Min hjärna är som en liten bil som senaste veckorna kört runt på bensinångorna. Tid/möjlighet att köra till en mack och tanka finns inte och jag hoppas varje morgon att det finns några droppar kvar i tanken som gör att jag lyckas rulla fram till sängdags och under natten ha möjlighet att tanka så pass att jag startar...
Just nu, just i kväll, står jag vid sidan av vägen och försöker lifta till en mack för bilen har gett upp helt, bensinen är slut till sista droppen och jag behöver fylla hela tanken och inte bara någon deciliter under nätterna. Jag gör av med så mycket mer energi än vad som fylls på och jag är på väg mot en krasch som heter duga!

I månader har jag försökt att hålla fasaden uppe. Jag blev sjukskriven för depression, fick en pratkontakt och antidepressiva. Det blev lättare, livet. Men fortfarande saknades moroten att komma ut i den sociala världen. Väga fördelar mot nackdelar med att gå till affären. Hög musik i hörlurarna, svarta solbrillor på näsan och en mössa djupt ner i pannan... Allt för att visa att jag var okontaktbar och ville vara ensam.

Blir tillräckligt pigg för att våga jobba. Smyger runt på jobbet, hoppas man slipper stöta på "kollegorna", men sätter direkt upp ett leende om man anar en gestalt i ögonvrån och ett glatt "Hej" vid kontakt. Men ögonen fast i golvet och lurarna i öronen, ett klart och tydligt: "Stör mig inte, jag jobbar..."

Jag bryter handen och äntligen är det ingen som förväntar sig att jag ska vara glad, skratta och älska livet. Jag har ont, går på smärtstillande, får ligga kvar under täcket på dagarna och tillåtas må skit.
Svajigt som sjutton. Ena dagen längtar jag ut för att se annat än väggar, en randig katt och en obrukbar hand. Andra dagar vill jag stanna i sängen, skrika av smärta och hoppas att inte bara handen läker utan att även själen mår bättre när gipset är borta.

Fortsätter spela glad, positiv och social, samtidigt som man vet att det bara är teater och slutet på pjäsen närmar sig...

ALLT socialt tar ork och kraft som jag inte har och jag träffar folk varenda dag och jag MÅSTE vara fri från folk för att överleva.

I ca ett år har jag haft hand om områdets samlingslokal och i ett år har jag spelat glad, social och positiv. Något jag aldrig varit.
Jag tvingar mig själv att prata i telefon, jag tvingar mig själv att vara ensam med främlingar. Behåller mitt lugn och skämtar när allt i mitt inre skriker "spring för livet".
I ett år har jag spelat någon som jag inte är, någon som jag önskar jag var, men inte alls är. Jag har aldrig varit den som stått längstfram, hörts mest, bestämt lekarna och njutit av uppmärksamheten. Tvärtom så vill j ag inte synas, vill inte höras, vill inte ta ansvar och trivs när andra säger vad jag ska göra...
Jag vill tillbaka till min lilla ensamma värld där det kan gå dagar utan att jag ser en människa, med en tyst telefon och där jag får ladda batterierna genom att vara ensam.
Jag vill inte sluta helt med att vara lokalansvarig, men jag behöver en paus från det sociala, behöver ett andningshål för att ladda batterierna och få bensintanken helt fylld med bensin.

Känslan just nu är att jag vill lägga nycklar, telefon och kalender på kontoret, hoppa av styrelsen och allt vad det innebär och dra till annan ort där jag får tillåtelse att slippa bry mig om tider, dagar, bokningar, jobb, städning, lokalen, människor och alla måsten utan att samvetet slår volter...


Här samlar jag ork

Jag vill ta en vecka semester och bara boka egentid.
Kunna tacka nej till möten, luncher och allt energikrävande och kunna säga: "tyvärr, Jag kan inte närvara för jag är upptagen hela semestern..."
Den är bokad till mig själv, för att kunna sitta och lyssna på tystnaden, njuta av ensamheten och bara vara helt jäkla ensam.
Bli lämnad utanför alla samtal, alla måsten, alla människor och bara få bli lämnad i fred. Bli lämnad utanför tills jag fått ork och vilja att vara en del av gemenskapen, orka tjafsa om oviktigheter och ork att kunna bry sig.

