Känslan att man sviker är stor. Kroppen, knoppen och samvetet krigar om hur jag ska göra.

Stormtrivs på mitt jobb och vill inte bli av m den platsen, vilket är risken om jag är borta för mycket, samtidigt vet jag att jag inte gör ett bra jobb om jag går m trasig kropp och kan bli sjukskriven helt om jag inte lyssnar på smärtsignalerna. Börjar även tröttna på att vara hemma då jag ändå inte kan göra något annat än sitta och stirra i väggen. Virka får nacken att värka, ligga och stirra på tv får nacken att värka och att hålla i en bok får nacken att värka. Jag kan inte ens vara så pass sjuk att jag ligger och sover för att samla ork och bli frisk.
Jag har för ont för att moppa golv och lyfta tunga säckar och tillräckligt frisk för att vara uttråkad och hemma.
Käkar smärtstillande, masserar nacke, smörjer in med Voltaren och vandrar som en äggsjuk höna fram och tillbaka genom lyan för att inte sitta och stelna till helt. Korta promenader ute har det blivit och även om hjärnan känns piggare efter så skriker kroppen.
Hatar att inte vara hel!

Att jag även tar på mig andras problem och försöker lösa dessa, gör väll inte saken bättre och tyngden på axlarna lättar inte av att samvetet blir tyngre.
Jag kan inte ignorera och rycka på axlarna när de ringer och säger att pappa åker ambulans till akuten eller när grannar på landet ringer och säger att det ev varit inbrott hos mamma... Jag önskar att jag kunde säga: "orkar inte" eller "inte mitt problem", men jag är inte den typen. Istället biter jag ihop och försöker göra mitt bästa...

Börjat fundera lite smått på vad jag ska hitta på när jag tröttnat på att virka sköldpaddor. Även om jag har ett par på beställning så kommer nog den dagen då jag inte vill se ett enda garnnystan igen (även om det lär dröja)  :) 
Julgranskulor, virkade sköldpaddor, stickade sockor och pippitröjor i alla möjiga storlekar, målat blomkrukor och askkoppar samt smyckestillverkning...
Mycket har jag hunnit testa på och mycket har jag hunnit tröttna på. Hade under en tid i tonåren mani på broderier och sydde ett par tavlor, men så fort jag gjorde fel så skickade jag broderiet åt skogen, eller gömde det längst in i garderoben. Finns nog en och annan halvfärdig tomte kvar i någon låda på landet. Hittade någonstans ett fantastiskt mönster på en vargflock som stod på ett berg under en enorm fullmåne. Den kostade många pengar enligt min plånbok, men den skulle jag promt göra och det var väll inte en av mina bästa ideér. Planen var att sitta och brodera framför teven på kvällarna och jag hade ingen tanke på att själva väven var svart...  
Dålig belysning, svart väv och noll tålamod är ingen bra kombination, så även den blev mindre än halvklar.Det sket sig rejält, om man säger så :)  
Men nu har jag åter börjat snegla mot broderier och hittat ett på broderishoppen som jag skulle kunna tänka mig att testa på...
Mycket färg och mycket jobb men så jäkla vackert! hjärtat skriker "ja" ekonomin skriker "nej!!" och tålamodet suckar... 
Men jag låter tanken gro ett tag till och funderar vidare när Sköldpaddasäsongen är över och det lär som sagt dröja:D

Trädgårdsfläkt

Känns som hela frysen är full av matlådor men de goda rätterna är slut och nu finns bara tråkiga lådor kvar att äta. Vilket betyder tillbaka till spisen! :-)
Problemet är vad jag ska göra för något gott!? Chili concarne har jag tröttnat på då jag under en period åt det till både lunch och middag i någon vecka. Samma sak m korvstroganoff. Billigt, lätt att göra och det var gott... under ett par veckor.
Vitkålsgratäng börjar jag också tröttna på, men framförallt så tror jag att mina kollegor börjat tröttna på att se mig dag efter dag ätande samma mat :-)
Men i kväll så ställde jag mig vid spisen och kastade ihop ett par lådor och det räckte även till en liten middag i dag. Så nu finns det även köttbullar, brunsås och råstekt potatis (allt från grunden) att äta ett par dagar. Även om det inte blir lika gott uppvärmt, så duger det.
Men tips på lätta, billiga och goda storkok mottages tacksamt. Det bör även gå bra att frysa... Min fantasi går på sparlåga för stunden! :-D

