I dag kom jag i håg att ringa för att få tid hos läkare under själva telefontiden. Någon läkartid fanns inte i dag, men sköterskan trodde att jag kunde bli hjälpt av en läkare via nätet. Kopplas upp, kryssa i några förbestämda frågerutor, själv ge några beskrivande ord och sedan skulle läkaren kontakta mig via Skype (el typ sms i mitt fall) Han ville ha bilder på skadan och här hade Skype varit såååå mycket lättare för att ta bilder på en häl som alltid är i skugga, långtbort från resten av kroppen och en kameralins som hellre vill fokusera på smulorna på golvet bredvid foten...
Ett par mer eller mindre suddiga bilder skickades till läkaren som efter lång tankepaus och säkert en halv fikarast kom fram till att det är SKOSKAV som jag lider av!!
Jag håller inte riktigt med om den bedömningen då jag aldrig haft skoskav som varit oläkta under fyra veckors tid, vars smärta strålande kryper in i skelettet och där blodblåsa på blodblåsa bildas... Visst, blåsorna blir mindre för varje gång, men de gör fortfarande otroligt ont vid minsta kontakt, vare sig det är strumpa, golvbrunn, sko eller ett lakan!

Jag fick i allafall rådet att smörja med mjukgörande salva och Voltaren... Vilket jag redan gjort varenda dag de senaste 4 veckorna. Jag ska även kontakta en fysisk läkare på vårdcentralen som kollar på mina sår och även kontakta min närmaste chef (inte för att jag vet vad denne kan göra, men hon är kontaktad)
Att jag jobbar som städare och använder fötterna varje dag (kors i taket! ) och måste använda arbetsskor som skyddar mina fötter från olyckor hjälper troligen inte mycket.
För stunden har jag fått tillåtelse från chefen att använda sandaler tills hälarna läkt såpass att jag kan använda skor med häl och tåhätta...
Att jobba i sandaler känns inte så speciellt tryggt och och även ovant. Under mina år som städar och köksbiträde har jag aldrig jobbat i annat än riktiga arbetsskor och vetat att jag varit skyddad mot fallande knivar, tunga kärl, maskiner med hjul och glatta golv. Att skutta runt i skor som i princip bara består av en sula och några snören, känns halvbra och jag har redan fått en del mindre blåmärken och småsår på tårna efter slarv från min sida från papperskorg som vält samt blivit överkörd av min städvagn (den brukar rymma med jämna mellanrum:-)

Så i morgon ska jag boka tid hos en fysisk läkare och jag är så glad att jag är uppe i frikort, för att betala 200 kronor för tips och råd som jag redan kört i en månad känns lagom kul.
Jag tror fortfarande att det är slemkudden (gud vad trevligt det låter!) i hälen som är inflammerad men även att det kan vara ett skoskav ovanpå inflammationen...
Hur som haver så är jag en erfarenhet rikare gällande den nya tekniken och jag gillar bättre att träffa en "riktig" läkare dvs.en som inte kopplar ner mig när den tröttnat på mina frågor :-D

Frisyrer och klippningar är inget jag lägger ner någon större tid på. Perfekta frisyren är den som det räcker med att borsta igenom, upp med skiten i en hästsvans och avsluta med en keps som döljer mardrömmen. Eller bara vända upp och ner, ruska lite och sedan klart. Inte speciellt kul men jag orkar inte hålla på med vax, värme, spolar, fönar, färger, specialshampon och balsam som ska passa trött, slitet och uttråkat hår.
Det ska räcka med att håret sitter på skallen när jag vaknar och inte hänger i vägen/hänger ner i toalettstolen när han städar på jobbet...

Jag klipper mig en gång om året och däremellan så toppar jag inte ens peruken, utan låter allt bara växa fritt.
Men när jag väl sätter saxen (runt sommartid) i det vildvuxna så blir det rejält :-)
Antingen page med kort lugg, rakat i tinningarna eller kanske halvkort med uppklippt i etapper...
Jag är inte rädd för att testa annat än det vanliga, för blir det fel så växer det snart ut och mitt hår växer verkligen som ogräs :-)

Samma fredag som jag åkte till Tallinn så tröttnade jag på mitt hår som dels var väldigt råttfärgat, dels slitet och nött men framförallt ständigt ivägen. Så med tre timmar kvar innan bussen till Stockholm skulle avgå från Norrtälje hastade jag ner på stan med en halvklar bild i huvudet på hur jag ville att mitt huvud skulle se ut.
I en pärm hos frissan hittade jag något som liknade min tanke och när jag lämnade salongen var jag insmetad med både vax och mousse och Inte helt nöjd m resultatet.
En vecka senare har jag vant mig vid det (i mina ögon) korta håret och det inte riktigt jämnalånga topparna.

