Nu märker jag att semestern dragit igång på allvar. Speciellt tydligt är det vid 6.30 på morgonen när jag knatar mot arbetet. Parkeringen utanför skolan är fri från bilar och lekplatsen ekar tom på barn. Mitt område är tyst och inte ett liv bakom mörka fönster. Inte ens de äldre damer med små golvmoppar i koppel som jag vanligen möter synstill vid denna tidpunkt. En ro har brett ut sig och sovmorgnar verkar de flesta tagit just nu. Inte ens vid stora Stockholmsvägen och dess rödlysen syns många bilar och förutom någon cyklist så är jag ensam.
Ytterligare semester för egen del är inte inplanerad och jag har ca tre veckor kvar att ta ut, men känner att det inte stressar med den. Kan vara skönt med lite ledighet i höst el vinter, när alla återvänt till jobbet och jag känner att kroppen börjar protestera.

Såg på en gammal uppdatering på fb i går att det är ett år sedan som jag "sparkades" från mitt tidigare jobb som ekonomibiträde (diskare) och fick 2 veckors uppsägningstid. Ett år har gått utan någon längre sjukskrivning och med en kropp som fortfarande någorlunda håller samman. Även om det fortfarande finns en del bitterhet så är det skönt att ha en anställning där lönen kommer i tid, jag vet hur dagarna ser ut och jag har numera en chef som efter ett år fortfarande håller sina ord.
Jag lärde mycket på förra jobbet och jag är glad över de erfarenheterna, även om de fick mig att hata vissa personer och deras behandling.
Jag kommer troligen inte att vara lokalvårdare resten av livet, men jag kommer att vara mer noga nästa gång var jag hamnar någonstans.
Förra gången var det snarare en flykt som gjorde att jag hoppade på första bästa arbetsplats som sa "Ja" till att ta emot mig. Det var antingen ett nytt jobb eller en heltidssjukskrivning i vitt rum med madrasser på väggarna som gällde. Även om det andra alternativet kanske varit lugnast och bäst för mitt psyke, så överlevde jag även denna prövning i restaurangbranschen :-)

Värmen och kvallmigheten får mig att må som en trasa. Varmt som en bastu och luften stillastående på jobbet, så tog jag mitt kafferast och satt mig ute på en hög med lastpallar. Bok i öronen och värmen gjorde att jag somnade. Sov inte länge, men tillräckligt för att inse hur trött jag verkligen var. Liftade hem och hamnade som en potatissäck vid köksbordet och åter somnade jag... Inser att jag antingen kommer trilla av stolen eller slå pannan i kaffekoppen, så tar det säkra före det osäkra och hasar vacker till soffan. En timme senare ligger jag klarvaken och stirrar på tv :-)
Kommer inte få mycket gjort i dag, så jag ligger kvar ett tag till :-)

Jag ska flytta!!
Ta katten under armen, ryggsäcken på ryggen, lämna lyan och området!!
Gömma mig på en liten holme mitt ute på havet i en liten röd kåk med "Roslagsspis och fotogenlampor". Jag ska sitta på en sten med metspö i handen, vinka åt Ålandsbåten och lyssna på måsarna...

Jag är helt klart inte gjord för ett liv i flerfamiljshus där den unge som skriker högst utanför min port vinner en megafon och hundar som skäller på allt som andas under dygnets alla timmar.
Är det inte visselpipor som tjuter så är det ringklockan på cyklarna eller ett barn som tjuter av besvikelse över att inte nå en gren på körsbärsträden medan en längre syster skrytande står bredvid och retar sin korta bror...

Jag vill kunna njuta ute på balkongen utan att behöva ljudet av krigande barn direkt under min balkong, ungar som av lathet skriker på mamma från andra sidan gården. Vill kunna sitta och se på tv med balkongdörren öppen utan att tvingas höja tv till max för att höra ljudet eller texta svenska program för att ljudet är för lågt...
Ungar som inte bor på gården rusar in och ut ur portarna som om de är en jäkla lekstuga och den ena trissar upp den andra till högre volymer för varje gång de vilt skrikande lämnar porten. Antalet ungar ökar för varje gång de rundar huset och jag har inte den blekaste aning om var alla kommer ifrån och som rökare har jag ganska stor koll på vilka som bor i de närmaste husen, men dessa ungar hör inte till de husen...

