Kommer att dyka upp som en gästbloggare någon gång den närmaste veckan och sitter och funderar på vad jag ska skriva om.
Tycker det är svårt nog att skriva i sin egen blogg och plötsligt ska jag skriva i någon annans blogg. Får helt enkelt fnula lite under kvällen och se vad jag får ur mig i textväg.

Här går det framåt på kattfronten. Just för stunden sover bägge lössen, men Findus har lekt med leksaker och även jagat Zasso :-)

Känslan när man kommer hem och två katter möter upp vid dörren. En liten Zasso som alltid är framme och hälsar såfort dörren öppnas. Men i dag stack ett litet huvud fram runt gaveln på ett skåp när jag gick in. Såg bara öronen lite raskt innan de försvann in i skuggan, men vetskapen att bägge är i livet och utan synliga sår är glädjande. ?
Helt 100 på varandra är de inte men nyfikenheten är så stor! Vänder Zasso svansen till, så är Findus där och nosar på yttersta spetsen och försvinner Findus in under soffan så ligger Zasso strax intill och stirrar under "kjolen" på soffan.
Det går bättre än jag någonsin kunde hoppas på och det har inte varit vare sig fräs el morr från något håll.
Mig litar han fortfarande inte på och det är med stor tvekan som jag får närma mig honom.
Men det blir nog bra när alla vant sig vid varandra :-)

I går levererades koftan till lilla "V". Mormodern gillade färgerna och den lilla fröken "V", tyckte den var härligt mjuk. Toppenbetyg, m andra ord. Själv vet jag några misstag (som i mina ögon syns enormt) och jag kunde gjort på annat sätt... Men den funkar och för att inte stickat på över 1 år, urdålig på mönsterläsning och obefintligat tålamod så är jag nöjd m min kofta.

Det börjar så smått att funka.
Zasso ligger som en liten vakthund mitt på golvet i köket och morrar så fort Findus sticker näsan utanför sovrumsdörren.
I sovrummet ligger han under min säng, nära matskålar och vatten. Även kattlådan står på behörigt avstånd och till stor glädje för alla tvåfärgade så har den blivit använd. :-)

I fönstret i sovrummet ligger en stor kudde om kisse vågar sig så långt fram att nyfikenheten tar över och han vill se ut på flingorna som faller utanför.
Jag tror mitt sovrum känns lite trevligare än att ligga bakom ett skåp i köket.
När jag kom hem från jobbet satt Findus I dörröppningen medan Zasso låg i köket o morrade varnande. Jag mutade Findus m godis och Zasso fick självklart även han godis. Findus fräste och gav mig en ordentlig smäll med klorna ute, men rivsår hör till när man har m katter att göra
Det är något som man inte slipper undan när man har djur.

Jag testade att placera Zasso i transportburen så Findus skulle ha en chans att lämna sovrummet, undersöka lyan och även kunna nosa på Zasso. Fräsningar från bägge hållen men Zasso accepterade sitt öde och somnade (älskar den kattens stil!!) och Findus blev även han mer nyfiken.
Vaksam som sjutton klev han försiktigt in i köket. En blick på mig och ett öga på kattburen. Sålänge jag satt helt stilla utan minsta rörelse gick det bra, men vid minsta ljud var det öronen bakåt och rask fart till min säng.
Efter ca timmen så slutade Findus att komma ut från sovrummet så jag släppte ut en nyvaken Zasso från korgen och placerade mig själv i soffan. I ögonvrån ser jag plötsligt Zasso bli typ 2 meter lång, stel som en pinne och jag ser 2 gröna ögon stirra från köket.
Findus är på upptäcktsfärd!
Zasso smyger efter för att se vart Findus går, jag sitter blickstill för att inte oroa dem ännu mer.
Det börjar kännas bättre...

