En bild säger mer än tusen ord och just denna bild är exakt det motsatta för dagen!
Men om man läser det tillräckligt många gånger så kanske man börjar tro på det...

Eller något.

Var till Psykologen i dag och fick fylla i lite kuliga skalor. Frågor som skulle besvaras efter skalan "Mycket bra", "bra" eller "mindre bra" eller som de översattes i min hjärna "Super duktig", "bra" eller "värdelös"... 
Frågor om allt från hur man klarade ekonomin, till hur man sov och hur man tycker att man klarar av att hålla ordning hemma. Fick direkt svart på vitt att allt jag gjorde var bra eller mindre bra. Inte en enda fråga kunde jag besvara med "Mycket bra" och direkt så  placerade jag mig själv i facket, värdelös på allt och inte värd ett skit!
Inte en enda sak i min hjärna är jag bra på. 
Spännande hur vissa dagar och ett visst humör kan sänka självkänslan och självförtroendet till samma nivån som en daggmask!
Snälla någon SKJUT MIG!!!!! 

Visst finns det saker som jag säkert är bra på, men just i dag så andas jag tilloch med fel och det enda jag vill är att få sova bort det negativa eller i allafall få höra något positivt... 

Hela vägen till jobbet försökte jag klura ut en enda sak som jag är bättre än genomsnittet på att göra, en enda liten sak som jag är stolt över att klara, och jag kom inte på en enda sak... 
Tjohoo vad självförtroendet ökade!!  :)

Kommer in på jobbet, ler, hälsar och är som vanligt. Försöker dölja svårmodet och osäkerheten bakom en glad mask, men känner direkt att något ligger i luften och pyr.
Stämningen är en annan än vanligt.

Bara en stund senare får jag höra: "Ta det inte personligt, men det har kommit in klagomål..." 

I bland önskar jag att jag kunde få slå mina kollegor med en purjolök, eller i allafall få vräka ur mig något elakt. Men jag håller tyst, lider i min ensamhet och undrar om det överhuvudtaget finns något som jag är bra på. Bara en enda liten sak. En enda liten minimal sak, det är det enda jag begär att få höra! 
Kanske är det mitt bekräftelse behov som spökar som gör att jag vill höra något positivt. Att få höra att jag inte alls är till besvär, att jag gör ett bra jobb eller bara att jag duger... Men istället så är det misstagen som syns och som "folk" ser.  

Om en kund/gäst  kommer in i dsken, ställer sig och stirrar på pelaren och säger att den är smutsig, så kan jag glatt meddela att gästen/kunden är i fel lokal och även ärligt erkänna att pelaren ÄR smutsig för att jag har gått runt den så många gånger att jag inte längre tänker på den och ser inte hur den ser ut... Men nu har jag blivit medveten om att den är smutsig och ska ta som vana att torka av den dagligen. 
Men det är så jäkla lätt att säga till hur andra ska göra, men att den som kommer med klagomål själv inte är perfekt eller gör ett 100% jobb är det ingen som pratar om.

Det finns mycket som mina kollegor gör fel, men jag orkar inte engagera mig eftersom jag inte orkar bry mig och för att jag har mitt egna jobb att sköta och försöker göra mitt jobb så bra som jag kan! Jag försöker lära av mina misstag och jag upprepar ytterst drm ytterst sällan... 

Jag litar på att mina kollegor gör sitt jobb och att jag sköter mitt jobb.

Om jag gör misstag så vill jag gärna höra det, då jag faktiskt inte är tankeläsare och jag bitts ytterst sällan. Visst jag muttrar mycket och kan bli sårad, men jag har ännu inte slagit ihjäl någon för att de sagt sin mening.

Men jag vill veta vad jag gör för fel, så jag kan åtgärda felet och kan börja göra rätt. Men tydligen är det lättare att prata med andra OM mig än att vända sig direkt till mig.

Men kanske allt grundat sig i att jag är för snäll och mesig! Kanske ska jag bli en ego och bara sköta mitt jobb, bara gör mitt och bara tänka på mig.
Inte anstränga mig för att göra mer än just bara mitt eget jobb. Jag gör saker som inte är mitt ansvar, mycket för att jag ser att tiden inte räcker till hos mina kollegor och det är saker som ska göras och då kan jag likväl göra dem om jag ändå står bredvid.
Och om jag ändå har tid och ingen disk så kan jag lika väl göra någon nytta utanför min lilla disk, utan att de behöver be om hjälp...
Bara stå och rulla tummarna är inget för mig, jag vill ha saker att göra, men varför ska jag egentligen??

Jag får inget tack och inte heller någon hjälp från dem, utan att själv behöva be dem om hjälp. Saker som för mig är självklara är tydligt inte det för dem.

Att hjälpas åt är okej om man ber om det, men inte något man gör i förbifarten.
Varför göra det lätt för någon annan? Varför göra någon annans jobb? Varför vill man göra saker av snällhet?  