Jag ska flytta till en liten holme där jag kan sova med dörren olåst och fönstret öppet. Den största faran jag skulle stöta på är att snubbla över en säl på farstukvisten eller bli biten av en abborre. Kunna sova utan en massa ljud utanför, i ett rum som är mörkt och bara stjärnorna utanför som lyser upp.

Jag vill flytta men av ekonomiska skäl blir det att införskaffa massa öronproppar för nätterna och ladda ner massa bra musik för ett liv i värmen på min balkong...
Och JA!! Jag kommer att bli känd som den elaka kärringen i port 17 som klagar på allt och alla. Vara den som klagar på att folk går på golven i sina lägenheter, tjata på katter som använder träskor och att tonåringen i port nr 13 drar upp rullgardinen så hårt att jag vaknar. Jag kommer att bli den kärring som vet allt om sina grannar genom att lyssna utanför dörrarna och ha ett ständigt öga i dörrens titthål och glatt gnugga händerna när polisen kör in på gården...

Jag kommer inte bara bli en mardröm för mina stackars grannar, jag kommer att irritera mig till galenskap inom em snar framtid om jag fortsätter att muttra så nu plockar jag istället fram chipset och höjer tv :-)

Solen försöker tränga undan molnen, i körsbärsträden festar ett stort gäng kajor på de omogna bären och de tre små grannarna i grannhuset är ännu inlåsta för inte ett ljud hörs.. och de HÖRS!!

Själv sitter jag fortfarande med frukosten framför mig och en spinnande Zasso i knät.
Alltid när jag sitter vid bordet så kommer han och lägger sig hos mig.
Spinner, kurrar och sover en stund.
En härlig start på dagen för oss båda, även om jag önskade att han slutade väcka mig genom att kliva runt på mitt ansikte, lägga sig över min mun/näsa och slutligen borrar in sin nos i mitt öra :-)
Men när jag väl är ur sängen så är kattsällskapet enbart mysigt :-)

Det har varit en dag i stillhet, med en frukost som i princip tog slut runt tvättstugetid... 15.00 :-)
En sväng till lokalen för att kolla att tavlorna hängde kvar på väggarna och sedan korsord resten av dagen. En lugn dag helt enkelt.

Nästa lördag är det en heldag i lokalen som gäller och vid midnatt i natt stänger anmälningen till "sommartallriken". Upptäckt i dag att många är ute i sista minuten och flera anmälningar har dykt upp under kvällen.
Ett tag var jag övertygad om att styrelsen skulle få äta sill till nyårsafton men nu är jag snarare orolig för att sillen inte kommer att räcka... Vilket är superkul och även väldigt överraskande.
Håller tummarna för klarblå himmel, vindstilla och trevligt sällskap.
Fram till dess så blir det sillinläggningar, tårta och fixande m gubbröran för Maxen.
Många recept på nätet finns det på olika gubbröror och sillar, efter ett par timmars flippade och läsande så gav jag upp och messade lillebror om recept. Så nu ska jag bara göra dem :-)

Eftersom jag alltid håller i kameraran så blir det måååånga bilder tagna.

Så detta är årets minisemester i bilder :) 
(Klicka  för att få dem större! )

Första stoppet på vår resa ner till GeKå i Ullared blev "rastplats Tintomara" i Stavsjö utanför Nyköping och mackorna kom fram på bordet tillsammans med starkt kaffe som behövdes för att väcka oss. 
Redan första året hittade vi denna lilla mysiga rastplats som har bord, riktiga toaletter, rinnande vatten och lagom stor parkering.
Alltid när vi fikar här, så kommer nyvakna husbilsägare ut ur sina husbilar och gnider sömnen ur ögonen. 
Hungern var stor efter vår tidiga avfärd från stora staden och knotten var väldigt  många i antalet.
Istället för att slå oss blodiga i jakten på små vampyrer, blev det en snabbfika och sedan fortsatt resa.

