar.

All energi rinner ur mig, mungiporna ändrar riktning och jag orkar inte längre vara trevlig eller social. All kraft jag har går åt till att göra ett så bra jobb som möjligt, men i längden kommer det inte att funka. 

I morgon ska jag på något sätt lyckas ta mig till gymmet och träna upp musklerna som jag låtit vara under allt för lång tid. Enda sättet att bli av med värken är träning och det enda jag kan skylla på är lathet...  

Men visst vore det roligare att ha någon som drog med mig till gymmet, men var hittar jag denna någon? 

Hade rikligt med energi i går, så mycket blev gjort i lyan. 

Undrar vad jag gjorde innan mobilerna fanns? Att sitta fast på en stol med telefonen i väggen måste ju ha varit otroligt tråkigt, eller? 
I går så pratade jag i telefonen samtidigt som jag tvättade, lagade kalops, satte en deg och rullade små gulliga frallor. Lagom till samtalet avslutades var de små frallorna klara och kunde avnjutas med en skiva ost (trots jäsning blev det frallor till en hobbit eller till min Skrollandocka!)
Jag kommer inte ihåg senast som jag satt i telefonen i 4 timmar i sträck... tror inte ens att det någonsin har hänt, när jag tänker efter. Men i går skedde det alltså och vi hade vääääldigt mycket att avhandla via luren, så det var timmar som gick väldigt snabbt.
Att jag dessutom fick Lola att skratta högt flera gånger och mer än en gång utbrista "Fy fan, du är så jävla skön Maxe, du måste skriva en bok!! ", blev liksom grädde på moset (Var kommer det uttrycket ifrån Btw??) 

Jag gillar att baka bröd, men efter att så många gånger plockat ut bullar ur ugnen som sett ut som grillkål och varit degiga på insidan, så har jag liksom gett upp brödbakandet. Men i går gjorde jag i allafall ett försök, och de blev godkända...  Jag hade tagit till mig alla råd jag fått, stoppat en termometer i ugnen för att kolla värmen på brödet och även läst hela receptet för en gångsskull :) Dessutom tog jag det säkra före det osäkra och placerade mig på huk framför ugnen och  stirrade på brödet, rädd att släppa det med blicken av rädsla att få kålbullar. Efter en stund hade jag dessutom sällskap av en nyfiken "Kattegoja" som undrade vad "mamma" gjorde på golvet.
Zasso placerade sig på mitt knä och plötsligt var vi två idioter som roade oss med att vrålstirra på växande bullar... 

 

Om exakt en månad sitter jag i Norrtälje kyrka och njuter av julmusik!  
Nedräkningen kan börja :) 

I nattens dröm så sa jag upp mig från mitt jobb som lokalvårdare och tog istället anställning som clown på McDonalds... 

En aning förvirrad när jag vaknade ur den drömmen och därtill inte kunde somna om, så i närmare 1 1/2 timme stirrade jag i taket, men gav upp sömnen strax innan larmet  satte igång vid 5.30. 

Dagen har med andra ord varit ganska seg och sömnig men jag har knatat runt, gjort mitt jobb och försökt vara social fast jag känt mig som en liten surkål. Har börjat få in snittsen på att få mungiporna att peka uppåt när folk är i närheten, trots att jordens dragningskraft gärna vill få giporna åt andra hållet. 

Att jag dessutom haft nackspärr  fram till lunch har ju inte direkt gjort mig roligare att umgås med och jag vet nu hur en stel robot  har det.  Men dagen har i allafall rullat på och jag har som sagt gjort mitt jobb...

Då tiden fanns i dag så fick jag även ägna mig åt maskinkörning :)
Hög musik i öronen (måste ju överrösta maskinljudet), stirra rakt fram och bara gå lååångsamt i raka korridorer...  Både en trött hjärna och min stela nacke uppskattade det :)  

Surkålen förvandlades till en liten glad grönkål när ett oväntat beröm dök upp.

För även om det "bara" är mitt jobb att se till att lokalerna är fint skick så är det ändå kul att det finns folk som ser mig och det jobb jag gör. Även om jag muttrar över pennor som gömmer sig i hörn långt under skrivborden och kaffefläckar uppe i taket (hur tusan kommer de dit??!!) så trivs jag med att knata runt och städa.
Jag försöker vara glad och trevlig, hälsar på alla jag möter i korridorerna och försöker att störa så lite som möjligt...
Fick framåt slutet av dagen höra att jag var väldigt trevlig, hjälpsam, alltid glad och positiv samt väldigt uppskattad. Dessutom fick jag veta att jag gjorde ett väldigt bra jobb och mina korridorer var VÄLDIGT fina och blanka :) Summan av kardemumman är att jag i morgon ska köra maskin HELA dagen ( Hela dagen med bra musik i lurarna! :)  ) så alla korridorerna i hela huset får samma höga standard som "mina" korridorer. Och nästa vecka ska jag få lära mig använda och köra andra maskiner, så även övriga utrymmen blir lika blanka och rena som mina korridorer... 

Jag tycker att det är skitkul att köra maskin och det ska bli kul att lära mig mer om golvvård av en expert och som har TID  och ORK att traggla material och kem med mig. Kanske min teflonhjärna kan fånga upp lite nya saker i allafall :)  

Tänk egentligen vad lite som behövs för att göra mig på bra humör, blir lika överraskad varje gång över den upptäckten (Wohoo!!) :D 

Min ekonomi är en jäkligt dålig parodi! Först hjärnskakningen och akuten och sedan påminnelsen på en räkning som jag inte visste skulle komma och drogs därför från ett tomt konto eftersom jag inte visste att den skulle komma. Om jag väntat den räkningen skulle jag självklart haft pengar till den på rätt konto.... så trött och trött.