Jag försöker. Varenda dag så försöker jag. Jag går till jobbet, jag försöker äta bra, försöker vara som vanligt och för varje dag blir det allt tuffare.
Jag behöver inte tabletter, läkare eller terapi. Jag behöver egentid i eget sällskap och friheten att gå vart jag själv vill.
Men just nu behöver jag mest av allt en stor kopp kaffe!!! ?

Har hamnat i ett tillstånd där tröttheten tagit över, förvirringen råder och trots sömn så är jag aldrig riktigt pigg.
Hjärnan går på halvfart och jag letar efter saker på helt fel platser OM jag överhuvudtaget vet vad jag letar efter.

Varukorgen hittades inte på Willys för att scannern befunnit sig i min ficka.
Slog på ugnen och skickade in den ogräddade sockerkakan i frysen. Rotade runt i kastrullskåpet efter grytlapparna som aldrig förvarats i något skåp hos mig.
Kommer på mig själv med att knata runt på jobbet med en papperskorg under armen, när jag i själva verket skulle hämta en trasa på städvagnen.
Svarar på SMS och PM, men glömmer skicka dem.
Skickar in en tom matlåda i mikron på 1 1/2 minut. Glömmer bort bokningar i lokalen och lägger lokalnycklarna på "smarta" platser...

Ännu har inget allvarligt hänt och jag bara väntar på att glömma varför klockan ställs och därmed missa att gå till jobbet.
Men jag tar en dag i taget, försöker ta det lugnt och inte ha för mycket runt mig.

Förresten så blev kakan väldigt god, när den väl kom in i ugnen :-)
Även om den är till kvällens syjunta, så måste man ju provsmaka, så man vet vad man bjuder på:-)
I kväll blir det en "Tigerkaka" m vanilj och kakao med aningens kaffe i.

Sååååå vacker! ?

Söndag igen och sista sovmorgonen för veckan. Förutom ett par vändor till lokalen så har jag bara hackat vid bordet, lyssnat på musik, tänkt underliga tankar och fördrivit tiden m stickning. Kommit en bra bit på restgarnskoftan och gillar även färgerna på den.

Första restgarnskoftan

Kan ju säga att jag inte sett en enda av melodifestivalens delar i år. Har heller inte hört en enda låt och är såååå intresserad av att diskutera om rätt el fel låt vann.

Förr var det kul och jag såg fram mot årets två höjdpunkter. En svensk helkväll m svenska artister där en vinnare skulle koras och skickas ut i världen. Det laddades dagen innan och festivalgodis dukades upp framför tv och familjen satt tillsammans och diskuterade låtar, artister och kläder. Några månader senare var det dags för Eurovision songcontest och ytterligare en helkväll bokades i soffan m chips, ostbågar och massor av läsk. Låtar på språk man fattade Nada av spelades och tävlingen var spännande. Låtarna spelades en gång och allt hände under en kväll och inte deltävling på deltävling, röstningar hit och dit och utdraget över veckor.

Jag var en gång en schlager nörd som älskade de tävlingarna och spelade in alla tävlingarna, men nu tillbringar jag tävlingsdagarma med allt annat utom schlagers, kollar på fb vem som vunnit, gäspat ointressant och går till sängs.

Dockkläder går fort att sticka och likaså barn/baby kläder. Det första "riktiga" plagget jag stickade efter massa övningar på "Skrållankläder" var en Pippitröja i stl M. En julklapp till min lillebror och det var ett jobb på närmare 6 månader. Trots försök att läsa mönstret rätt, följa instruktionerna och vara ordentlig, så fick tröjan "vackra" puffärmar och jag såg den aldrig användas av bror... Jag tror den gömdes, glömdes och förträngdes ur minnet. Jag insåg i allafall då att jag nog bör hålla mig till tröjor och koftor i modellen mindre och snabbare projekt. Vilket betyder att jag själv efter 11 års stickerfarenhet aldrig ägt att plagg jag själv gjort.
Började för ett par år sedan på en randig kofta till mig själv, men när jag plötsligt vid ihopsättningen (efter en halv evighets jobb och lite till) hade två vänsterframstycken, så åkte saxen fram och koftan hamnade på tippen.
Jag ska som sagt hålla mig till små och snabba projekt :-)

