Planen jag hade för dagen var att hjälpa till på Hembygdsgården, äta en middag hos mamma och sedan ta en buss hem... Men planen sprack som vanligt och visade sig bli trevligare än min ensamma kväll hemma troligen hade blivit.
Vi blev bjudna på marshmallowsgrillning på "Skäret" hos min syster med familj och även en smarrig jordgubbs/rabarberpaj bjöds det på till kaffet.
Jag satt så nära grillen jag kunde komma, trodde att jag skulle frysa ihjäl och det trots lånade vinterkläder. Jag hade inte räknat med att vara ute och trots att jag visste att det skulle bli kallt, så jag var liksom inte klädd för utelivet. Fick låna en fleccejacka, vantar och en täckjacka av mamma, men jag var ändå kall, så klippan bredvid grillen passade mig perfekt att sitta på :)

Jossan kunde inte låta bli att leka med några "dödsdömda" marshmallows i elden. Vi studerade intresserat hur de bubblade och "jäste" innan de smälte samman i glöden.

Trevligt och mysigt att sitta i trevligt sällskap en iskall midsommarkväll och bara njuta av nuet. Fika, samtala och se solnedgången lysa upp träden.
Gör gärna om denna kväll, under sommaren.
         

   

Klev av vid kyrkan, någon hållplats tidigare än den vanliga, bara för att få en stund att njuta i naturen innan jag gick till Hembygdsgården.  
Tog vägen förbi det som var min skola under låg- och mellanstadiet. Då var vi många barn som gick här, nu är antalet 18 ungar och risken att skolan ska läggas ner finns forfarande.

   
På andra sidan vägen ligger stigen som fortfarande leder till skolans matsal, eller "matan" som vi kallar den.
Det är även den byggnad som är Hembygdsgården.
Jag kan nästan svära på att "spången" genom vassen är samma plankor som på min tid i skolan (känner mig som 100 år, när jag går denna väg och minns :) ) 

Stannade en stund vid bryggan, satt och njöt av vågornas kluckande en stund innan jag fortsatte min lilla promenad. Den väg som i grundskolan kändes sååååå lång, är inte längre en evighet utan bara en kort bit igenom en kohage.
När jag gick här så var det ingen kohage utan skog där det bitvis växte enorma hallonbuskar. 

 
Vid denna röda byggnad  brukade vi snöra på oss skridskor varje vinter och åka på den skridskobana som alltid plogades i ordning, när isen låg tjock.
 
I slutet av stigen ligger den vita Hembygdsgården, omringad av lila och vita syrenbuskar. 

Tror att "vår" matsal måste vara en av Sveriges vackraste :) 

Som många tidigare midsommrar så tillbringade jag dagen ute på Björkö-Arholma och hembygdsgården. 
Att hjälpa till med midsommarfirandet där ute har blivit tradition och för mig ÄR det en riktig midsommar. 

Att dansa runt stången, köpa lotter eller sitta i gräset och fika, är inget jag saknar.
Det hör numera till att servera, lägga upp på fat och se glada firare som förundras över att det fortfarande går att köpa hembakat fika. 

Från att ha varit en grå dag med massa moln så sprack det upp lagom till 13- slaget, då dansen började. Underligt nog, så har det varit samma sak varje år. Innan så är det grått, men under två timmar mitt på dagen så skiner solen innan den åter går i moln och folk vandrar hemåt... 

Hembygdsgården (eller "matan" för oss barn som gått i skolan där ute) innan dansen börjar. Tomt och ödsligt...


Massor av bullar, kakor och sockerkaka lades upp på fat, innan firandet.
Kön sträckte sig långt ut i hallen för fika.

Som varje år var det mycket folk på plats! Men tror att det var något färre än förra året...  
Antingen så var det kylan som avskräckte eller så var det firande i andra byar som drog ner på antalet besökare. 

Alla var i allafall på glatt humör och njöt av dagen.  
 

Vid 16-tiden hade gästerna lämnat firandet och vi frivilliga städat undan det mesta, dörren låstes och jag gissar att jag är på plats nästa år igen. 

Efter 11 veckor känns det "uppfriskande" att vara tillbaka. Innan praktiken hade jag en dag som denna troligen hittats i en skrubb hysteriskt skrattande och mumlades för mig själv. Men nu ler jag bara, fnittrar lite och skakar på huvudet...