Funderar på att kasta mig på soffan och ställa klockan på morgondagen. Är sjukt trött och sjukt hungrig, Jag vet inte var jag ska börja någonstans. Sova och hoppas hungern går över eller äta något och riskera att somna med näsan i gröten. 
Fortfarande ont i kroppen och inte riktigt på strålande humör (Hur ofta jag nu brukar stråla :)  ) Men jag lever och det är väll något att hurra över, antar jag :) 
Ytterligare 5 sköldpaddor är netetcknade i beställningsblocket och ett par ligger halvfärdiga i påsar på garderobsknopparna.

Saknaden av ögon, gör att de inte kan bli klara förrän dessa kommer och förhoppningsvis så blir det i mitten av denna vecka... hoppas i allafall det.

Tror dessutom att jag överdrev en aning när jag beställde ögonen från en sida på nätet, och det var inte förrän jag skickat iväg beställningen som jag insåg att jag snart kommer att sitta med 26 par ögon...  Hoppas jag inte tröttnar på sköldpaddor, för ögon har jag till förbenelse  :)  

Tvättstugan är ingen höjdare när man har värk i hela jäkla kroppen! Från axlarna ner till hälarna smärtar det och även om det var värst i torsdags, så hänger det med även i dag. Både muskler och leder samtidigt är inget som jag är van med, det brukar antingen vara det ena eller det andra, men inte samtidigt och som sagt så är det ingen höjdare att släpa på säckar och annat som ska tvättas...
Men det blev i allafall färdigt och lagom torrt och när tvätten var hemma så belönade jag mig med årets tredje lilla semla :) 

Nu sitter jag i mörkret med ett litet brinnande ljus framför mig och funderar på att gå och lägga mig, men det är en hel vecka till nästa fredag, så det är väll lika bra att ta chansen till en sen kväll när man kan :) 
Gick tidigare från jobbet i dag pga värken, jag kände att kroppen behövde vila från lyft och böjningar.

Men eftersom kaffet tagit slut och jag kom på det halvvägs hemma så var det bara att knata tillbaka ner i smeten och Kryddan. gick förbi ån och självklart så blev det lite bilder :) 

I morgon ska jag försöka få fart på min nya mobil, men är livrädd för den. Jag vet att det är fånigt att vara rädd för en telefon, men eftersom jag inte känner den eller det märket så är jag rädd att göra fel, paja hela skiten och stå utan mobil helt och hållet. men jag ska testa och se annars sätter jag mig i trapphuset och skriker på hjälp.  :) 

Det finns många serier på tv som jag följer/följt och många serier i bokform som jag har läst utan att missa en enda del. Margit Sandemos "Isfolket" är en av desssa serier som jag läst om X-antal gånger och fortfarande läser när andan faller på. En serie som har allt med andra ord och som jag föröker få alla mina vänner att läsa och älska lika mycket som jag själv gör, men jag har inte riktigt lyckats med det ännu  :)

När jag var i tonåren så hittade jag författaren Diana Gabaldon och fastnade totalt i hennes serie om Claire från 1900- talet och Jamie som lever på 1700- talet. En serie som har allt och lite till. Kan väll erkänna att jag faktiskt inte läst de senaste delarna, men när jag har semester så hoppas jag kunna orka och tid att plöja igenom de tegelstenarna.
Det jag främst fastande för var historien om Claire som under en semester strax efter andra världskriget gick igenom en häxring och förflyttades 200 år bakåt i tiden.  
Genom sin förmåga att kunna förflytta sig genom århundradena och tillgången till moderna historieböcker och mediciner så kunde hon hjälpa klanledaren och hennes livs kärlek, Jamie Fraser att "förutspå" vad som skulle hända i framtiden. 
Även om det är en kärlekshistoria som utspelar sig under 200 år, så är den så mycket mer än så. Gabaldon ger liv i figurerna, hon berättar en otrolig historisk berättelse där historiska händelser får liv och miljöbeskrivningar som är så verkliga... Gabaldon fick mig att vilja se Skottland i verkligheten, se miljöerna där serien utspelar sig och veta att allt hon skrivit kunnat vara på riktigt..
Genom serien "Highlander" som gick för många år sedan börjde jag älska dialekten, men Diana Gabaldon fick mig att älska Skottland.   

