Klarblå himmel och apvarmt i "grytan". I valet att sitta bekvämt på en stol i solen och dricka mitt lunchade eller på en stenhård klippa i skuggan, så blev det skuggan och här är efter 10 minuter verkligen hårt. Dessutom åker lastbilarna förbi mig bara någon meter från mina fötter så det känns såååå tryggt och säkert :-)

I dag är inte utslagen mina värsta plågor, utan magkramp. Av och till under hela förmiddagen krampar det till och jag känner kallsvettningar bryta fram men för stunden har det upphört och jag njuter av en plågfri stund i skuggan på min stenhårda bänk.
Känns fel att vara hemma för magsmärtor när jag ändå inte kan göra något åt dem och atr arbeta får mig att tänka på annat än värken. Men det börjar nog bli dags att kolla värdera igen eftersom yrseln börjar dyka upp dagligen och inte bara vid snabba rörelser, men som alltid kommer de inte att visa några fel. Inte ens när varenda muskel i kroppen svek, jag blev slapp som en trasdocka och hamnade på akuten så visade proverna att jag var sjuk... Varför det hände vet jag fortfarande inte och det är lite oroande så jag håller koll på speciellt musklerna. Finns så många vidriga sjukdomar som har att göra m muskler och hjärnan. Kanske ska göra som min senaste läkare föreslog, gå ner till halvtid och sjukskriva på 50%...

Inte ofta som jag tar mig tid att öppna upp datorn och sitta vid den stora skärmen och skriver, numera.

För det mesta så blir det små uppdateringar och inlägg via mobilen, men i dag sitter jag som sagt vid datorn :) 
Har i närmare 2 timmar fnulat med en lapp om "hösttallriken" som kommer att åka upp i områdets trapphus den kommande veckan. Jag vill ha den skriven på ett sätt, men med skriften nedskriven så såg det barnsligt och långrandigt ut, så det var bara att ändra till lite mer formellt och korta ner meningarna. 
Det ska ju vara en lättläst text att skumma igenom när man går förbi den och inte en novell på flera sidor och det viktigaste på sista raden på sida 40. :) 
Kortfattat, lättfattat och tillräckligt intressant för att inte ignorera vid första blicken. 
Vore kul att sätta upp kräftformade lappar, men det kanske är att överdriva en aning även om de skulle skilja sig rejält från mängden :) 

Vid förra "tallriken" kom fler än vi vågat hoppats på och nu är hoppet om antalet anmälningar än större, även om ca 30 personer är ganska lagom om man tänker på utrymmet och matmängden som ska fixas. 
Har man dessutom inte vanan inne att mätta ett stort antal gäster, så är det ganska skrämmande att ansvara så alla blir mätta, nöjda och slipper sitta med en tom tallrik. Jag menar, när jag lagade pasta med köttfärssås för två gäster så tog pastan slut efter att andra personen tagit sin mat och jag blev utan, så det var bara att koka mer så även jag skulle få lite mat i mig. Så att se till att det räcker till ett större antal personer är lite småläskigt och jag är glad att jag inte är ensam om att ansvara för "kalaset". 
Även ekonomiskt är det lite läbbigt att beräkna vad allt kommer att kosta i slutenden. 
Vad bör egentligen finnas på en "hösttallrik" för att folk ska bli nöjda? 
Kräftor, räkor, kex och ost samt kaffe på maten... Räcker det verkligen eller ska det finnas fler att välja på eller kanske färre saker?? 
Vad ska egentligen finnas på en "hösttallrik"? 
Första gången vi ordnar en sån tallrik och rösterna tycker olika. Jag tycker till exempel att en typ Västerbotten paj borde höra hemma där, eller någon typ av röra att ha på brödet... 
Men vi kompromissar och just nu är det räkor och kräftor som hamnat högst på tapeten... 
Egentligen är det ganska kul att jag är med och ordnar en hösttallrik med räkor och kräftor eftersom jag själv inte är så förtjust i skaldjur och inte ens minns senast jag såg en kräfta. 
Undrar vad JAG ska äta under den träffen, eftersom jag inte tål Västerbottenpaj heller... jaja, det löser sig nog och huvudsaken är att vi får till en trevlig stämning  :)
Det  ska i alla fall bli spännande att se hur det hela slutar och hur många som anmäler sitt intresse denna gång. Kanske blir det att vi startar en tradition i området som lever vidare även efter att styrelsen bytts ut.  
Den som lever får se :)