 
Denna snygga "Americanare" fick jag för första gången se i Juli 2013 i Societetsparken.
En underbar dag med gassande sol, massor av folk och jag mådde toppen!!
Jag "vallade" min far i rullstol runt i parken,  i jakt på en bil jag aldrig sett tidigare och försökte finna en farbror jag träffat så sällan att jag inte visste om jag skulle känna igen honom. Jag fick telefonledes veta att bilen var vit med en röd raket och att den var parkerad nedanför konstverket i hamnen...   Jag stod som ett "?" och fattade inget! 

En bil med röd raket??? En sekund drog bilden av "Tintins" röd/vita rymdraket genom skallen, men insåg snabbt att om en av bilarna hade en sån på taket, så hade den varit ganska lätt att se även om flera tusen bilar var samlade i parken och på kajen. Efter ytterligare ett par samtal så fick jag klart för mig att "konstverket" i självaverket var en byggnad, närmare bestämt den gröna silosen på hamnsidan och att en raket var en "utsmyckning" på bilen...  (man lär sig något nytt varje dag :)  ) 
Så när den rätta bilen tillslut var funnen bjöds "mitt lilla gäng och jag" på kaffe, kanelbullar och värmande sällskap.
Jag fick under eftermiddagen träffa "barn" jag inte sett på närmare 30 år och insåg att de blivit vuxna under åren som gått.  
Jag visste inte då att den härliga sommardagen skulle vara sista gången jag träffade min farbror... 
Fick i dag beskedet att han förlorat mot cancern, bara 65 år gammal och för ung för att dö!  

Kanske sörjer jag även att jag aldrig fick en chans att lära känna honom... 
Jag ville tro att han på något mirakulöst sätt skulle besegra sjukdomen, att domen som läkarna gett bara var ett fult misstag som de gett till fel person...
Ville inte ta in att hans tid snabbt rann ut, ville inte tänka på att ytterligare en släkting skulle försvinna.

Tänker på hans sambo och hans barn... mina kusiner.
I stället för att träffa dem på "American cars show" i parken, så så kommer jag att träffa dem på en begravning...
Livet är inte rättvist någonstans!    

Sitter på balkongen och andas in det sista av helgen, innan jobbet väntar i morgon.
Känns jobbigt att lägga sig när både värmen och ljuset fortfarande är påslaget :-)

I dag var sista dagen på Roden!  
Studenterna har sprungit ut, terminen är slut och köket är städat. 
På måndag återvänder jag till mitt ordinarie jobb som lokalvårdare, jag skulle ljuga om jag påstod att jag ser fram mot det och bara vetskapen att jag ska tillbaka till kaos ...

Förutom att jag har trivts otroligt bra på Roden och haft ett gäng med superhärliga arbetskamrater så har det blivit än mer klart för mig att jag MÅSTE byta arbetsplats och att det är kök som jag vill jobba inom.  
Jag kommer att leta lika ihärdigt som en aggresiv grävling de kommande veckorna efter ett nytt kök att jobba/praktisera/arbetsträna i.
Om jag skulle nämna allt jag ogillar med att återvända till städandet, skulle helgen gå åt till bara detta inlägget  och jag har annat att göra än att spy galla över jobbet. Det räcker väll med att säga att jag har en diagnos och att alla skiter i den. Kan även säga att min återkomst bevisar att ingen är oersättlig...   
Kan i allafall njuta av vetskapen att jag är uppskattad på Roden, har fått mycket lovord och beröm.

Det är ovärderligt och såååå glädjande att höra för ett krossat självförtroende och en nedhasad självkänsla.  
Varje dag har jag gått till jobbet med lätta steg, varit i tid alla dagar och så full av energi vid arbetsdagens slut att jag inte ens känt av tröttheten utan haft ork till resten av dagen. Jag har aldrig mått så bra som jag gjort de senaste 11 veckorna och att nu veta att det är slut och jag ska tillbaka till stressen och koaset är... tungt. 
Men jag får som sagt försöka stå ut, bunkra upp ett förråd av smärtstillande och försöka tänka glada tankar :) 

Förutom att det var sista dagen i dag så rensades kylarna och lunchen blev baguetter med ost/skinka eller gårdagens rester av smörgåstårta. Även cafét hade rensat inför sommaruppehållet så  "efterrätten" blev kaffe och morrotskaka. Några timmar senare, efter att vi sett (Jag valde att stanna inne, så jag hörde dem bara) glada studenter lämna skolgården på lastbilsflak, så blev det gräddtårta och kaffe :)  Kan nog säga att det blev liiiite mycket socker i dag och händerna darrade som asplöv efter sista tårtan  :) 

	En vacker skaldjurstårta från "Roslagsbageriet"
En supergod "köttårta" från  samma ställe.  Helt klart min favorit!

Sista dagen och i dag är det i princip bara städning inför sommaren kvar. Timmar kvar...