Jag är inte rädd för mörkret där ute,

det är mörkret här inne jag är rädd för.

/Shelagh Delaney

Valet är mitt

De sjuder av liv och av glädje 
De rusar med barns energi.
De upptäcker världen med spänning 
Ett sinne, ett barns fantasi.

Jag njuter att se deras lekar
Vill se när de upptäcker ting.
Är med när de upplever livet 
Och omgivningen runt omkring.

Jag är där så de inte skadas
Jag finns i dess närhet som skydd. 
Jag har äran att se barnet i dem 
Men ingen av dem är min.

Jag fattade beslutet tidigt 
Att barn inte passar för mig.
Men jag gillar att se dem leka
Så länge de har egna hem.

För det är mitt val och ingen annans
Det är mitt val och jag valde det själv. 
Det är mitt val ändå irriterar det alla 
De påstår att jag kommer ändra mig.
Men jag har gjort mitt val och jag valde det själv. 

//Helena

(en dikt jag skrev i höstas som bidrag i en tävling på kapitel1. )

Jag har inte lång väg in till stan. För att vara ärlig så har jag bara ca 15 minuters halkavstånd innan jag är mitt i city, men ändå så är jag ytterst sällan där. Kan bero på att jag aldrig kan nöja mig med att fönster shoppa så mina snabba ärenden i stan brukar bli ganska dyra trots att jag inte ska handla något. men i dag hade jag ett möte inbokat så då var det lika bra att ta alla ärenden på en gång.  

Mötet "prattanten" på psyk gick bra och jag fick lite ordning på mina funderingar. Vidare till Försäkringskassan för att leta efter min lilla "lön" som jag tyckte jag skulle fått redan den 18:e. De dyker upp på kontot på måndag vilket betyder att jag även denna månad kan betala räkningarna i tid och slipper ringa runt och skjuta dessa ett par dagar. Vidare till skoaffären för att kolla på vinter kängor. Har man som jag breeeeda fötter i storlek 41, så finns det ytterst sällan skor att få tag på till ett bra pris. Följden blir att jag knatar runt i samma skor året runt. Hittade ett par som jag skulle kunna pressa ner fötterna i, men 1500 kronor för ett par skor som används ett par månader om året, känns inte speciellt upphetsande. Även om det inte är mina pengar som jag köper dem för, så vill jag inte vara så rutten att jag tar det dyraste jag kan hitta, bara för att någon annan betalar...

Sista ärendet innan jag återvände hem blev till ett annorlunda ställe och som jag aldrig tidigare besökt. Har gått förbi ofta, men hållit mig utanför dörren. Inte sett något skäl till att en sån som jag ska gå in.

Men efter ett reklambladet i går och ett halvt löfte om att få medlemskapet betalt, så tog jag mig i kragen i dag och gick in genom glasdörren.

5 minuter senare kom jag ut med en bokad tid på Norrtälje träningscenter.

Så på tisdag ska jag dit för en rundtur i lokalerna, kolla utbudet samt snacka målsättningar.

Friskis och svettis som jag varit medlem hos tidigare, passade inte riktigt mig. Jag vet inte vad det var som störde, kanske det var min känsla av alla perfekta människor som syntes överallt eller om det var det stora antalet av perfekta människor som svettades i alldeles för trånga utrymmen, som än mer markerade att jag inte passade in.

Jag fastnade aldrig för Friskis och svettis här i Norrtälje och trots medlemskapet så fanns det inget som gjorde att jag lockades att gå dit, inte ens önskan att gå ner i vikt fick mig dit.

Kanske träningscentret passar mig bättre. Av reklamen att döma så är det värt att ge det en chans i allafall. Just att de gått ut med att de hjälper mig nå mina mål. Att jag får en personlig hälsotränare som hjälper mig med en hälsoplan  och som stöttar mig i början innan rutinerna kommit på plats tror jag kan vara en bra hjälp. En hälsotränare som ringer upp mig om jag tappar lusten... Inget ont om Friskis och svettis som säkert hjälpt massor av människor i landet. Men jag hörde aldrig hemma hos dem. Jag kände mig vilsen i deras lokaler och stundtals bortglömd. 

Kanske, kanske...  kanske är träningscenter den plats där jag lyckas uppnå ett av mina många mål. Även om det vore kul att ha någon med mig på träningen, så tror jag att med rätt främlingar i lokalen, så kan jag klara av det ensam.  

Slippa vara så beroende av mina vänner...   

Tänk dig att det sedan veckor tillbaka varit en dag planerad, som du sett fram mot. Planen var att tillsammans med vänner åka skidor...

Du har sett fram mot dagen och spänd av förväntan är du först på mötesplatsen med skidorna på fötterna och redo att åka. Plötsligt dimper ett meddelande ner i mobilen som visar att planerna ändrats och att det plötsligt inte alls är skidor som gäller utan badhuset. Så fortfarande med toppluvan på skallen och pjäxorna på fötterna sitter du på simbasängens kant och ser dina vänner ha kul.

Funderingarna är troligen var glappet i kontakten mellan gruppen är och eftersom alla vet utom du så... 

Okej! Jag hade inga skidor på fötterna, men förvirringen och besvikelsen är i allafall den samma.

Jag hade sett fram mot kvällen i Markuskyrkan med tjejerna. Jag var glad över att dessa träffar åter kommit igång efter juluppehållet och hoppades att denna termin skulle bli bättre än förra som av och till var ganska strulig. 

En kort förklaring till vad det är för träff jag snackar om, kanske vore bra! 

