Planen för dagen var bara trevliga nöjen, men det blir ju aldrig som jag planerar så varför är jag förvånad!? :-)

Förutom att sopbilen väckte mig vidrigt tidigt så började förmiddagen med fika m syster på "Tullen" i väntan på mor och liten skrutta som tillbringat ett par dagar på landet hos mormor.
Därefter blev det fönstershoppa för mig och vanlig shopping för övriga :-)
Vid lunch så strålade vi samman med min svägerska och en av mina bröder för lite kinamat. Därefter blev det en kaffe på "Tösses" innan vi skildes och gick åt olika håll. Jag köpte dagens obligatoriska gurka och sedan ilade jag till tvättstugan (helgnöje nr 1... Eller inte). Med maskin nr 2 i torktummlaren och jag redo för middag så ringde de från pappas boende. Andningsproblem igen och ambulans på väg. Min lillebror lät lika pigg som en 80 årig som storrökt i 90 år, så jag lät honom vila och vandrade ensam och solo till sjukan för att ta emot ambulansen. Ambulansen var snabbare än mig och han var redan inne när jag kom.
Nu har jag suttit i ett fönster (skönare sittplats än stolarna) i 2 1/2 timmar. Det har blivit syrgas, kortison och lite annat.Just nu väntar vi på sköterskor som ska köra oss till avdelningen så även övernattning för pappa blir det.

Jag hade hoppats på en stilla kväll i lyan m  en bok i öronen, massa sköldpaddor och en stor Irish Coffee men i stället blev det  agera sällskapsdam.

Friheten att kunna ligga på en solvarm klippa vid havet en sommardag. Höra vågorna slå mot land och se vita bomullstussar långsamt jaga varandra över en annars klarblå himmel medan solen värmer...

Just för stunden önskar jag att min frihet skulle vara att kunna öppna en atlas, blunda och sätta ner fingret på en punkt på någon sida och sedan boka en biljett till punkten som mitt pekfinger hittat. Slippa bekymra mig om ekonomin, ledighet eller annat grått. Kunna välja precis vad jag själv vill utan oro, tvivel eller riskera att  jagas av obetalda räkningar.
Tänk att kunna ha den friheten att helt själv kunna bestämma vad som ska hända och ske. Bara göra det man själv har lust med. tyvärr så finns inte den ekonomin så jag nöjer mig med vetskapen att naturen är gratis och inte mycket slår en klippa vid havsbandet, med vågornas dans mot land, en stilla vind genom skogen bakom ryggen och synen av en segelbåt som långsamt glider fram över glittrande vatten.

 

#blogg100

#temablogg52

Nyss hemkommen från en kväll i lokalen med massa trevliga människor.
Fortfarande förvånad och jäkligt glad över att det är så många som vill pyssla, fika och träffas ett par kvällar i månaden.
För mig är det ett litet andningshål. Att för några timmar lämna min röriga lya och se andra levande varelser och bara vara.

Kommer in i lyan bara för att upptäcka att både keson och osten är slut i kylen. Ingen frukost i morgon och inte heller någon fika på jobbet. Frukosten består i normala fall av en stor macka med gurka och ost, samt ett kar med starkt kaffe. Brukar krävas mycket Java för att få mig i skick för jobbet :-)
Fikat på jobbet vin 10-snåret efter tre timmars stress i butiken är alltid 1 dl keso m lite sylt och måååånga skivor gurka, det sistnämnda dock på ett fat bredvid keson :-)
Visste att jag skulle handla något och att jag skulle gått in i affären på vägen hem, men valde apoteket och sömnpiller istället...
Det man inte har i huvudet får man ha i benen :-D

Vännerna har lämnat mig och sitter på bussen till Hallstavik och tystnaden har intagit lyan. Jag dricker kvällens sista kaffe, bloggar och har en spinnande kisse i knät. Zasso tycker säkert att det är skönt att ha "mamma" hemma.

Rimbobullarna var i allafall uppskattade av alla pysslare och det är alltid kul!

#blogg100

I morgon är det åter sy/pysseljunta och jag bestämde mig för att baka inför kvällen.
Alla ingredienser fanns hemma och baklusten på topp... tills degen var färdig! Med degen färdigknådas var orken borta, lusten borta och högen med disk enorm! Men trots humör och orklöshet så stod jag snällt kvar vid bänken och knådade.
Kan ju även erkänna att jag svor en aning åt att jag gjorde dubbel sats och att allt därför skulle ta dubbelt så lång tid.
Kan inte skryta med att jag gjort de vackraste konstverken, men nu är de i allafall på jäsning.

