Väldigt ofta händer det att jag stannar upp och kommer på mig själv med att tänka: "Detta borde jag nog inte gjort"... Bara halvsekunden efter att jag gjort det och varje gång känner jag mig sååå blåst och undrar hur jag egentligen tänkte. 

I dag körde jag trapphuset med skurmaskin och eftersom tiden fanns så passade jag på att flytta blomkrukorna och skura under dem.

De flesta vet att jag älskar blommor och av någon underlig anledning är jag alltid framme och ska lukta eller känna på dem. Spelar ingen roll om det är gröna växter, blommande växter eller gjorda av plast. (Japp, jag brukar ävne vattna dem!)

För det mesta lyckas jag behärska mig, men i bland så går det inte och jag har nog sniffat på de flesta grönsaker som finns i min omgivnig :)

Hur som haver, tillbaka till skurmaskinen :)

En stor kruka med en kaktus var extra tung så jag tog ett ordentligt grepp i krukan och råkar av misstag nudda själva plantan och ser då att hela kaktusen är täckt av minismå sylvassa taggar och en av dessa hade nu fastnat på fingret och gör svinaont att dra ut. Plötsligt kommer den där stunden då jag kliar mig själv i huvudet och undrar över hur tusan jag tänkte.  Jag kommer nämligen på mig själv med att  luta mig fram och luktar på det taggiga fanskapet och även vara medveten om att jag borde låta bli...

Minuten senare står jag och fnittrar för mig själv i hissen och plockar kaktustaggar ur nästippen och läppen och känner mig lika smart som en gravad strömming! 

Ett leende kommer varje gång jag tänker på en person på jobbet som med glitter i ögonen i går erkände att han m flit gått vilse i hopp om att springa på mig...
Bara för att han alltid blir så glad över att se mig :-)

Har sagt till alla att min lilla minikisse är  tre år gammal, men första inlägget om Zasso är fyra år gammalt...  
Hoppsan vad tiden går fort när man har kul :) 

Bilderna under är tagna i oktober 2009

Sitter och fnular över texten om helgen och Berwaldhallen men det går åt skogen :) 

Jag skriver och ändrar, skriver om och läser igenom och ändrar igen... 
Jag har en känsla av att jag i slutendan ändå kommer att tolkas som ett hysteriskt musicalfan som bara lyssnar på Grase och gråter krokodiltårar till smärtsamma sånger...
Det är inte riktigt hela sanningen, men jag kan väll inte längre kalla mig för hårdrockare :) 

Tänk om jag någongång fick uppleva hur det är att leva utan stress eller en hjärna som snurrar i 180 km/h dygnet runt. Men eftersom jag är som jag är så lär det aldrig hända :) 

I går när jag satt och funderade över helgen så skulle det bli en lugn helg och det enda inbokade skulle vara "Berwaldhallen" i morgon. Det skulle bli en lördag på soffan, räkna sprickor i taket och bara låta tankarna vandra...
Men som vanligt blev det  inte riktigt som planerat :) 

Grannen K ringde och undrade om jag kunde rulla ner på stan och köpa 2 kjolar till henne, då det var rea och hon skulle inte vara hemma. Självklart så ställer jag upp för henne så förmiddagen i dag var planerad. Sedan ringde "L" och undrade om jag kund/ville baka åt henne och självklart så hoppar jag även på det, då tiden fanns  innan jag klockan 15 skulle ha tvättstugan och få lite rena kläder till moirgondagens besök i stora staden.

I dag undrade "S" om jag ville komma på middag hos henne kl 17 och då blev jag stressad. 
kjolköp, handling till bullar, bullbak, tvättstuga och middag...
Timmarna räckte inte till, allt krockade med varandra och hjärnan började snurra i farligt hög hastighet. 

Handlade, köpte kjol och satte en bulldeg men tvingades tacka nej till middagen, då jag hade tvättstugan. Sedan ringde "K" och bjöd över mig på filmkväll och jag trodde att jag skulle hinna se film mellan maskinerna  i stugan, Men bullarna drog ut på tiden så det blev ingen film.

Klockan 15 rusade jag runt som en idiot och letade efter tvättmedlet medan två avslappnade hårbollar nyfiket studerade mitt irrande från soffan.

Med en överfull tvättkorg i högstahugg hamnade jag tillslut i tvättstugan, bara för att upptäcka att jag glömt att boka tvättid!!  PANIK!!! Ska vara på Berwaldhallen i morgon och allt jag äger ligger i tvättkorgen... tjohoo, vad kul!  
Nästa lediga tid är i morgon bitti kl 07 (Adjö sovmorgon!) så den tiden  tog jag.

Konserten börjar 15 i morgon så planen var att lämna Norrtälje vid 13 tiden... men det är ändrat då jag är medbjuden för fika i trevligt sällskap innan konserten så i morgon klockan 13 ska jag vara i Stockholm.

