Nu har jag landat i Norrtälje och jag kom hem med livet samt nästan allt vett i behåll.

Höll på att explodera när vi klivit av båten och stod på tunnelbaneperrongen som hade namnet Gärdet   

 Tuben kom och alla klev på. Även jag klev på men mamma envisades med att det var fel tåg, att de gånger hon åkt från Gärdet så hade hon INTE  åkt med tuben mot Norsborg. Då min syrra jobbar vid Gärdet så hade morsan åkt från Gärdet såååååå. Många gånger och visste allt bättre än lilla Helena. Så när alla lämnade perrongen och klev på tunnelbanan så stod mamma kvar och väntade på det ”rätta” tunnelbanan. Det sista hon hann skrika innan dörren stängdes var:

- Jag åker i alla fall direkt hem.

Vad den lilla tanten inte tänkte på var att Gärdet ligger på den röda linjen och har bara en station efter sig, så vilken tub hon skulle ta det har jag ingen aning om. Jag var bara lite irriterad (hahaha)

Natten som gick sov jag bättre. Troligen för att jag hade ett par timmar att ta igen och somnade som en liten stock med gula öronproppar intryckta i öronen.

Det roliga blev på kvällen att ställa klockan, så vi skulle hinna käka frukost innan vi klev av skutan. Min mobiltelefon byter tidszon automatiskt i alla fall gör den det på vägen ut från Sverige, men inte på tillbakavägen. Så problemet var hur vi skulle ställa klockan. Mamma ställde sin på ringning 7.00 och jag ställde min på 8.00… I morse ringde båda samtidigt!!!  Mamma gick ut i korridoren och kollade klockan på väggen och kom sedan in och sa att frukosten var dukad i buffén. Vad bra mumlade jag och somnade om. Vaknade till liv när kaptenen i högtalaren berättade att det var 20 minuter kvar innan vi skulle vara vid kajen, då fick Helena lite bråttom.

Så vad har jag upplevt de två senaste dygnen?

Luftakrobatik

God mat

Fulla finnar

Otroligt bra dans från Bollywood

Osnygga killar

Trevliga och roliga samtal med något överförfriskade kvinnor.

Superbra personal

Falsksjungande finnar i karaoke baren.

En bra sightsing genom Helsingfors. (Bilder kommer senare )

Sagolika drinkar i baren.

Enda felet var att jag åkte ensam med min mor. Det hade varit mycket roligare om jag hade med någon i min egen ålder, å andra sidan så hade jag troligen åkt dit för mordförsök om jag haft någon kompis med mig, eftersom den stackaren tvingats sela hytt med min snarkande mamma och således hoppat av båten föratt komma undan oljudet.

En Indisk dansgrupp gav en otrolig show på båten. knäppte bild efter bild, men eftersom de var i ständig rörelse så ser de ut som suddiga spöken på de flesta korten.

Dessa tre blev dock ganska bra!

Har nu overlevt i ganska exakt 24 timmar pa denna bat. ser aven att alla prickar over de svenska bokstaverna inte langre vill existera.

Vi far se om det kanske kan framkalla lite rolig skratt, nar orden inte riktigt vill stavas som jag vill att de ska stavas. 

har i dag varit pa sightsing, planerad sightsing kanske ska tillaggas. Sag delar av staden under nastan tva timmar och det var vart varenda ore.

Nasta gang jag kommer hit vill jag tillbringa en dag med att ga runt och undersaka stadens affarer och deras otroligt vackra glasforemal. Mamma ville tillbaka till baten sa fort det bara gick, sa jag ar ganska besviken aver att inte fa se stan. knappte manga kort, men dessa kan jag inte ladda upp nu, utan det far vanta till jag ar hemma hos min egen dator, men den som vantar pa nagot gott vantar aldrig for lange.