Hittade nyligen ett mönster som jag föll för
Det är en barntröja och dels har jag en hög med syskonbarn i varierande storlekar, men framförallt är det längtan efter att göra något mer invecklat och inte bara sticka fram och tillbaka i slätstickning.
Älskar denna tröja!

Hittade efter lite letande i gömmorna även ett mönster från 80-talet och även om färgerna kanske inte är i min smak, så är mönstringen det.
Detta mönster påminner även väldigt mycket om "Islandströja" och de är ju bara helt underbara!! ?

Jag sitter m andra ord och funderar på att göra en stor tröja med invecklat mönster, till mig själv :-)
Snacka vilja testa tålamodet ordentligt ! :-D

Men tanken har som sagt funnits ett tag och när den väl mognade så kom funderingen på vilken färgkombination jag ville ha. Starka, skrikiga, lugna, måååånga färger eller bara ett par inom samma färgskala... Finns ju så mycket kul att välja på!! ?

I morse när jag satt över fikat på jobbet och kollade Instagram så hoppade tröjan på mig!:-)
Plötsligt fanns både mönster och färger där och nu ska jag börja skissa på min egna tröja i min storlek, beställa lite garn och planen är att få den helt klar att kunna använda.
Grått, grått, vitt och svart. Enkelt och neutralt! :-)


Sååååå snygg tröja!
Hade bara velat se en större bit av den och inte bara "oket".

Tröjan sitter förövrigt på Keith Harking, som just nu är på turné i USA :-)
Och om någon sett hela tröjan, så tar jag gärna emot mönster, garnförslag och färger :-)

Vi lever i ett samhälle där det förväntas att vi går att nå dygnet runt. Vad vi än gör så ska vi svara när telefonen ringer och vi ska ha tid att prata även om vi väcks mitt i natten av ringsignalen.
Jag går och lägger mig kl 21 för att orka upp klockan 5 för att vara på jobbet i tid. Jag måste sova vissa timmar, vilket i mitt fall är 8 timmars sömn. Får jag inte sova mina timmar så blir jag slö, illamående och det händer att jag även spyr på jobbet... Jag vill inte prata i telefonen efter kl 20 på kvällen då jag varvar mer för att sova och jag vill absolut inte väckas av en ringsignal kl 21.30 från någon som vet att jag sover, men helt enkelt bara ignorerar mina önskningar om ostördhet eftersom tiden för samtal passar denna person just då.
Vad jag vill och önskar är totalt ointressant!

Så jag har programmerar telefonen att vara tyst mellan 20-06. Även om det ringer så går det inga signaler fram och jag kan/får sova. Jag har valt att inte vara tillgänglig dygnet runt, till vissas irritation.

Jag väljer att vara aktiv och svarar på sms och på fb. Men inte alltid på telefon och så vill jag ha det för stunden. Jag orkar inte alltid vara på humör för att prata och jag orkar inte vara så pass social som ofta krävs.
Sms och fb svarar jag på när jag själv vill, orkar och har tid. En ringande telefon ignorerar jag för det mesta :-)


Jag vill vara tillgänglig när jag själv väljer och inte när folk tycker jag ska ha tid att prata med dem.
Jag är inte social, för dagen än mer osocial än vanligt och jag har nog med mig själv för stunden.
Jag har aldrig varit mycket för telefonsamtal och för stunden är de rena pesten! Finns samtal jag måste ringa, men drar mig för det in i det längsta och hoppas på miraklet att slippa ringa alls :-)