 
   
Annars har dagen varit som den brukar med jobb och en ljudbok i öronen. Har även klarat av att ringa några viktiga samtal som jag på grund av mitt hat att ringa, skjutit på alldeles för länge. Men nu är det fixat och jag är stolt över att jag klarade av det. nu är det bara alla andra "måsten" kvar att göra.

Rensa köket i jakt på diskbänken, är väll det som ligger längst upp på min lilla lista, men det får bli en annan dag. För stunden är jag mer än slut och kvällen kommer att bli väldigt tidig, även i mina ögon sett och då brukar jag ändå ligga under täcket vid 21- tiden :) 
Sommaren och värmen gör att min hud torkar snabbare än en snigel i solen och min psoriasis kliar, svider och bränner som sjutton. Speciellt mina händer mår vidrigtjust nu och varje dag på jobbet känns som ett straff. Det är smörja händerna var 5:e minut och försöka att undvika vatten så mycket som möjligt som gäller, men det är jobbigt. Ytterst sällan besvärar psoriasisen mig, men stress, oro, värme och solen förvärrar besvären och så som mina händer ser ut för stunden var välllldigt länge sedan som de såg ut. 

Denna vecka har varit så full av aktiviteter att jag har knappt haft tid att fundera.
Bara ett par saker som tagit tid i timmar, men mycket som varit jobbigt på annat sätt.

Det har skrivits papper på banken och satts upp ny information i portar, skrivits "rapport" om renoveringen av lokalen, hunnit fika med en vän på stan och haft andra möten för att ordna upp tillvaron... Jag har sprungit som en tätting fram och tillbaka och inte vilat så mycket som det skulle behövas.
Somnat som en gris på kvällarna och sovit som en liten sådan också.  

Jag och Annie tog en fika nere på stan häromdagen. Jag bor i en liten stad där det finns caféer i varje hörn och granne med de finns frisörer. Det finns nog ingen stad där det finns så många frissor och caffér på liten yta som i lilla Norrtälje. Så rent logiskt så borde alla i stan vara runda av ständigt fikan men väldigt välklippta :)
Det som är lite underligt är att många cafeér stänger så otroligt tidigt på dagarna.
Jag menar, dels är det sommartid och sedan så slutar de flesta jobbet i lagom tid för att se caffét stänga.
Ny sommarperssonal gjorde att vår beställning inte riktigt blev som planerat och således inte heller priset som det skulle kostat. Fint väder gjorde att vi satt oss vid bord ute på trottoaren och hamnade mitt bland gående och massa bilar. Efter bara en kort stund så kom en i den unga personalen och började stapla stolar och fälla samman bord. Kändes aningen underlgt att sitta mitt på trottoaren och att allt runt oss plockades samman. Jag frågade tjejen när de stängde och fick till svar: "Vi stänger klockan 17, men det är ingen bråddska det är 20 minuter kvar..."
För mig är 20 minuter en väldigt kort tid för att ta en stilla fika och att stressa är inte min stil, så vi satt kvar medan borden rensades och flyttades och tillslut så satt vi ensamma mitt på trottoaren vid ett litet pastellfärgat bord. Varför sa de inte redan när vi beställde att vi max skulle få fika en halvtimme innan de stänger och var finns de cafeér (Inte livliga och ljudliga Espresso house) som har öppet när kunderna har tid att fika? :) 
Om inte parkeringstiden skulle gått ut, så hade vi väll suttit kvar ännu, bara för att :)  

Har varit en vecka där jag varit mer utanför lyan än i lyan och katten har i stortsett ignorerat mig de stunder jag varit i dess närhet eller suttit som ett plåster på mig och skrikit när han inte sett mig...  
Jag hoppas att nästa vecka blir lugnare och att hjärnan åter får en stund att vila sig i tysthet och ensamhet. Den och jag skulle behöva en stund i stillhet och återhämtning. 

