Direktlänk till inlägg 1 juli 2016
Så var då årets lilla minisemester avklarad och kassarna från Ullared uppackade. Det kändes som om det var mer i dem när jag släpade runt på dem än det visade sig vara när jag packade upp kassarna och ställde allt på bordet.
När man står i affären känns allt så väldigt bra och man är nöjd med köpen, funderar på om man köpt rätt och om man ända egentligen borde köpt den enorma sparbössan i genomskinlig plast eller om man borde tagit två tunikor i olika färger istället för att välja den som ögonen föll på först...
När man kastar ner allt i kassarna i affären finns ingen tid att fundera över om man gjort fynd eller köpt något onödigt, allt går i rasande tempo och kön trampar en på hälarna och stresssen att lyckas få med allt från rullbandet och ut till bilen, gör att inga andra tankar än stress finns i hjärnan. Allt kommer ner i påsarna huller om buller och man hoppas att shampoot inte läcker från korken, då flaskorna ligger samman med de nya kläderna som man egentligen inte skulle ha, men som var såååå billiga och satt överraskande bra att de bara måste med mig hem och verkade hoppa ner i vagnen av sig själva.
De strumpor och trosor som jag planerade att köpa fick sällskap av två tunikor, två linnen, ett par shorts, en t- shirt , en pyjamas och en långärmad tröja från herravdelningen...
Att det även blev impulsköp i form av en jäkla massa billiga chokladaskar (man ska inte handla på fastande mage) bidrog till att kvittot blev lite längre än planerat. men i stort sätt så fick jag hem allt som jag planerade att köp... och lite till :)
Jag kommer att ha shampoo och duschtvål så det räcker långt in på nästa år och jag hittade sorter som jag inte testat tidigare och dofter som jag inte heller sett tidigare och var bara tvungen att köpa dem.
Årets AHA! från min sida blev dessa!
Duschkräm med doft av smält choklad! Jag kommer garanterat att gå runt med ständigt sug efter choklad! :D
Nu är mitt lilla förråd (en kartong uppe på garderoben) åter fylld med saker som ständigt saknas och som jag ytterst sällan kommer ihåg att köpa.
Nu börjar jag åter att mata spargrisen med pengar, så jag kan åka till Ullared även nästa sommar.
Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens... Jag är tyvärr en av dessa människor. Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har ...