Å andra sidan de klarade sig bra innan jag började och, så de klarar sig säkert lika bra om jag slutar att vara så jäkla snäll... 

Jag har fått avslappningsövningar som jag ska göra varje dag för att lära mig att slappna av, men tiden att göra dessa finns inte. Kanske borde jag varje dag sätta mig i en skrubb på jobbet och göra övningarna, när jag har en stund över.
Istället för att hitta jobb och uppgifter som inte är mina att fixa...
Ska nog ta en ärlig funderare på det en stund, om inte annat så kanske jag själv blir lite mer avslappnad på jobbet :)  

Summan av kardemumman är att jag har haft en pissdag med bara negativa känslor/tankar och jag önskar att jag försov mig i morse med en sisådär 12 timmar eller liknande.

I morgon är en ny dag med förhoppningsvis lite fler positiva händelser och känslor.   

 

Men är ganska trött på folk som kastar ägg i stenhus (Eller hur ordspråket nu lyder :)  )

#blogg100 #Psykbryt #negativatankar  

Äntligen har vinden mojnat och himlen är åter blå med en stor sol som livar upp tillvaron. 

I morgon är det lön och jag firar bristen på pengar med att köpa nya garn... 

Fråga inte hur jag tänkte där, men det fick mig i allafall på lite bättre humör :) 

Det blev ju inte direkt normala färger, så det ska bli spännande att se hur jag får in dem i väskorna :D 

Är fortfarande inne i väskperioden och jag börjar undra när den ska sluta. 

Tidigare intressen har hållit i sig i någon vecka, men väskorna är inne på tredje månaden, så jag börjar bli fundersam.
Inte för att jag tror att jag hittat något som håller i sig för all framtid, men man kan ju alltid hoppas! :) 

I övrigt så är det ganska lugnt. Trivs på jobbet med lagom långa dagar och jag är inte slut och färdig när jag kommer hem.

Jag orkar till och med att ha ett liv utanför arbetet, utan att hjärnan säger ifrån och det är ett stort steg mot friskhet.  

#blogg100  #garner #handarbete

Vi är alla olika. Vissa får kraft och energi genom att umgås m massor av folk andra samlar energi genom tystnaden. Jag har aldrig gillat folksamlingar och trivs i ensamheten. Jag har svårt att ha folk hemma, då det känns som att mitt eget utrymme krymper och jag känner mig fångad. Fångad i något som inte är jag, med massa krav att försöka leva upp till.
Jag njuter av ensamheten, att vara själv och bara vara... jag.

Är inne i en period där människor känns "störande". Att le och vara social på jobbet tar kraft och energi. Att bita i hop och vara trevlig när jag egentligen bara vill krypa under en sten och bli lämnad i fred. Folksamlingar är en stor samling av ljud som bara låter, röster som blandas utan att jag kan urskilja de olika personerna och massor av färger som smälter samman till en enda röra...
Svårt att beskriva, men jobbigt att försöka leva i denna massa.

Snart firande i Stockholm av två personer, två släktingar som firar jämnt och samtidigt som jag självklart vill vara med och fira dem så finns paniken så nära ytan att jag nästan kan ta på den.
Allt i mitt inre skriker "VILL INTE...kan inte".

#blogg100

Ytterligare en dag har gått och jag har ännu inte öppnat datorn. Trött som sjutton och näsan rinner, har garanterat något i kroppen som inte riktigt vill bryta ut.

#blogg100

Jag hade planerat att i dag skriva ett långt inlägg på bloggen. Men jag hittade en virknål och då sprack planen! :-)

Men ytterligare en väska har sett dagens ljus och i morgon är en ny dag, så jag börjar fundera över inlägget redan nu.
God natt!

#blogg100

Solförmörkelse som skymdes bakom moln.
Vårdagjämning och ute faller vitt från himlen.
"Rocka socka" med olika sockor på fötterna för att uppmärksamma att alla har rätt att vara olika och en arbetsplats som dagen till ära gjort figurer av strumpor ...

På det stora hela en dag med många händelser :-)

#blogg100 #rockasocka

Klockan är 22 och jag för en diskussion med katten!
Han vill ut och jag vill gå och lägga mig. Han förstår inte mina argument utan fortsätter att jama med näsan mot balkongdörren.
Känns inte helt normalt att diskutera med husdjuret... och än mindre normalt att berätta för omvärlden att jag gör det! :-)
Det värsta är ändå att katten brukar oftast övertala mig...

#blogg100

Var på ljusparty för ett par veckor sedan och i dag fick jag hem det!! Nu doftar lyan av "Förföriska fikon" och ett vackert ljushjärta glittrar på bordet.
Om ett par veckor har jag själv ett party och redan nu sitter jag och lusläser katalogen i jakt på ljus :-)

#blogg100 #partlite