Hittade en jeansjacka som skrek: "köp mig!!" Och det gjorde jag :-) Har inte sett någon liknande och det är verkligen en "Helena jacka".

I går blev det inte riktigt som planerat, då humöret sjönk långt under  "- strecket" och allt bara kändes som pest.

Jag satsar på en bättre lördag, i stället.

I dag är det vänner som gäller!

Först loppis och kanske hittar jag något där som jag absolut inte behöver och definitivt inte har råd med. Därefter väntar gratis hamburgare och kanske blir det även ett härligt uppträdande av Nanne Grönwall som besöker Norrtan. Risken finns att regnet sätter käppar i hjulet och jag håller mig i lyans torra utrymmen i stället...

Men den som lever får se :) 

Det som inte dödar, härdar...

I dag ska jag vara social hela dagen! Först lunch på Tullen m Karin och i eftermiddag blir det powerwalk m Sarah. Vi ska försöka hitta en 5 km slinga i varierad terräng... Hoppas bara vi slipper regnet, gummistövlar är ingen höjdare att knata långt i.

Blev fortsatt sjukskriven månaden ut. Nu ska jag jaga en psykolog eller annan lämplig person som kan hjälpa mig nysta upp och reda ut alla trådar som är min hjärna...

En månad har gått sedan jag blev sjukskriven och i morgon är det planerat att jag ska återvända till jobbet. 

Ska träffa min läkare i dag vid 10- snåret för ett återbesök och se vad han säger... 

Min önskan är dock att jag även får resten av denna månad på mig. Jag tappades bort i datorn så mina samtal med kurator/psykolog/prattant har ännu inte startat och jag hade hoppats att det skulle ske innan jag började jobba igen, då mitt psyke verkligen åker berg-och-dal-bana.

Vissa dagar är så lätta och jag har världens lugn och inte ett problem i världen. Känslan att jag kan klara allt är stark och jag längtar till jobbet...

Andra dagar är svarta som en höstnatt och min enda önskan är att bli lämnad ensam, få skrika ut min smärta och gömma mig på något mörkt ställe där ingen ser eller kommer åt mig...

Dagar där solen skiner trots att molnen ligger tunga över Norrtälje och andra dagar då paniken och ångesten bubblar under min hud och jag inte ens orkar spela glad eller le...

Jag får helt enkelt se vad som händer och sker under mötet med läkaren.  

Har inte ätit stuvade makaroner sedan jag bodde hemma. Snablar vad gott det var! :-)

Snart 9.30 och Boris ligger fortfarande och sover. Han har vridit lite på sig den senaste timmen men lämna kudden vill han inte ännu.