Vi är ett gäng tjejer mitt i livet, där de flesta (alla utom jag) har familj och behöver ett par timmar ledigt från skrikiga barn och makar. Ett litet andningshål i den annars stressiga tillvaron. Så var 14:e dag träffas vi i kyrkan. Vi snackar, fikar något gott  och pysslar...  

Jag hamnade där av en ren slump då jag gillar att pyssla och för att jag gillar de andra tjejerna. Strulet kommer av att veckorna ändrades från jämna till ojämna veckor och även att dagarna titt som tätt ändras och förvirringen är stundtals total.

Jag som även gör min arbetsträning i denna kyrka står plötsligt med en fot i varje läger. Jag förstår anledningen till förändringarna och jag förstår även vad förändringarna ställer till med hos övriga tjejer. Men...

Hursomhelst så fick vi snigelpost tidigare om dag för starten och då ingen meddelade om förhinder så förberedde vi oss för en kväll på Markus.

Vi i denna stund är jag och min handledare Jill, som en gång i tiden drog igång denna grupp av Markustjejer.  Scones med lemon curd skulle det bjudas på och gruppen skulle diskutera vad vi ville pyssla med under terminen... Bara minuterna innan jag lämnade Markus för att knata hem käka lite snabbt för att sedan återvända till Markuskyrkan, så skickade Jill ett mess till hela gruppen för att höra hur många som skulle komma på kvällen... 

I stället för en tjejkväll på Markus så satt jag hemma med katten och besvikelsen var stor! Kanske främst förvåningen. Mer än en vecka hade vi haft på oss att meddela frånvaron, ändå hade ingen gjort det. Jag vet att flera sagt till Jill att torsdagar inte passar, men jag vet av erfarenhet att saker måste upprepas för att inte glömmas bort. Det är inte bara Jill som måste anpassa sig efter våra önskemål, även vi måste anpassa oss efter Jill! Men samtidigt är gruppen inte stor och frånvaro märks sååååå tydligt. 

Hur som helst så är starten uppskjuten till nästa ojämna vecka, och åter så måste jag ut bland mina vänner och försöka finna fler intresserade. Inte mitt jobb egentligen och jag tar på mig mer än jag kanske orkar, samtidigt så vill jag ha kvar dessa kvällar av pyssel.

Istället för att vi som grupp beslutar om vad vi ska göra för pyssel under våren, så ska jag tillsammans med Jill fatta det beslutet på måndag när jag ändå är där och arbetstränar.  

Så istället för att diskutera och förhandla så kommer jag att få VÄLDIGT mycket av min vilja igenom. Så dags för mig att kolla i Panduro och skriva önskelista!

Har en känsla av att Markustjejerna som grupp kommer att gå under om inte fler ansluter sig.     

Ibland är en båt en båt och ibland är den närmast en olyckshändelse.

Det beror alldeles på om du är över eller under den.

//Nalle Puh

 Placerad högst upp på tvättsäcken hamnade han en kväll när lekorken tog slut.  

 Jag gillar stilen Zasso har när han ligger i soffan.

Gjorde chili i går. 

Alltid när jag gör grytor och andra stora projekt så lagar jag det i överflöd, bara för att kunna frysa in och bara plocka fram vid behov.  

Tycker det är ganska smart   . 

I går så blev det chili con carne, en rätt som jag kan leva på, ärligt talat.  

Dels för att det är vidrigt gott men även för att det är en  billig rätt och det är som bekant något som jag uppskattar! Så igår blev det en massa chili och ris till middag.

Men kanske överdrev jag lite när det blev 4 liter chili kvar i grytan efter att jag ätit.
Så nu ska jag leta efter MÅNGA formar att frysa in "resterna" i. kan i allafall inte klaga på att jag inte har mat hemma, kommer att få äta chili tills jag storknar!

Dagen blir i lugnets tecken, i allafall om jag envisas med att fortsätta sitta vid datorn. Men planen är att knata ut en sväng i snön. Ska upp till skoaffären och kolla på vinterkängor.

De jag har på fötterna är vanliga sommar skor och det är lite kallt när vädret är som det är för stunden, så jag lyckades få ett par vinterbonade skor sponsrade  .  

Så dax för skoköp med andra ord!

Måste även leta efter en brevlåda så jag kan posta de viktiga breven som ska iväg. I höstas plockades många brevlådor bort i kommunen, de lådor som användes minst försvann och antalet lådor minskades brutalt. Den vanliga brevlådan som jag alltid kastar breven i sprängdes på nyårsafton och ny låda har fortfarande inte kommit upp!

Så förutom skor och brev är det tvättstugan som väntar i kväll. Jag tror att det är i kväll som jag bokade den...

I brist på ork att röja i lyan hamnade jag bakåt i tiden på bloggen.

I mars har jag haft denna blogg i tre år! Ganska otroligt att jag lyckats hålla intresset uppe så pass länge. 

Redan i Januari förra året hade jag funderingarna på att ändra bloggens namn till "Klagomuren", på grund av allt mitt klagande på allt och alla    

Hittade i allafall denna bild från förra året. En bild föreställande ett par av de konstverk som jag gjorde under 2008. Kan inte fatta att det var så länge sedan som jag målade dessa. Undrar förresten om jag målat något sedan dess, som är värt att lägga upp... Troligen inte   

          "R" som färdig!         "DIF" som systersonen fick i 18 års                                            present. 

Läste dessutom i en fråga i det gamla inlägget om jag hade lust att ta en beställning på en älg...  

Har inget minne av att jag gjort den tavlan ännu, så om intresset fortfarande finns Ull, så gör jag gärna en Älgtavla till dig!  Kanske blir den klar lagom till de nya väggarna är på plats