I dag är det den årliga "Americkan CarShow" här i stan och stora bilar har hörts köra förbi på vägen bortom min balkong. Det var flera år sedan som jag senast var nere i parken och såg bilarna.
Jag gillar stämningen där, men allt folket och trängseln gör att det inte riktigt är min plats i tillvaron. Än längre sedan var det som jag var uppe på motorgården och "festade", lyssnade på musiken och drack öl.
Dels så ligger det för långt bort för att orka gå dit och att cykla med "Gula faran" är inget allternativ, luft behövs i bägge däcken och öl i alkohol i kroppen på en hoj som saknar bromsar är inte det smartaste jag kan göra, det erkänner till och med jag :) 
I stället är det en dag i lyan som gäller för mig. Ska sitta i soffan och virka på pläden som planeras att bli en julklapp. För stunden är det bara en massa lappar och inte i närheten av att påminna om ett överkast, så nu måste jag sätta lite fart med den. :) 

En typ vanlig söndag. Vaknade viid lunchtid och segat hela dagen. Diskat lite och fjantar runt. Får besök i morgon, men hon är van vid stökigheten i lyan, men nu har jag i allafall köpt dammsugarpåsar, men dammsugaren låter fortfarande som om den lider av plågsamma smärtor.

Har fått ett uppdrag. Jag ska skriva text till de bilder jag tagit i samband m renoveringen av lokalen, som ska skickas vidare. Så nu ligger alla bilderna i en speciell mapp och även min mobil är rensad. Problemet är bara att mitt internet strular och jag kommer inte ut på nätet.
Trle2 menar att jag missat en räkning...
Men jag har börjat med anteckningar och troligen är jag för noggran för jag har redan 7 sidor med min fina handstil :-)

Nu blir det ett Skutt in i duschen innan jag placerarig i soffan. I morgon är det vanlig måndag och upp i gryningen..

Efter en trevlig dag i lokalen är jag nu hemma och kan lägga upp fötterna i soffan.
Allt är undanstökat och "Labolina" är åter ensam :-)
Avslutar kvällen m en Irish Coffee, en spinnande knäkatt och "Morden i midsomer".

Den första "tallriken" är avklarad och en ny (förhoppningsvis) tradition har startat.
Närmare 25 personer skattade, umgicks och berömde/ tackade oss som gjort detta möjligt. Lite svinn får man räkna med och några stolar stod tomma. Även om min oro över hur min hjärna skulle klara dagen, så känns det skönt att göra något som uppskattas av så många och även skönt att se liv i lokalen. Bara det inte blir för ofta, så kommer jag att gilla det :-)
Bra teamarbete och planering gjorde att allt flöt lugnt och ingen panik utbröt... förutom oron att sillen inte skulle räcka, så det blev en snabb sväng upp till affären en stund innan 14, för att bunkra lite flera firrar. Men allt räckte, ingen blev utan och alla tyckte det var såååå gott.

Många sillsorter blev det. Förutom "Gubbröran" så var det nog närmare sju sill med olika smaker. Tillsammans m olika tillbehör såsom gräddfil, gräslök, potatis och ostar så fylldes bordet snabbt. Även korv och köttbullar uppskattades av många.

"Gänget" bestämde att träffas kl 11 i lokalen för att hinna ställa iordning allt men runt 9.30 var jag på plats. Jag jobbar bäst när jag är ensam, utan att krocka m folk och behöva fokusera på prat. Så jag var först på plats och började vispa grädde och rensa jordgubbar.
Det var trevligt att skrota ensam där nere med bara radion som sällskap och det tog längre tid än jag trodde det skulle ta att spritsa tre tårtor, så jag var glad att vara där i tid. För varje tårta jag gjorde desto nöjdare blev jag m resultatet men kommer dröja länge innan jag kan försörja mig på det :-D

Som sagt så var det en trevlig dag och något jag gärna gör om. Kul att se vilka som bor i området och lära känna grannarna lite bättre.
Allt gick över förväntan även om ett orosmoln hängde över oss under hela dagen och då menar jag inte de åskmoln som drog över Roslagen.

