En närbild på kisseBoris. Han ville verkligen vara så i min kamera :-)

Har nu äntligen tagit mig i kragen och börjat rensa bland alla gamla bilder som jag har liggandes på datorn. 

Självklart har jag hittat en mängd Zasso bilder, bland alla mappar :) 

	Närbild på en MYCKET nyfiken kisse :)

Har tydligen haft en dump för andra gången i mitt liv och bägge under samma vecka. Troligen blev det lite för mycket socker och då reagerade kroppen med att ge kraftiga skakningar, illamående, trötthet och yrsel.
Finns väll en lärdom bakom dessa symptom, men frågan är om jag lärt mig den :-)

Har nu gått över i min andra vecka som sjukskriven.

Ingen väckarklocka som ringer, men vaknar fortfarande innan tuppen. 

Lugna promenader med grannen har det blivit många av, ingen stress och som ofta avslutats med en kaffe.

Känner ändå att jag har för mycket irritation och hjärnstress för att dessa stilla promenader ska hjälpa, men bara att komma ut i friska luften är underbart :) 

Jag trodde att timmarna på soffan framför teven och dåliga B-filmer skulle öka, men det har blivit tvärtom, vilket är skönt och possitivt.

Jag försöker att släppa jobbet, men det är svårt... 

Jag vet att jag måste ge mig tid, tid att slappna av och läka men det är svårt när jag vet att de andra jobbar häcken av sig pga att många är sjuka. Jag VET att jag inte är till någon nytta om jag kommer tillbaka för tidigt men...

Jag försöker att bli mer egoistisk och sätta mig själv i första rummet, men det är svårt när jag liksom alltid skjutit undan mina egna känslor och behov och satt andra före.

Jag måste lära mig att säga "nej", lära mig att acceptera att jag inte kan eller orkar allt och försöka komma underfund med vad jag vill... Men det är svårt!  

Lika svårt är det att faktiskt se hur utnyttjad jag blivit genom åren, av vänner, arbetskamrater och andra som VET att jag kommer att säga "ja" innan de ens ställt frågan. Det är så lätt att utnyttja snällheten...

Bara man hittar en plats i lä så är det skönt att höra droppandet från istappar o fågelkvittret.

För fem år sedan, när hjärnan kraschade förra gången märkte jag att det enda som fick mig att slappna av var att rita små former på ett papper. Utan problem så fyllde jag ett stort 70 x 100 cm ark med svarta figurer... 

Samma sysselsättnng funkar även denna gången och det blev en liten serie på 3 tavlor. 

Ytterligare en dag att lägga till handlingarna. 

Snön har dalat under större delen av dagen och staden ligger åter under ett täcka av vitt. Ändå känns det som om jag inte varit hemma en minut, utan farit  hela dagen och kämpat mot snön.

Först en promenad med Karin. Bara 2 kilometer men det kändes längre när vi stretade i blåsten, flingorna och oplogade vägar.

Mycket muttrande och svordomar blev det även när bilar och bussar rullade förbi och stänkte modd på oss stackars isbitar.

Väl hemma igen hamnade jag på soffan en stund med en Nora Roberts bok som jag trodde jag läst men inte minns något av så troligen är den oläst...
Gillar min slutledningsförmåga något otroligt just nu. Å andra sidan så har jag ju köpt dubletter på årets bokrea och inte upptäckte missen förrän jag lånade ut den ena till brorsan och blev stående med den andra i handen.

Så mitt minne är underbart skoj för stunden.

Efter soffan blev det åter en kylig promenad ner på "byn". Tjocka kläder och varma vintekängor förde tankarna till en Michelingubbe eller kanske snarare en högravid anka, när jag halkade runt på trottoarerna...

Kom fram i allafall till cafét och fikade med härliga Annie. Taklamporna var släckta, ljusen på bordet hade brunnit ut och elementerna hade någon gäst snott med sig... Det var känslan i allafall, då det var mörkt i lokalen och kyligare än temperaturen utomhus. Kunde suttit längre om det funnits lite värme!!

Nästa fika blir på ett fik som vi känner och där vi trivs...

Kort sammanfattning av dagen:

Umgåtts med härliga vänner, njutit av soffan, käkat hembakat och sprattlat i en snöhög... 

En ny vana den senaste veckan har blivit ett par timmar i soffan efter lunch. Jag, en bok, spelaren med bra (låg volym) musik o en snarkande katt på magen. Bara släppa tankarna på allt och njuta av stunden.
Att bara vara= Livskvalitet!