	Jossan frös och min "skotte" som jag köpte i Skottland kom väl till pass. För henne blev det  som att krypa in i en pläd och hon höll hårt i den hela resan :)
Eftersom jag själv ytterst sällan hamnar på bild så får jag ordna det på annat sätt. :)

Rast nummer två blev Isberga vid Gislaved och denna rastplats är  favoriten! 
Med utsikt över sjön och bord placerade mitt i blåbärsriset är det alltid folk i rörelse och någon som fikar.
Troligen perfekt plats ett par nätter för barnfamiljer på semester och det verkar finnas en hel del att göra i området... 
Men familjen Granberg, Maxe och Forsberg tar bara en kortare paus  för att sträcka på benen och äta den obligatoriska kycklingsalladen och sedan fortsätter resan söder ut :) 
 

Färden gick vidare genom ett grönt landskap med oväntat lite trafik och med små pauser där vi kände för att stanna... 
Denna bygnad känns nog igen från många bilder och även sjön i bakgrunden är nog bekant! :D 
 

Väl framme i Ullared blev det pga vägarbete en lång omväg runt själva GeKå och vi fick se både parkeringar, stugbyn och campingplatsen. Väl utanför GeKå så blev det e ännu längre sväng runt parkeringen och jakt på en parkeringsplats. I närmare 30 minuter körde vi runt, runt och... runt. Fattar inte hur så många bilar kan vara samlade på samma ställe samtidigt. Det fanns inte en enda parkeringsplats, hur mycket vi än kikade.
Tillslut gav vi upp jakten och parkerade utanför "vårt" hus.  Samma blå hus där vi bott de senaste tre åren vi varit nere. Även denna gång hyrde vi övervåningen och i det närmaste kröp upp för den vidrigt branta trappan. 

 

Sedan blev det många timmar av shopping med MASSOR av människor och en rejäl överraskning i form av en lillebror, flickvän och liten dotter som  mötte oss innanför dörrarna till GeKå.  Det bestämdes middag kl 20.00 på "Harrys" och bord bokades. Ett populärt ställe och och bordsbeställning är tydligen tvunget då många fick vända i dörren pga fullsatt restaurang. Det var väldigt god mat och väldigt stora portioner. Jag åt tills magen stod i fyra hörn och ett lätt illamående uppstod.
Trots föräldrarnas planer på en sovande baby under middagen så hade lilla "A" helt andra planer och höll sig vaken under hela vår middag och ytterligare ett par timmar efter middagen, vad jag hört. 

           
Trötta som sjutton och mätta intill sprickningsgränsen vaggade vi tillbaka till "lilla Blå" där tre av oss somnade nätan innan huvudet träffat kudden. Den tredje satt och messade i princip hela natten och skrämdes nog ganska rejält när plötsligt dörrklockan ringde vid 3- tiden på natten. Jag skulle själv aldrig skuttat ner och öppnat dörren, men den modiga Jossan gjorde det och där var tomt... 
Troligen någon som gått fel även om min första tanke var att det spökade och min andra tanke var att det var grannen under som ville klaga på min mammas snarkningar.
Själv sov jag som en stock och hörde varken ringklockor eller annat under natten. Även mammas snarkningar sov jag mig igenom, men det tack vare en dos insomningspiller och musik i hörlurarna :) 

Morgonen därpå ringde väckarklockorna kl 6.30 och vi var ganska snabba med att hoppa i kläderna, fixa packningen och rulla iväg bilen till parkeringen som vid denna tid på dagen i det närmaste var öde. 
En frukost på B&B "Sweet dreams" (som hör till det blå huset) tillhör numera också  traditionerna och det är en frukost med det nödvändigaste.