Den 11 januari 2016 lät jag Boris somna in och saknaden var stor efter min gråblå kisse. Dagarna efter märktes att även Zasso saknade ljuden och sällskapet, men med tiden vande han sig med att vara ensam kisse. Han blev en bortskämd kisse, van vid godis, finare mat och leksaker som jag nog tyckte var roligare att leka med än vad pälsbollen tyckte :-)
När jag bröt armen blev han än mer bortskämd och jag orkade inte hålla på regler lika hårt som tidigare...
Under ett år har jag funderat på att skaffa sällskap till Zasso. Mycket för att han ska ha någon att leka med, ha sällskap av och sluta att vara ett ständigt plåster på mig.
Men frågan har varit vad jag ska skaffa!
Kattunge, ungkattens eller en äldre. Hona, hanne el kastrerad. Katthemmet eller gullig unge... Många val finns det och fördelar har vägts mot nackdelar och det har varit jag och Zasso som stirrat på varandra över frukosten.
Jag älskade Boris och har aldrig sett en vackrare katt och någonstans har tanken på att nästa även det ska vara en "Boris", dvs något som är Russian Blue eller liknar det i färg och päls och därmed så svårt att hitta.

Vackra Boris!

Häromdagen meddelades jag om att det fanns en katt i Älmsta som behövde nytt boende pga allergi och eftersom han såg ut som Boris så kontaktade Lotta mig direkt.
En blick på bilden bekräftade att det var en Russian Blue och jag kontaktade ägaren direkt.
2 år och kastrerad, kunde ju inte bli bättre.
I dag var jag uppe i Älmsta och hämtade Findus. Redan innan han kom visade han med temperament och tankeläsning att han var äkta. Han skulle minnsan inte åka någonstans och absolut inte med mig!! Ägare och son gjorde mig sällskap tillbaka för att se första mötet mellan Findus och Zasso.
Jag följde tips jag fått på nätet och lät Findus vara kvar i buren medan Zasso fick hälsa på nykomlingen. Findus fräser och morrar medan Zasso nyfiket smyger närmare. Men när inte fräsandet avtar så börjar även Zasso morra och fräsa. Spänningen kändes i rummet och Zasso var på helspänn, minsta ljud eller beröring fick min katt att reagera. Var tufft att se bägge katterna. När Zasso inte lyckades/ville vara nära andra katten, så beslöt vi att sätta Zasso i katter och släppa ut Findus.
Borisens första möte m Zasso och lyan blev ett par tysta dygn under sängen medan Zasso låg som vakthund på sängen. Mat och vatten placerades under sängen och så var livet ett par dagar. De gjorde inget emot den andra men hade samtidigt inget intresse av att vilja lära känna varandra.
Men Findus visade direkt vad han tyckte om mig, om Zasso, om situationen och om blickar kunde döda så skulle jag nog överväga att sova hos grannen i natt.
Han klev ur bilen och la sig under bordet och hade inget som helst intresse av att undersöka lyan eller visa minsta nyfikenhet på vart han hamnat. Findus låg under en köksstol och morrade konstant i nära 5 timmar. Varje gång jag närmade mig eller ens tittade på katten fräste han hotfullt mot mig. Blicken är varnande och han visar så öppet att han hatar mig!!
Zasso skrek och försökte komma ur buren innan han gav upp och somnade.
Och så har det varit hela kvällen. Zasso har smugit närmre för att kolla in nykomlingen och varnande morrat när han mötts av det. Han har stilla och coolt somnat i sitt katträd medan Findus morrat under sin stol. Han har ätit mat och lekt med sina leksaker, medan Findus vänt svansen mot oss och morrande i protest stirrat i väggen. Jag ställde kattlåda under bordet. Kattmat, vatten och en filt nära honom men tackas med vassa tänder och hotfulla fräsandet.
Efter mycket om och men så rörde han sig försiktigt och tyst i till köket och Zasso smög nyfiket efter med spetsade öron för att hålla koll på vad som händer. Findus lägger dig bakom ett skåp och där ligger han tydligen bra. Tystnaden har sänkt sig i lyan, men tittar jag på honom så låter han som en borr. Dörren till sovrummet är öppet och han kan smyga in dit om han vill under natten. Zasso å andra sidan lägger bredvid mig på soffan, utsträckt på rygg som om han inte har ett enda problem i världen...

Ska se hur natten blir om mörkret och tystnaden får Findus att komma fram och bli mer nyfiken och hoppas att morgondagen blir bättre och roligare för alla.
Att det inte är en Boris är helt klart och även om Findus är vacker som sjutton och med både utseende och beteende som en typisk Ryss, så vet jag inte hur detta kommer att gå. Om han verkligen inte trivs och vägrar att anpassa sig, så känns det fel att göra honom så illa att ha honom kvar bara för att jag älskar rasen.
Kanske mår han då bättre av att vara som han är van vid, en ensam katt i en familj...
Jag ska ge honom ett par dagar och hoppas det funkar.

