Omorganisering pågår och även om det inte berör mig, så vibrerar oron i nerverna.
Har fått vissa förslag hur jag ska öka mina timmar på jobbet. Förra månaden var jag bara uppe i 50 jobbade procent och med tanke på att jag måste jobba minst 75% för att klara mig ekonomiskt, så finns det även en oro där.

#blogg100

Har nu satt mig i soffan och kan slappna av. Dagen har varit lång men kul, så jag somnar m bra energi i kroppen.
#blogg100

I dag har det varit full fart!
Hjälp till att fixa festlokalen, fint firande i en fylld kyrka och därefter fest i en lokal. Supergod pastasallad och en gullig "Jesustårta" som även den var för god för min mage :-)

Någon som vågar gissa var jag hamnade av gammal vana och av säkerhet? :-)

Tusen tack för en trevlig dag fam Lindevinge!!!

#blogg100

Härliga Siri i kåpa!

Var verkligen i valet och kvalet och inget "självklart" fanns. Men nu befinner jag mig i allafall i min favoritstad på andra sidan landet för att vara med när en härlig tjej konfirmeras. Att även bli bjuden på härlig middag och kalas är inte fy skam!

Hostar fortfarande som en gris, aningens värk kvar i halsen och seg som kola. Är på bättringsvägen men det går så vidrigt långsamt! Fortfarande är vägen till affären oändligt lång och andnöd halva vägen. Känns som jag aldrig kommer bli bra...

Min läkare tycker det är bra och han är glatt överraskad att jag klarar av att jobba hela 75%.Och han är glad över att jag hittat ett jobb där jag trivs.
Tänk vad kul det blir när en hel månad har gått utan frånvaro eller sjukdomar!
Just nu känner jag mig som företagets stora varböld :-(

 Denna vill jag ha!!   :) 

Var går gränsen mellan "okej" och "INTE okej"?
Jag menar vad är okej att göra, när passeras gränsen och när är det dags att börja protestera?

Var grå gränsen för utnyttjande och gnäll? Var är okej att jag gör och när gör jag för mycket? 

När utnyttjas jag och när är jag lat? Vad är mitt jobb och när börjar jag göra deras jobb? Troligen skulle inte de säga till när jag gått över gränsen och börjar göra deras jobb, men det kan ju vara kul att veta vad jag har för jobb och vad jag får betalt för att göra...

Jag ser vad som behöver göras och jag gör det utan att bli ombedd, även om det inte är mitt jobb. Jag har tiden och inget annat att göra för stunden och eftersom jag ogillar att rulla tummarna, så gör jag arbetet som inte är mitt. Jag får inget tack för att jag gjorde det, jag får inte ens en blick av uppskattning. Men jag rycker på axlarna och tänker att jag har lite hjälp innestående. Jag tror att jag en dag ska få hjälp utan att behöva be om hjälp, eller tjata mig till den. Tror att det ska räcka med att de ser att jag har mycket att göra, ligger efter och skulle uppskatta deras hjälp för att få hjälp.

Men så funkar det tydligen inte! För tydligen så är det uppdelat så att jag har mitt jobb att göra och de har sitt jobb att göra. Jag får gärna hjälpa dem och de tar gärna min hjälp, men att hjälpa mig bara helt frivilligt går inte...

Första gången jag stog i en disk var jag i mitten av tonåren. Jag viste vad jag skulle göra och jag gillade det. Mina medarbetare kom in med smutsig disk och lämnade diskrummet med ren disk.

Det blev en självklarhet att lämnade man något i disken så skulle man ta något med sig när man gick därifrån. Till vissdel för att hjälpa diskaren, men även för att en ofta använd "regel" är att man aldrig ska gå tomhänt. Man byter ut en skitig mot något rent. En självklarhet för de flesta och de gånger som det inte varit så har jag dels blivit förvånad men samtidigt inte överraskad. Jag är en vanlig simpel diskare och kockarna står ett par onnhål över mig i rang, så jag har ingen rätt att klaga ( De tror i allafall att de är bättre, men lämnas diskrummet utan diskare så blir det jäkligt marigt tillslut för kocken att laga mat! :)  )

I restaurangen finns en vagn med smutsdisk. Denna disk ska vidare till disken, där jag ska ta hand om den. Jag byter ut en full diskvagn mot en tom diskvagn. I teorin väldigt lätt. I praktiken lite svårare eftersom det inte bara är disk på dessa vagnar.
Jag är diskare!!! Vist soprummet ligger granne med disken och för att komma till soprummet så passerar man "min" disk, men innebär det att sopor, tomma konservburkar och kartonger som ska till soprummet ska tas omhand av mig?
var går gränsen för mitt jobb? Är jag gnällig om jag tycker att de kan samla konservburkarna i en en säck inne i köket och de själva kan kasta den på eftermiddagen? Att de kan platta ut och vika kartongerna och kasta dem själva istället för att blanda dem med disken på vagnen? Visst det tar inte så lång tid för mig att kasta burkar och kartonger, men i längden så tar det tid som jag kan göra annat med. Mina leder lider av att rycka och dra i hårt limmade kartonger och var går gränsen? Förskärare ska aldrig diskas i diskmaskin! Det är det typ första man får lära sig. Men varje dag ligger det förskärare på diskvagnen som hamnar i min disk. Jag tar den orena kniven, går från disken till köket och återlämnar på en bänk och meddelar samtidigt: "Jag vill inte ha knivar i disken". Får alltid höra (typ varje dag!!) : "Oj, hoppsan! Den hamnade där av misstag..."  
Samma misstag varje dag!?!?

Skärbredan som inte får diskas i maskin hamnar alltid ute hos mig. Det är så lätt för de andra i köket som har diskborste, diskmedel och en diskbänk att själva diska av den lilla skärbredan. Istället för att jag ska diska den för hand i ett diskrum utan vattenkran (bara en handdusch med väldigt mycket sprutande vatten)... Mitt diskrum håller på att renoveras och för stunden går det inte att handdiska något.
Mitt jobb skulle underlättas om de diskade allt som jag inte får diska. Om de själva kunde vika i hop kartongerna och själva samla burkarna... Jag skulle spara ganska många steg i veckan. Jag skulle spara lederna ganska bra och jag skulle kanske även bli lite gladare om de inte bara lämnade smutsdisk till mig utan även tog med sig lite rent tillbaka. Jag skulle bli än gladare om de slutade tro att alla dörrar och skåp har svängdörrar. Men tydligen så är det även mitt jobb att gå runt och stänga dörrar och skåp... 
Jag kan erkänna att jag vissa dagar skitit i att  fråga om fulla skålar och syltburkar som stått på den smutsiga diskvagnen verkligen ska diskas. Jag har tagit för givet att allt som står på diskvagnen ska diskas och om det inte skulle det så är det INTE mitt problem!!  
Diskvagn = smutsig disk!!!  

OM saker ska vidare till förråd så anser jag att det kan ställas på en speciell vagn och dessa vagnar finns att hämta i diske (hos mig). Så antingen så hämtar de en speciell vagn till varorna eller så ber de mig att köra upp en...

För jag tycker inte att det är mitt jobb att hålla efter hos de andra, att städa efter dem och att göra allt det som de inte hinner. 

Men var grå gränsen för utnyttjande och gnäll? Var är okej att jag gör och när gör jag för mycket? 

När utnyttjas jag och när är jag lat? Vad är mitt jobb och när börjar jag göra deras jobb? Troligen skulle inte de säga till när jag gått över gränsen och börjar göra deras jobb, men det kan ju vara kul att veta vad jag har för jobb och vad jag får betalt för att göra...

#blogg100