Dagen fortsatte med ännu mera shopping och det var lagom mycket människor inne i varuhuset när vi kom, men vartefter timmarna gick så ökade antalet och mot slutet blev det aningens mycket. Vid 11.30 var jag ute genom dörren och strax därefter började vi färden tillbaka till stora staden. Det blev ett par mindre pauser efter vägen, men bristen på mat gjorde att det bara blev bensträckare, en kaffe på en mack eller en sväng in i en polkagrisaffär vid Gränna. 
Planen var att äta här:   

Men för mycket shopping hade gjort att plånboken var ganska tom. Så istället blev det annat ställe med priser som passade plånboken men ändå stillade hungern.

På hemvägen var syster den enda som höll sig vaken hela tiden och det är ju bra eftersom det var hon som körde :)  
fika hos syster, lite snack och sedan vidare mot lyan. Katten blev glad över att se mig och själv var jag överlycklig över att se min säng. 

Så var då årets lilla minisemester avklarad och kassarna från Ullared uppackade. Det kändes som om det var mer i dem när jag släpade runt på dem än det visade sig vara när jag packade upp kassarna och ställde allt på bordet.

När man står i affären känns allt så väldigt bra och man är nöjd med köpen, funderar på om man köpt rätt och om man ända egentligen borde köpt den enorma sparbössan i genomskinlig plast eller om man borde tagit två tunikor i olika färger istället för att välja den som ögonen föll på först...
När man kastar ner allt i kassarna i affären finns ingen tid att fundera över om man gjort fynd eller köpt något onödigt, allt går i rasande tempo och kön trampar en på hälarna och stresssen att lyckas få med allt från rullbandet och ut till bilen, gör att inga andra tankar än stress finns i hjärnan. Allt kommer ner i påsarna huller om buller och man hoppas att shampoot inte läcker från korken, då flaskorna ligger samman med de nya kläderna som man egentligen inte skulle ha, men som var såååå billiga och satt överraskande bra att de bara måste med mig hem och verkade hoppa ner i vagnen av sig själva.
De strumpor och trosor som jag planerade att köpa fick sällskap av två tunikor, två linnen, ett par shorts, en t- shirt , en pyjamas och en långärmad tröja från herravdelningen...
Att det även blev impulsköp i form av en jäkla massa billiga chokladaskar (man ska inte handla på fastande mage) bidrog till att kvittot blev lite längre än planerat. men i stort sätt så fick jag hem allt som jag planerade att köp... och lite till :) 

Jag kommer att ha shampoo och duschtvål så det räcker långt in på nästa år och jag hittade sorter som jag inte testat tidigare och dofter som jag inte heller sett tidigare och var bara tvungen att köpa dem. 

Årets AHA! från min sida blev dessa!

Duschkräm med doft av smält choklad!  Jag kommer garanterat att gå runt med ständigt sug efter choklad! :D 

Nu är mitt lilla förråd (en kartong uppe på garderoben) åter fylld med saker som ständigt saknas och som jag ytterst sällan kommer ihåg att köpa. 

Nu börjar jag åter att mata spargrisen med pengar, så jag kan åka till Ullared även nästa sommar.

Regnet öser ner och det är småkyligt i luften men vi är skyddade och har just lämnat Ullared för denna gången.
Målet var att åka från Ullared senast 12 och även jag lyckades med det i år. Kundvagnen fanns kvar där jag lämnade den och ingen snodde den. Förra året fick jag ödsla dyrbar tid på att leta efter min fullplockade vagn och tillslut efterlysa den. Det slapp jag i år och tror jag fick med allt som jag planerat... Pluss många fler "bra att ha saker!" :-)
Ska ta en titt när jag kommer hem för att se vad jag verkligen köpte. Många pengar fattigare är jag i allafall. ?

Frukost på "Sweet Dreams" som alla tidigare gånger.
Varmt bröd, ägg under mössa, olika pålägg, liten yoghurt och kaffe. Inte den bredaste frukostbuffén, men jag blir mätt och det är ett mysigt ställe.

Ytterligare en trevlig resa är avklarad och nu är det bara packa upp påsarna och börja spara till nästa resa!