I augusti blir det ett par dagars turistande i vackra Skottland.
I sommar är förhoppningsvis planen att besöka Ullared med mor, syster och "Disco prinsessan" samt bo kvar på "Sweet dreams". Om allt vill sig väl blir det även en våldgästning i Göteborg och jag vill verkligen till Lissebergs julmarknad.

Mitt i alla reseplaner så är jag långt gången i planerna på att måla om och fixa mitt vardagsrum. Ny färg på väggarna och ny skåp flyttar in samtidigt som en del gammalt försvinner. Något som även det ska försvinna är mitt badkar som under 6 år fått agera tvättkorgshållare och hinkförvaring, i stället blir det ett litet duschhörn och ett skåp ska in på karets plats. Mina badhanddukar ligger för stunden i en låda i köket och jag känner mig ganska rörig i mitt röriga hem.
Jag är inne på sjätte året i lyan och jag har aldrig haft en sekunds önskan att flytta, så nu kanske det börjar bli dags att göra lyan till "Ett hem att längta till" eller i allafall göra om så som jag vill ha det.

Den gemensamma nämnaren mellan resor och renovering är PENGAR!!
Allt kostar och är det något som jag inte har så är det just pengar...
Mitt "resekonto" har den enorma summan 1400:- för dagen och jag är glad om jag överhuvudtaget får tag på en flygbiljett till England för det priset (för att inte tala om återresan, boende, mat , tågbiljett och Whisky peng:) ).

Inte heller min spargris har mycket att le åt, så jag fattar inte varför den ser så glad ut!

Visst! Det är bra att ha drömmar och planer men känns så lagom kul när jag i princip dragit in på allt jag kan undvara och ändå inte kan lägga undan till "kuligheter" och små belöningar.

Funderar på att gifta mig med en halvdöd multimiljonär, men det är brist på dessa i min bekantskapskrets.
Även planen att råna en bank finns, men som sagt så trivs jag i lyan och vill inte byta boende :-)
Så det jag kan göra är att bita ihop, leva på "radhusbiff" och hoppas jag tar mig till Skottland med hjälp av virkade Sköldpaddor!

Jag hade en gång en palm men den tog jag livet av. Jag hade även tre kaktusar och även de dog av törst. Jag har även nu en enorm palm som står i ett hörn av vardagsrummet, ellee jag säger att det är en palm även om katten nog skulle påstå att det är ett enormt stort kattgräs. Bladen ser ut att vara angripna av skadedjur (bara vassa kattänder:-) )och den ser allt mer ledsen ut för var dag som går (jag har planer för den lilla gröna saken och det är inte en dödsdom jag planerar). Jag har även haft en svärmorstunga och en garderobsblomma som även de lyckades dö i min ömma vård (fråga mig inte hur, men dog gjorde de!).
Den enda som faktiskt lyckas leva i min närhet är orkidéer (som jag dessutom inte ens gillar) och Hoyor eller "porslinsblomma" som är det vanligare namnet på min favoritväxt. Jag har fyra skönheter som står i mitt fönster och lapar sol. Ibland kommer jag även ihåg att kasta lite vatten på dem, men tydligen funkar det att ha regnperiod några dagar i månaden och övrig tid ha torka. Förutom att de fortfarande är gröna så är de otroligt vackra växter som växer som ogräs och deras blommor ser verkligen ut att vara i porslin.

#temablogg52