Jag bara hoppas att allt går som planerat i morgon bitti, men som sagt så brukar inget bli som JAG planerar. Med min tur så kommer väll väckarklockan att ta sovmorgon (händer ofta) och nyckeln till tvättstugan att fastna i låset (Hände senast jag hade en tid att passa) eller så försvinner plånboken på vägen...
Men jag håller tummarna att det blir som jag vill.

Fortsättning följer :D  

I går blev det saffransbullar och i dag blev det andra bullar. 
Anledningen till julbullar är inte bara att jag längtat efter dem i ett par veckor utan även för att jag haft två paket med "bullmix" i skåpet, köpta i januari för någon krona...

Bullarna blev över förväntan och riktigt saftiga med riktigt mycket mandelmassa :)  

I dag blev det ytterligare lite bullar då "L" fyller år nästa vecka och undrade om jag ville baka kanel och vaniljbullar till hennes firande.
Eftersom jag älskar att baka så hoppade jag till affären och handlade ingredienser.
Kan ju faktiskt erkänna att jag bakar hellre än bra och det har hänt ett par gånger att jag matat de stackars änderna i ån med misslyckade bullar och frallor. För ett par år sedan fick de så mycket stenhårda och tunga bullar att jag trodde änderna skulle sjunka när de simmade  :)

Ogräddade kanelbullar och det färdiga resultatet	Ogräddade Vaniljknutar                             med hackad mandel...
	... och de färdiga

Allt som allt blev det cirkus 35 små "farliga" saker  :)

Tänk dig följande senarium:

Barnet står hysteriskt mitt på golvet och skriker "NEJ!!!" och kastar dockan på golvet.

Den lätt förvånade mamman förstår inte barnets utbrott och böjer sig ner, plockar upp dockan och sätter tillbaka den på bordet samtidigt som hon lugnt säger:-"jo".
Åter tar barnet dockan och kastar den på golvet och fortsätter skrika "nej", varpå mamman åter placerar dockan på bordet. Detta upprepas gång på gång och lugnet i mammans röst försvinner allt mer för var gång hon tar upp dockan. 
långsamt förvandlas även den lugna modern till en trotsig 3-åring och rätt var det är står det 2 barn mitt emot varandra på golvet och skriker. Den ena skriker NEJ med hög röst och den andra skriker JO, med en allt mer irriterad röst.
Bägga lika ovilliga att ha fel...
Just när de ska börja dra varandra i håret kommer en vuxen in i rummet och särar på barnen. Med lugn och säker röst medlar hon mellan de två och tillslut så förkunnar hon domen, det som från början varit modern har haft rätt hela tiden, dockan ska sitta på bordet.  

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::..

Jag kan ju säga att jag haft roligare dagar!

Jag brukar i vanliga fall nöja mig med att muttra  ett par väl valda svordomar, lämna lokalen och sedan fortsätta muttra.

Bara en gång tidigare har jag blivit så förbenad att jag ställt mig och skrikit åt en person och i dag var jag tvungen att lämna lokalen för annars skulle jag troligen kunnat bli anmäld för misshandel, sååå nära att jag slagit den lilla... *PIP*.

Allt jag sa var fel och allt jag gjorde var käpp rätt åt skogen och i min tolkning av hennes dåliga svenska så hade jag överhuvudtaget inget där att göra!  

Jag skulle minsann inte tro att jag kunde komma och bestämma över dem eller hur de skulle ha det... 

Kan erkänna att jag var lika "vuxen" som lilla "G" (G=gaphals) under förmiddagen, men jag kände att om inte jag tar tag i röran så kommer rörigheten att bli kvar och jag kommer att fortsätta att må skit.

Men eftersom det var jag som tog tag i det, så blev ju allt mitt fel...

Sååå trött på folk och idioter!
Men det positiva i allt är att jag börjar bli starkare.
Jag är inte längre den som alltid backar undan och ger mig med uppsträckta armar.
Jag kan erkänna att jag inte alltid har rätt och att jag fattar fel beslut i bland, men när jag VET att det jag gör/säger stämmer, då kämpar jag... 
Och att ha en skorpion till ovän är något som man inte bör sträva efter att ha :D  

Åter en strålande dag men små moln i det blå. Det som skulle bli en liten kort promenad blev närmare 2 timmar och jag trodde jag skulle svälta ihjäl innan jag kom hem :)
Smartskaftet (jag) åt ingen lunch innan, eftersom jag inte skulle vara borta så länge... 

Men ett par fina bilder blev det i allafall :)   

Övergiven i gräset i väntan på våren

Jag tog en paus på bryggan, innan jag fortsatte mot Lommarbadet

I naturreservatet