Vänster Findus och höger bild är Boris

Kolla blicken på katten!
Hade han varit en människa så hade jag nog gömt knivar och saxar i natt...

Tiden går alltid långsamt när man väntar på något!
Lyan är städad för veckan och jag har även gjort det lilla extra, eftersom jag väntar främmande.
I onsdags såg jag en bild på fb och i dag klockan ca 11.15, ska jag möta upp dem vid bussen.
Spänningen är stor och jag undrar vad jag gett mig in på! ?


I väntan på besök...

Tre dagar på jobbet m "normal" arbetstid och det har funkat bra. Vissa saker funkar bara inte att göra och jag gör nog en del saker på mitt egna lilla udda sätt... Men de blir i allafall gjorda.

Koftan klar och redo för avfärd. Det blev lite blommor och även en ficka på den. Hoppas nu bara att den passar!!

Nu är det 100% på överkastet som gäller och även om jag vill göra annat, så får det vänta.

För över ett år sedan lade jag stickningen på hyllan eftersom lederna i händerna protesterade över sättet jag höll i stickorna och smärtan var större än lusten att göra kläder. Istället blev det "mormorsrutor" i alla möjliga former och figurer.
En bruten arm stoppade dock min kreativitet och under ca 4 månader har jag legat med armen högt och smått drivits till vansinne av tristess. Inte kunnat göra något och självklart har jag då hittat så mycket som jag velat göra :-)
När gipset försvann provade jag att virka, men det passade inte riktigt min otränade arm just då, men oväntat nog så fixade jag att sticka :-)
Mitt sätt att hålla stickorna skiljer sig från andras och jag rör inte lika mycket på handleden som andra, så äntligen kunde jag göra något ?
Först ut blev två mössor och sammanlagt 3 par tumvantar.

Mössorna är bara 40 cm rör i resårstickning som jag bundit snöre runt högst upp. Lätt, smidigt och snabbt. För att inte nämna varm som sjutton!
När min kompis hörde att jag åter igen stickade så la hon in en beställning på en flicktröja. Rosa och "blingbling" var enda kraven. Hittade ett koftmönster, gjorde om det lite och ändrade mönstret på den. Ändringarna längstmed vägen var många och den är inte riktigt som jag skulle vilja ha den, men nu är den i princip klar.

Med eller utan blommor???

Nu ska jag ett tag framåt koncentrerade mig på att få "mormorspläden" klar, så den kan skickas till Funäsdalen. Har en bit kvar på den, så bara att sätta fart ?

Självklart får jag skylla mig själv att jag har ont som f*n, men det är så kul att äntligen kunna sticka och det är svårt att sluta när de första tecken kommer och jag borde lägga ner. Vill bli klar, vill se om jag fixar att göra en hel tröja utan att tappa intresset och lusten men även för att se hur den blir. Bilden i min skalle är... Rosa :-)
Och trots en bild på hur den borde se ut, så ändrar sig idéen mitt i ett varv och jag gör om tankebilden. Kan nog säga att enda likheten m mönstret i katalogen som jag använder är måtten... Eller de flesta måtten i allafall ?
lket

Ryggen är klar och bara en väldigt massa trådar att fästa. Börjat på bägge framstycken och gör dem parallellt för att få dem lika. Kul att kunna göra något vettigt och användbart i väntan på annat att göra m garn och nålar /stickor.

Har hela dagen suttit i soffan m stickning i handen och "Celtic Thunder" på hög volym i lyan. En perfekt dag för Maxen m andra ord! :-)

Nu blir det släckning i lyan. Handen värker (mer än den borde i mitt tycke), klockan är ställd för väckning i morgon och jag är ganska trött.
Om jag intalar mig att det är träningsvärk efter ett för långt uppehåll från stickningen, så låter det lite bättre än att jag använder handen till något som det kanske är för tidigt att göra redan ...
Å andra sidan påstår ju senaste läkaren att jag är helt hel, så kanske även värken är en överdriven el rentav påhittad smärta.
Hur som haver så väntar nu sängen och ett par välbehövliga timmars sömn.