Vad är det som har fem hål i magen,  säckiga kläder och brist på närminne?? 

Rätta svaret kan inte vara något annat än än GBP-opererad!  :)  

Hålen i magen (eller i allafall bevisen för att de funnits) får jag nog dras med tills jag är rik och berömd och kan göra en liten skönhetsfixning och någongång framöver så kanske jag även kan skippa skärpet i alla jeans och faktiskt äga något plagg i rätt storlek, troligen när jag är rik och berömd och har råd att köpa nya kläder.

Men hur rik och berömd jag än blir, så blir nog hjärnan kvar... eller det lilla som finns, kanske jag bör tillägga :) 

Äppelmoset till mina Kesoplättar tog slut lagom till melliset och duktiga jag, skrev ner det  på inköpslistan.

På förslag från vänner (de som troligen tröttnat på min förvirring i affären) så har jag skaffat en app på telefonen som gör att jag alltid har inköpslistan med mig och därför även kan komma hem med rätt saker från affären.

Den nuvarande listan är full av varor som jag behöver ha, men fortfarande efter flera veckor sitter den kvar på kylskåpet, alltid lika bortglömd när jag väl hamnat i affären :) 

Men med appen på telefonen så funkar den som sagt bäst om jag har telefonen med mig och inte inkopplad i väggen på laddning... 

Glatt kom jag hem med ett paket kaffe och ett par nybakade frallor. Men moset, den enda anledningen till att jag gick ut i regnet står fortfarande kvar i affären och garvar åt mig... 

KESOPLÄTTAR

En liten hög med Kesoplättar i väntan på att frysas in.

Första omgången plättar blev något bleka, men godare än jag trodde och äppelmoset passade super ihop med keson.  

Jag har nu kommit in i vecka nr 2 och vågen går bättre och bättre. Kommit in i vanan att väga allt och jag har inte missat något. Okej, jag har inte gått med vågen i ryggsäcken så Tacon hos Sara var svår att kolla vikten på och lika så Lasagnen jag fick på jobbet, men i övrigt har jag varit riktigt flitig med pennan och vågen.

Första veckan med "matdagboken" åt jag som jag brukar och den enda egentliga skillnadenfrån tidigare var att jag vägde allt och höll koll på antal.
Mer godis gick ner utan att jag riktigt var medveten om hur mycket jag verkligen tryckte i mig, vilket blev ett litet uppvaknande.

Denna vecka har jag verkligen försökt att tänka och visst blev det en ORDENTLIG skillnad i mängd, antal men framförallt VAD jag ätit.
Kan väll även erkänna att det finns saker att förbättra innan det blir perfekt, men ett steg i taget :) (eller snarare, vem vill vara perfekt?? :) )

Om jag tyckte att 23 koppar kaffe var mycket under en vecka hemma från jobbet så var det inget mot denna vecka PÅ jobbet, då jag lyckats hälla i mig 31 koppar (kaffe tunna eller vad?!) under denna vecka...
Det kommer snart att rinna kaffe istället för blod i kroppen om jag inte skärper mig :)

Den riktigt stora förbättringen är allt det söta!
Inget lösgodis, ingen Kexchoklad och ingen vaniljglass med krossad choklad. En liten "Gustavadolfsbakelse" och en mini bit "Karlspaderlängd" i dag för att fira far på dagen blev det, men i vanliga fall så hade jag köpt en längd själv och troligen även njutit av den under några dagar...
Pepparkaksburken har nästan fått vara ifred men inte helt. Men från 49 kakor till 7 små hjärtan är en stor förbättring i min lilla värld :)

Jag har försökt att göra medvetna val och det funkar väll relativt bra. Tänkt på vad jag ätit och vad jag faktiskt inte velat ha (trots att det skulle vara såååå gott). 
Jag kan gå förbi kanelbullarna i café utan att dregla och sucka av längtan. Har även kunnat gå förbi godisavdelningen utan att komma ut från affären med massor av godis.

Visst. Jag sticker inte under stolen med att jag är långt ifrån chokladbefriad  och sockerråtta kommer jag alltid att vara, men denna vecka har jag valt choklad som låter nyttigare, istället för att bara ta det som jag hittar.
Fortfarande finns det Kexchoklad i skåpet, men jag hittade "Corny big" med kokos smak i en affär och eftersom den har mer än bara choklad i sig (nötter, lite puffar och kokos) så känns den nyttigare (och även sååå mycket godare) än kexchoklad. Men som alltid så kanske det är hjärnan som spelar mig små spratt, men en sån liten 50 grammare funkar om jag vill ha något sött framför filmen på kvällen...

Bara för skojsskull så gjorde jag en liten jämförelse på favoritchokladen i lyan och i min lilla värld så verkar ju Corny Big vara det bättre allternativet OM jag nu trots allt behöver en liten choklad...
Men fortfarande så är jag så osäker på vad det är jag ska gå efter. Är det bara kalorierna jag ska kolla på eller är det fettet som är viktigast eler kanske är det proteinet...
Förvirringen är såååå stor och osäkerheten är än större. Men jag väljer i allafall inte Marabou mjölkchoklad och all choklad är ju nyttigare än den, så hur fel kan jag egentligen ha? :D
Men gärna kommentarer från er som kan kost!

Tänker jag rätt att OM jag ska äta choklad så är "Corny Big" det MINST DÅLIGA valet?

Mer vatten måste in i mitt liv och även grönsakerna måste hitta till tallriken. MEN jag tror att jag denna vecka lyckats med något som jag inte klarat sedan Väddöfolkhögskola. Jag har ätit både frukost, lunch OCH middag. jag har inte ersatt något av målen med macka och kaffe, vilket är ett stort kors i taket.

Nu startar vecka nummer tre!