Efter en vecka som till stor del gått i den icke kryas tecken, är jag nu åter på benen.  

Redan förra helgen kände jag att hjärnan inte riktigt var som den brukade (hur min hjärna brukar vara går alltid att diskutera, men riktigt frisk har den väll aldrig riktigt varit , men nu märkte även jag störningarna på den   )  

Hursomhelst så fick jag attacker av smärta som for som blixtar innanför pannbenet, så i måndags tillbringade jag hela dagen i sängen, i försök att få blixtarna att försvinna.

I tisdags var jag trots blixtarna tvungen att trots snöyran och knata ner till AF. Min handläggare där ville ha in min underskrift, så att jag är försäkrad på praktikplatsen.

I onsdags tog jag det bara lugnt i lyan och stirrade på flingornas färd mot marken. Och i dag gick jag till praktiken som planerat.  

Med närmare sju minus utanför dörren, flingor som föll och en vind som fick flingorna att falla mer vågrätt än lodrätt trotsade jag vädrets makter och knatade till arbetet. Från dörr till dörr tog det ca halvtimmen och jag var som en liten lila isbit när jag väl var inne i värmen igen och den varma koppen kaffe var underbart god att kasta i sig.  

Vad har mer hänt under veckan? 

Jag har insett att min katt inte är riktigt kattnormal och verkar bli mer och mer underlig för var dag som går.

Jag har även suttit och knåpat ihop och skickat in en ansökan. En fundering jag haft länge och som jag nu äntligen grabbat tag i och gått vidare med. Eftersom jag inte tror på att drömmer förverkligas om jag säger dem högt, så är jag den enda som vet om vad ansökan gäller och så kommer det att förbli.

Om jag blir antagen kommer jag av glädje att skrika ut det till resten av världen, men om jag får tillbaka ett nekande besked, så kan jag glädjas åt att ingen vet om drömmen och därmed kunna gå vidare med livet som om inget hänt :)   

Är lite trött på folk som med ett skratt kommenterar stavning och särskrivning eller snarare bristen på stavning! 

Jag har dyslexi, jag VET att jag har skrivsvårigheter och att hela tiden få höra skratten är jobbigt.

Jag vet att jag inte skriver ordentligt men jag gör mitt bästa och att hela jäkla tiden få berättat för mig hur jag skulle stavat meningen istället för att kommenterat innebörden av det jag skrivit, gör mig inte bara irriterad utan även sårad. 

Det är en sak om jag skrivit något totalt obegripligt och inte en människa fattar vad det står, men att folk nära mig gör något kul av min särskrivning inför öppen ridå, är något som jag inte roas av.

För bara ett par år sedan skämdes jag så  mycket över min dyslexi och att jag inte ens vågade visa upp något som jag skrivit för hand, eftersom det fanns fel som alla andra såg och med glädje kommenterade och skrattade åt.

Att ha skrivit en vemodig text som inför mina egna öron förvandlades till något humoristisk gjorde att jag under en tid vägrade skriva. 

Jag älskar att skriva, men rädslan över att få höra roade skratt, gör att jag undviker att skriva.

Rättstavnings program underlättar enormt när jag skriver, men inte ens det har alla ord. Mycket av det som jag tror är rätt är fel och jag förstår ofta inte vad det roliga i texten finns eftersom det inte finns något kul som får smilbanden att rycka.

Jag gör mitt bästa! Men att höra skratten underlättar inte.

"Viska" felen till mig så jag kan få en chans att rätta dem, men skrik inte ut dem så andra av nyfikenhet kommer och kollar felen bara för att de vill roas en stund. 

Jag vet inte! 

Jag vet inte riktigt vad jag tycker eller känner.

På ett sätt så känns det skönt, men samtidigt så är det som om jag missat något.

Jag vill men samtidigt så vill jag inte alls och det är det som är problemet.

Om jag själv inte vet vad jag vill hur ska då andra kunna göra så att det funkar för mig och göra så jag får ut det mesta av tiden? 

Är förvirrad som attans och tack vare att helgen varit full av sysselsättningar så har jag inte haft tid för grubblerier, även om det troligen är just grubblet som jag behöver för att kunna gå vidare... 

Dagen innehöll nervositet, stress och duggregn, men slutade ändå med ett leende och en totalt utmattad kropp :) 

En hel sal av finklädda människor som alla är på festhumör. Alla hade sin bästa kläder på sig (utom vissa som helt bröt mot etiketten och klädde sig i fulkläderna) men förutom dessa så syntes vackra kjolar och mörka kavajer överallt.

Lokalen är ABF i Norrtälje och vi samlades för julfest, med allt vad det innebar. Men framför allt så var det dansen som jag sett fram mot med både glädje och bävan. Nu var det upp till bevis att vi som gått danskursen verkligen lärt oss något. 

Även om vissa turer inte blev som jag planerat (som vanligt) och jag plötsligt fann mig själv ensam och min partner någon helt annanstans (oftast på platsen där vi skulle vara) så var det kul att dansa med främlingar, folk som jag aldrig träffat och som hade udda saker för sig på golvet. 

kvällen var med andra ord fylld av nya erfarenheter, många skratt, god julmat, trevliga samtal och kanonbra underhållning! En  härlig kväll med andra ord!

Squaredance kursen är avslutad för terminen och nästa gång jag "svingar mina lurviga" är på intensivkursen den 10 januari nästa år. 

Veckorna har verkligen gått fort och det har varit hur kul som helst!
Visst har jag många måndagar fått övertala mig själv att gå till lokalen, då humöret inte varit på topp och jag helst velat stanna inne i värmen och kura ner mig i soffan.

Men så fort jag varit på plats har timmarna flugit fram och känslan att jag gjort något kul som dessutom gett bra motion är stor.