Att sitta efter en lyckad dag och veta att man gjort något bra, det är en härlig känsla!! ?

"Ingen mossa växter på den sten som rullar", lyder troligen ett ordspråk och just nu sitter denna sten på balkongen och njuter av solens sista strålar. Lyan "doftar" av Matjessill och dill vilket betyder att jag måste kasta soporna så de tomma sillburkarna slutar sprida sin doft. :-)

Vid denna tid i morgon kommer jag troligen att sova, trött efter en dag i trevligt sällskap och enorm hjärnstress.
Men fortfarande är det bara fredag och dagen har rusat fram.
"Pepparrotssillen" blev klar igår och även äggkokning och potatis till "Gubbröran" fixades i går för att svalna under natten.
I dag blev det typ galopp från jobbet hem. Tvättstuga kl 15, fix i lokalen inför morgondagen och även hinna göra den enorma byttan av "Gubbröra". Även tårtan skulle kastas ihop för att vara redo att garneras m grädde och bär i morgon. Mycket att göra, flygande timmar och en katt som i ren skräck gömde sig av rädsla att komma i vägen för mina stora fötter.

Nu vid 20 är lokalen klar. Hela styrelsen hjälptes åt och samarbetet var 100% så det gick fort och smidigt att få det som vi ville ha det. För att inte utmana ödet allt för mycket, så vill jag inte ta ut något i förskott, men allt känns bra just nu och nerverna är under kontroll.
Även om vår lilla styrelse har trevligt ihop så fanns en önskan från början att fler än bara styrelsen skulle visa intresse och anmäla sig och vi viste av erfarenhet att det skulle kunna vara svårt att dra folk vid första försöket. Men när sluttiden för anmälan närmade sig så började jag allt mer glida ifrån förvåningen och är fortfarande i chock över det intresse som visats.
Vi har i kväll dukat till 30 personer (30 Pers!!!!) och ökat antalet sillburkar så det verkligen ska räcka :-)
Känns så bra att det var anmälningsplikt, annars hade vi stått m skägget i brevlådan och hakorna i golvet i morgon och troligen chockerad stirrat hjälplöst på varandra kl 14 i morgon...

Nu sitter jag som sagt på balkongen m dagens 3:e kopp kaffe och ska snart ut och plocka lite bordsdekorationer med min närmaste medbrotsling :-)

Om man somnar vid 20.30 två dagar i rad är det kanske inte underligt att man plötsligt vaknar halvtimmen INNAN klockan ringer.
Så 4.30 satt jag på balkongen, lyssnade på kajorna och vägens buller... Väldigt rogivande ?

I dag blir det jobb, en eventuell sväng ner på stan och därefter lägga in sill till (otroliga)30 personer!
Det är tydligen över lag svårt att dra folk till möten och annat som har med hyresrättsföreningar att göra. Man planerar årsmöte med fika som räcker för alla de boende i området och lever med hopp om att folk är intresserade om vad som händer i ens område och vill vara med och bestämma vad som sker och vad som bör prioriteras... När mötet öppnas är det en handfull kottar som dykt upp och visar sitt intresse. Visst! Man är överlycklig över de som kommit, men undrar samtidigt varför inte fler är intresserade och hur man ska göra för att locka fler till att engagera sig.

Jag är inne på mitt första år i styrelsen och åkte in på ett halt bananskal. Jag tror inte att jag ensam och med en liten röst kan förändra så jäkla mycket, men jag tror att jag har större chans till förändring om jag visar att jag vill ha en förändring, och det är lättare att få en förändring om man är fler som går samman än om jag bara stå i trappan och muttra med grannarna om hur kalla/varma lägenheterna är, klaga över mögel i tvättstugan och att rabatterna är ovårdade och lekplatserna sunkiga och i vissa fall farliga.
Jag vill som de flesta bo i ett område med bra utu/innemiljö och med stolthet kunna säga att jag älskar mitt område och längtar efter att få tillbringa mina lediga stunder i ett vackert, välskött och trevligt område...
En säker plats för barn och djur och där grannarna inte bara är några man hälsar på om man råkar träffa dem i porten eller öppna lägenhetsdörrarna samtidigt.