Vaknade av mig själv vid sju och låg ett tag och lyssnade på tystnaden, sedan märkte värstingarna att deras hushållerska var vaken och då började dagens första lekstund. :-)
Men det behövdes inte ens en blick ut genom rutan för att veta att snö fallit över staden under natten, en kontroll visade att snön fortfarande föll och har vid denna tidpunkt fallit hela dagen.
Den tystnaden när bilar kör genom snö är mer som en smygande resa och jag njuter av den dämpande världen.
Rätt klädd så har jag inga problem med att traska runt i kyla, blåst och fallande lappvantar. Men att sitta inne och se flingorna dala är inte helt fel det heller :-)

I dag är det tisdag och de senaste tisdagarna har jag tagit ut semester. Har tydligen haft en del dagar att ta och eftersom jag inte varit (el är) helt på topp, så har en extra sovmorgon varit skönt.
Att jag gör något på dessa tisdagar, kommer ut och ser människor och inte bara sitter inne och slösar värdefulla semestertimmar gör att mina "sparade" dagar är helt bortkastade. De senaste (kanske sex tisdagarna) har jag deltagit i en syjunta på folketshus på förmiddagarna och inte förrän i dag har det gått in i min avtrubbade hjärna att det är en cirkel som jag deltagit i. Fråga inte mig vad skillnaden på vanlig juntaträff och cirkel är, för dit har jag ännu inte kommit rent tankemässigt:-)
Men det är ett par trevliga timmar i trevligt sällskap och jag ser nya ansikten :-)

Knapparna till koftorna är på plats och nu är det bara lite småfix kvar, innan jag är nöjd och kan lägga dessa åt sidan :-)

Koftor och knappar

Somnade i går innan klockan var 21, vilket inte är så ovanligt numera. Tycker jag sover fler timmar än jag är vaken, ändå är jag aldrig riktigt pigg.
Var ett tag sedan som smärta väckte mig om nätterna. Var ett tag sedan som trasig hand pulserande av smärta och i själva benet tycktes strålar av blixtrande värk som tycktes röra sig mellan fingertopparna och knotiga axel. I natt vaknade jag av smärta igen.
Kolsvart runt mig och snarkningar från extrasängen visade att bägge djuren sov djupt och fridfullt på sängen under min soffa.
Försökte somna om, men insåg att även om tröttheten fanns så skulle värken hålla mig vaken till klockan ringde. Bara att rulla ut i köket och leta upp den lilla burken Alvedon som läkaren skrivit ut och hoppas att smärtan skulle avta samtidigt eller innan jag somnade. Fick sova ytterligare 1 1/2 timmar innan klockan ringde, men avbruten sömn får mig alltid att må som en trasa dagen efter och den känslan är inte kul! Att det dessutom är måndag, innebär mer än vanligt på jobbet och det funkar inte att vara seg som tuggummi på måndagar.
En helg har passerat utan städning i butiken och golvet brukar se allt annat än kul ut. Måndagar betyder överfulla papperskorgar, pappersbrist på toaletten och ett mindre kaos i personalköket. Köra skurmaskin är ett måste på måndagar och troligen så behöver den en genomgång eller service för den låter som en döende säl och vill dessutom inte suga upp smutsvattnet vilket i dag tvingade mig att jaga efter maskinen m torra moppar så golvet blev aningens mindre blött.
Att jag i dag även fick hjälp m tvättning av glas i entré gjorde att jag inte bara fick sällskap utan även fick springa som en dammråtta över golvet och låsa upp larmade dörrar, öppna glasdörrar och hålla koll på eventuella missade fläckar.
Innan jag var riktigt beredd på det och inte heller riktigt klar så hade mina timmar i butiken tagit slut och andra utrymmen skulle städas.

Kom hem vid 14.30 och har sedan dess suttit vid bordet, kollat Youtube och druckit ett par kannor m kaffe. Ork att göra annat finns inte. Lust att göra annat finns inte heller och värkande hand tillåter inget annat än stillasittande m hand i ett stilla läge på bord utan att ens våga röra fingrarna i risk att upptäcka att smärtan finns överallt.

I morgon har jag åter en semesterdag och på schemat står veckans första syjunta kl 10 antecknade.
Vill gå, behöver gå men kan jag få något gjort under de timmarna? Troligen inte...