Självklart finns det vissa som jag önskat att jag sluppit på kursen, men det är bara försöka ignorera dessa idioter och se det positiva i alla andra i stället.  

Trots adventsstakar i fönstren, stjärnan på plats och den röda gardinen med gulliga små klockor sitter uppe så vill inte riktigt julkänslan infinna sig. Visst! Det är nästan en månad kvar till dagen med stort D, men ändå...

Den senaste veckan har fönstren i området börjat lysas upp av ljus, stjärnor och irriterande ljusförsedda grankvistimitationer (blinkar som attans) på varenda balkong.

Det jag saknar är snön!!

När jag var liten fanns det alltid snö. Det var inte bara lite vitt på marken utan ett överflöd av den vita varan och varje rast i skolan innebar pulka åkning och snöbollskrig. Vare sig man var med i kriget eller inte så blev man indragen i det och kom tillbaka till lektionen som en levande snögubbe med illröda kinder och stela fingrar...  Eller så är det bara de snöiga vintrarna som jag vill minnas.

Finns det något mysigare än att sitta inne, med levande ljus och se stora vackra flingor långsamt dala ner mot marken från en himmel som är kolsvart, vindstilla och isande kall? 

Som det är nu stirrar jag på det ena regnmolnet efter det andra som leker tafatt över en blyersgrå atmosfär och plaskar runt bland bruna och blöta löv som mycket väl kan skymma obehagliga vattenfyllda hål i marken. Ett felsteg och man har ännu blötare skor än önskat, ett ännu sämre humör än när man lämnade lägenheten och man rabblar svordomar som man inte ens visste att man kunde.

När man drar gardinen åt sidan på morgonen är vädret det första man funderar över. Regnar det, snöar det eller skiner solen? Ska man klä sig i regnkläder, i värmande och stormsäker slalomutrustning eller räcker det med att bara kasta en fleecejacka över axlarna innan man kilar ut genom dörren??  
Fattar inte att det alltid blir fel, hur man än klär sig! 

Hur lätt är det att tappa bort en katt när man bor på ca 43 kvadrat?

Jag trodde att det var nästan omöjligt men under de månader som jag haft vilddjuret har jag lyckats med den bedriften hela tre gånger. Senast i går var katten borta och trots att jag letade som en idiot så tog det två timmar innan katten var upphittad. Jag hade råkat stänga in den lille vilden i det som är på väg att bli mitt sovrum, men som för stunden bara är ett litet förråd... Möbler till möbleringen av sovrummet anländer förhoppningsvis på onsdag. Hur som helst så hade jag stängt dörren utan att se att Zasso följt efter mig dit in och när jag väl insåg det så låg han och sov i min "Emma" fåtölj.

Första gången katten lyckades försvinna spårlöst var när han hörde dammsugarens oväsen.Från att ha legat avslappnad i soffan var han puts väck... Jag letade på alla ställen som jag visste att han brukade gömma sig på, men trots det så hittade jag honom inte. Hur omöjligt det än är så var jag just då, tvärsäker på att jag dammsugit upp katten. Även om det dels skulle ha hörts när han försvann genom röret och dels hade tre gånger så stor omkrets än röret så fanns det inget annat ställe som han kunde vara på. Efter att jag moppat golvet så började jag i allafall att ropa på katten och till min stora glädje så svarade han på mina rop. Han hittades den gången i badrummet...  Närmare bestämt i tvättkorgen, med locket på plats till och med.

Mycket kan man säga om min lilla värsting, men han gör mig förvånad varje dag genom sina hyss.     

Onsdag! Snart  första advent! Denna månad har verkligen gått fort och trots att jag planerat julen länge, så har jag ännu inte kommit till julklapparna.  Undrar om släkten blir sårade om jag bara ger dem en trisslott i år?  :D

I morgon sopplunch och sedan tillbaka till lyan för att fortsätta städningen inför advent. Den sabla stjärnan hänger i fönstret och hur jag än gör så vill den inte hänga rakt. Jul lådan med övriga julsaker är på vinden och den ska jag leta efter i morgon, även plocka upp lite saker från lyan, saker som jag insett att jag inte behöver här nere ännu och som bara tar plats.

Tror att mitt glasskåp ändå kommer att flytta in i lyan och byta plats med mitt Billy.

Har massa fin glas som behöver "bostad" och jag vill slippa ha dem i garderoben i lådor. Istället ska Billy flytta in i sovrummet eftersom väggarna består av betong och är (nästan) omöjliga att borra upp hyllor på så får det (trots min ovilja) bli Billybokhyllor till mina böcker.

Tänkte putta upp en gammal tråd som gäller en tävling och vars sista inlämningsdag är 25 november!!

Fler bidrag behövs för att tävlingen ska bli av! 

Reglerna för deltagande är lätta och de finns utförligt nedplitade  på  "Litteraturpalatset".

Men för att göra en kort sammanfattning av det hela så sker tävlingen i två etapper.

Först ska man på sin blogg tipsa om tävlingen även  länka till den, skicka iväg en anmälan att intresse att deltaga finns genom att skriva ett gästboksinlägg på tävlingssidan (Litteraturpalatsets bokblogg).

När detta är gjort börjar det svåra nämligen själva tävlingen! 

E-posta (torbjorn_wester@hotmail.com) en text till honom som han kan publicera som ett gästblogginlägg. (Det bästa är om ditt bidrag finns utskrivet i e-postbrevet, men det är även ok att skicka det som en bifogad fil.) Texten ska på något sätt anknyta till böcker och man får delta med max tre texter. 

tre priser finns att slåss om.  En första plats ger lite pengar (300 kronor) och de andra två priserna är i form av pocketböcker.

För mer info om denna bloggtävling hoppa in på "Litteraturpalatsets bokblogg!!"