Somnade sent... Eller ganska tidigt, lite beroende pa hur man ser det. For den som ar intresserad kan jag beratta att mina oronproppar inte fungerat och morsan holl mig vaken HELA natten med sina jakla snarkningar. Jag ar SA satans trott!!!!!!! tre timmars somn fick jag innan klockan ringde och det var frukost dax.

Hittade underligt en dator med internet, mitt ute på östersjön.

Ibland älskar jag verkligen teknikens under!

Innan vi kom så långt att vi hittade den inte alls så lilla båten som syndes ganska ordentligt över hustaken, lyckades jag och min mor virra bort oss. Igentligen är det hennes fel, eftersom hon sa att hon hittade och jag bara lallade på efter henne.

Mammas kusin Inger ringde tydligen i morse med en vägbeskrivning och jag vet inte om det var kusin Ingers karta eller morsans hjärna som gjorde att vi åkte en massa tunnelbana i dag innan vi kom rätt.   

Att hitta hytten var inga problem även om jag undrar om inte en soffa i något litet utrymme hade varit bättre. Den som sett min lilla toalett i lyan, har då en bild av hytten när jag beskriver hytten som något större än min toa. Och inte ett enda fönster... jag kommer att bli tokig om jag ska dela ett mini utrymme med morsan i mer än ett dygn.

det tog ett tag innan jag lyckades dumpa mamma. hon tyckte att jag skulle stanna kvar medan hon lyssnade på dansbandsmusiken...  Som om jag inte lider tillräckligt av att känna mig som en liten tax i koppel.

Dit jag går, går också min mor. (Jippie! eller något)

planen för kvällen är att rymma upp till pubben där det spelas "min" musik, dock inte hårdrock, men i kväll kan jag lyssna på allt utom dansbandsmusik. När jag väl hittat ett litet trevligt bord, ska jag beställa in en stor öl, plocka upp skrivdonen och försöke skriva en liten underhållande historia. 

Vi hamnade i en hiss på väg till matsalen och eftersom vi pratar om mor och mig så höll vi inte på att komma ur den. Vi åkte upp och vi åkte ner och sedan åkte vi upp igen av misstag men vi skulle igentligen ännu längre ner... Detta med hissar är inte lätt!  

Väskan är packad och jag ska bara pula ner Jumbon överst i högen. Jumbon är smeknamnet på min "lilla" bärbara dator, som är i storlek XL och väger närmare ett ton (känns som det efter att ha burit den ett tag ) . Dit jag går går också den... Eller rättaresagt dit jag går rullar också den eftersom jag oftast har den i min bag som står på en pirra.

Jag är påväg utomlands (Hahaha) en resa som varit planerad ett tag, men som jag inte orkat engagera mig i.

Min mor bokade en kryssning till Finland åt sig själv, mig och två av min bröder (Danne och Micke) Danne går i skolan och är fullt upptagen av pluggandet. Micke är "sjuk" och kan inte följa med vilket betyder att det är jag och min mor som åker. Hur länge vi blir borta har jag inte den blekaste aningen om eftersom jag som sagt inte orkat engagera mig. Rykten säger att vi kommer hem på torsdag, men om det är morgon, middag, kväll eller natt kommer att visa sig. J

ag bara kliver på båten och hoppas att jag kommer på rätt båt.

När jag tänker efter kanske det är bra att Micke inte följer med. Det blir en färre virrpanna att hålla reda på.

Om allt går som planerat så kommer resan över viken att bli kul, trevlig och intressant. Men eftersom det är  jag och min mor som ska åka tillsammans så kommer jag att boka plats i baren, med en stor öl rframför mig på bordet, börja muttra något om självmord och hoppa av båten, efter att jag kvävt min mor med öronpropparna då hon troligen lyckats hålla mig (och resten av båten) vaken genom sina snarkningar.

Dags att stoppa i sig lite extra lugnande, ta tio djupa andetag och sätta på leendet.  

Nu ska jag ha skoj... eller inte :)