Som uppvuxen på landet där alla känner alla och ställer upp vid minsta problem, vare sig det gäller att plocka ner katter från träd eller ringa till anhöriga om ett eventuellt inbrott skett, så vill jag vill se gemenskap i mitt område...
Jag kräver inte att få veta allt om alla, men att i allafall känna igen de som bor i mitt hus är en början och att våga prata med dem man möter på promenaden till soprummet.

I hyresgästföreningen är vi nu en blandning av personer, tyvärr bara kvinnor men vi spelar samma spel, med samma regler och mot samma mål. Några har ett par år bakom sig i styrelsen och några är fortfarande väldigt gröna. Nytt blod behövs ibland för nya idéer, nya förslag, ny energi och nya ögon. Nytt blod betyder även att det gamla racet inte kan rulla på som det alltid gjort.
Röster som: "det har alltid fungerat bra och ingen har klagat " el "vi har redan provat och det gick inte bra..." gör att man fastnar i gamla hjulspår och vill inte prova nytt eller orkar inte prova nytt.
Varför ens försöka, när inget kommer förändras är väll det vanligaste att "man" tänker.
Nytt blod och ny energi gör att vi vill prova. Spelar liksom ingen roll att idéen testats för 12 år sedan. Det är nya människor i området som inte känner till att det tidigare misslyckats, nyinflyttade som inte känner till de "regler" som finns och som man förväntas hålla sig till. Om man når ut till dessa nya och även de "gamla" som är villiga att chansa, så kanske det är början till något nytt, något större och något trevligt. Om vi fixar en fest och bjuder in så kanske det kommer 10 st boende av områdets ca 300 lägenheter. Inte mycket men en början. Om festen är lyckad och de som kommer trivs och njuter av festen så kanske det blir ringar på vattnet och nästa fest lockar fler som som i sin tur berättar för sina grannar om hur trevligt det var...
Att bara ha en enda fest, se 10 personer på plats och se det som ett misslyckande för att man själv satt ribban så högt och räknat m 100 gäster, kan inte ses som ett misslyckande utan snarare som ett "det kunde varit värre" och bättre lycka nästa gång :-)

Att inte ge upp utan att testa flera gånger, hoppas se ringarna på vattnet och att göra lokalen till den lokal som den ska vara. Göra området till en trevlig plats med människor som bryr sig och som ser sin granne. Lokalen ska bli ett utrymme för oss boende att umgås i och vara en träffpunkt för både gamla, unga, svenskar och nysvenskar.

Vi i den nya styrelsen har börjat vår resa, vi hoppas dra med oss fler längstmed vägen och fler planer ligger och gror i väntan på framtiden.

Ytterligare en morgon med försovningar och hjärtat på högvarv redan innan jag rullar ur sängen. Kaffe i farten medan jag ilar runt och undrar var jobbkläderna är och varför alla strumpor verkar leka kurragömma just i dag. Hittar tillslut ett par längst in i garderoben och drar på mig dessa samtidigt som jag sväljer mackan vid bänken. Ut genom dörren med min chockrosa termos i högsta hugg och ryggsäcken fladdrande efter mig likt en tyngre mantel.
Klarar mig med lite längre steg än annars, till jobbet i vanlig tid och mina inte organ börjar efterhand att lugna ner sig i vanligt läge för att nu hemma igen åter gå på sparlåga.
Ser fram mot en timme i solen på balkongen innan jag ska ila till affären med min kilometerlånga inköpslista och handla inför lördagens "sommartallrik".
Dumpar arbetskläderna i en hög på golvet och upptäcker att jag faktiskt har lika strumpor på mig (händer i princip aldrig) och anledningen till dess plats längst in i garderoben troligen beror på motivet...

Så god jul på er också, i sommarvärmen :-)