I dag har fyra bekanta/kollegor /fd arbetskamrater sagt att det är fint och att jag passar i det. Så nu kan jag kanske börja gå runt och trivas i det korta.
Att jag även upptäckte att passbilden liknar det jag har i dag gör ju att jag på något sätt dras och gillar det lite kortare modellen... Även om drömmer fortfarande är långt och pudellockigt (80-talet är helt klart mitt decennium :-D)

Tvättstuga, en bok, städning av lyan och Celtic Thunder... Nu är det fotbad och "Morden i Midsomer" som gäller.
Min blodblåsa på hälen har "belönats" med en blodblåsa och jag vet att det man absolut INTE ska göra är att spräcka den. Men det gör jag ändå varje gång eftersom jag inte kan ta ett enda steg utan smärta och plåster inte hjälper...
Så för stunden är jag smärtfri och hoppas det håller i sig ett tag.

Ytterligare två hål lagade och som liten belöning till mig själv så hamnade jag i city och Drottninggatan.
In i favoritaffären för lite bokstuderande och sedan långsamr strosande till Gamla stan.
Plötsligt var klockan 14.30 och eftersom bedövningen släppt tillräckligt för att inte låta alltför berusad så satsade jag på lunch :-)
Köttbullar från barnmenyn på "Under Kastanjen" på Kindstugatan blev det och jag undrar hur en vuxenportion hade sett ut, för denna lilla tallrik var enorm!

Nu ska jag knata vidare och se var jag hamnar. Många turister har hittat till vår huvudstad, det fotas och pekas. Överallt runt mig pratas främmande språk och det är lite skillnad mot häromdagen i Grisslehamn då bara jag och Måzart stirrade på varandra under tystnad :-D

Knatat fram och tillbaka i dag och i princip inte fått annat gjort än nött sulor. Kollat resor på resebyrån, studerat sprit på systembolaget och lunchat på "gyllene måsen" innan jag knatade hemåt, pluggade lite och knatade vidare till lokalen för vårens sista junta.

Efter månader av smärtfri har värken nu kommit tillbaka i handleden. Inte lika stark som den var innan senaste op, men den känns istället dygnet runt. Inte heller hälarna mår bra och på måndag börjar jobbet igen. Ger det några dagar till sedan börjar jag gnälla hos farbror doktorn :-)

Eller kanske snarare en liten sidoresa för att rensa hjärnan och se annat än 4 väggar.
Hade beställt många plusgrader och en stor sol, men troligen så anländer den beställningen samtidigt som mitt USA paket för det var grå himmel och en vind som stundtals höll på att tippa mig från klipporna.

Knatade runt på kajen, kikade in i fiskaffärerna, skuttade på klipporna, tog en glass och spanade efter turister. Det var typ jag, ett par måsar (med fjädrar :-)) och två fransoser som hittat ner till Grisslehamn denna molnigt dag.
Tjejen i café sa att strömmen av turister skulle komma om ca två veckor, så kanske var jag på plats i rätt tid.

För mig finns inget som rensar hjärnan så bra som att sitta ensam på en klippa, känna lukten av tång i näsan, studera horisonten och bara kunna höra naturens egna ljud.

Förra våren lämnade jag in min bockstyre "vita häxan" på service. Två punkterade däck, icke fungerande bromsar, 2/5 fungerande växlar och en handled som inte alls ville vara med, så kunde jag inte fixa det själv. Ny sommar och nya slangar och eftersom den varit inlämnad så satt muttrar extra hårt. 1 timme bara att få loss däcket och 1 timme att få slangen på plats. Ännu återstår att skruva fast däcket och det tänker jag låta cykelverkstaden göra, för jag har punktera den nya slangen... Nu gör armarna vidrigt ont, jag har skurit mig, glömt äta middag och är dessutom jäkligt förbenad över att jag inte fixat att fixa min cykel.

Språk är roligt och ibland kan ord och förkortningar bli lite fel beroende på vilket språk som används...

Som till exempel denna asiatiska restaurang i Tallinn som heter "Taste of Asia" men vars förkortning på svenska låter mindre smaklig :-)