Kan ni utifrån receptet gissa vad jag bakar? :-)

Okej, då kör vi! Ett inlägg dagligen i 100 dagar!
Förra året satt jag m kollegieblock, plitade ner alla dagarna och förslag på vad jag skulle skriva men det sket sig ändå :-)
Dagarna gick för fort och timmarna vid datorn var för få. Att min dator dessutom behagade att börja bråka med mig gjorde inte utmaningen lättare och jag gav tillslut upp helt.
I år finns ingen plan för hur jag ska lyckas hela vägen. Tror jag tar en dag i taget och kanske försöker skriva fler inlägg samtidigt när jag är vid datorn och sätta dem på "timer", så jag slipper fundera och stressa.

Att det troligen fortsätter att vara en vardagsbloggande är ganska klart, det har liksom alltid varit det och jag har svårt att hålla mig inom samma ämne ett längre tag.
Önskar ibland att jag hade en liten släng av aspberger och helt insnöad på ett ämne som hela min värld kretsar runt, men det är väll en av de få diagnoserna som jag inte har :-D

Så vad kan då mina följare (hjälp.vad stort det lät!) eller snarare läsare och vänner förvänta sig nästkommande månader?
Det blir garanterat bilder. Både naturen som byter skepnad och sköldpaddor i varierande färger och former. Det blir nog ett par historier om mina sambos eller numera bara en sambo i djurskepnad och kan nog även utlova lite ADD, recept, livlig fantasi, svart och sjuk humor samt djupa dalar...
Med andra ord så har jag inte den blekaste om vad jag sysslar med men det blir nog bra... Eller något!:-D

I morgon startar #blogg100 upp igen och jag kommer att anta den utmaningen. Ett inlägg dagligen i 100 dagar kommer verkligen att bli en utmaning och jag vet redan innan starten att jag inte kommer att gå ända in i mål, men jag kommer att ge det en chans.
Hade varit så mycket lättare om jag brann för ett ämne som jag kunde skriva om, men det gör jag liksom inte. Mina inlägg följer ingen röd tråd utan fladdrar runt som löv i en höststorm. De dagar jag faktiskt klarar av att hålla mig runt samma tema så blir jag uttråkad, tröttnar på mig själv och mina texter...
Ett inlägg dagligen i 100 dagar kommer verkligen att bli en otroligt svår utmaning...

Innan affären öppnar på förmiddagen så pågår varuplocket och varje dag är det techno på hög musik.
Golvet vibrerar, mina öron blöder av ljudet och mina nerver skakar. Det finns viss musik som gör mig nervös, orolig och får nerver som vibbrerar av... panik. Jag klarar inte av den musiken, så varje morgon har jag knatat runt med lurarna i öronen och lyssnat på böcker på ännu högre volym, för att inte höra... "musiken".

Nu är sista delen av Hamilton av Jan Guillou utläst/utlyssnad och jag har bytt deckare mot Nora Roberts :)
Vitt skilda världar och för stunden behöver jag slippa tänka, så då funkar Roberts perfekt :) 

Hörde denna text för första gången för något år sedan i en kyrka och den fastnade direkt. 
Var i en stund där jag inte viste vem jag var eller var jag var på väg någonstans.
Viste bara att jag var tvungen att sätta ner foten, säga "nej" och ge mig själv tid att fundera vad jag ville... 
minns att jag satt längst fram ikyrkan, när Anders plockade upp texten och började läsa.
En rysning gick genom min kropp och vartenda ord kunde varit skrivet direkt för mig.  

Steget  av Kent Andersson

Jag måste få ge mig själv en dag

då min tanke får vandra fritt.

En dag då jag tar mitt första steg

och vet att det steget är mitt.

Jag vill vakna upp i ett eget rum

och resa mig upp och stå

på golvet en stund och fråga mig själv

åt vilket håll jag vill gå

Et steg i sänder

och sedan ett steg till 

Det blir lustigt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill

Jag måste fråga mig själv vem jag är

'och varför jag gör det jag gör.

Jag kan inte leva med dörren stängd 

om mitt liv står där utanför

och ropar de på mig från alla håll

så svarar jag: -vänta en stund.

I dag vill jag lyda min egen röst, 

i dag är jag ingens hund

Ett steg i sänder

och sedan ett steg til

Det blir lustigt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill.