I natt kom jag hem en bra bit efter midnatt och var både rejält trött i kropp/knopp samt helt slut på mobilbatteri efter en hel dag i Nynäshamn. Min kusin Tony gifte sig med Matilda och det var ett välplanerat bröllop där man såg att mycket tid hade lagts ner på detaljerna. 

Efter lite strul och funderingar så valde jag att åka med min moster ner till Nynäshamn och vi var nere vid "Skärgårdshotellet" där min moster bokat rum för att även kunna närvara på lunchen dagen därpå, en stund efter 13 och hade tid att både ta en fika och byta om innan klockan i kyrkan slog bröllop.

Kyrkan byggdes 1930 på den plats där tidigare en fyr stått och nu är det den röda tegelbyggnaden med en tupp i spiran som syns över hela Nynäshamn och hälsar båtarna och färjorna välkomna.
Kyrkan som ritades av arkitekten Lars Israel Wahlman restaurerades 1954 och då förnyades även en stor del av inredningen.  Jag gillar kyrkans läge, med en mängd trappor för att komma upp, utsikten från kyrkans gård och även själva stilen och teglet. Men insidan var inte riktigt min smak och kändes för ny, för kal och för modern.

Men själva vigselakten var vacker med levande musik (sång och gitarr) och två fotografer som "klickade " omkring inne, runt och stundtals ganska närgånget. Vackert som sjutton var det när bruden gled fram genom kyrkan i massa tyg, tyll och släp som fördes fram av sin far till en strålande brudgum med rosa fluga som höll samma nyans som de fem tärnornas klänningar.

Efter fotografering, såpblåseblåsning och lyckoönskningar  gick färden vidare till en festlokal i Sorunda.

En stor buss körde de flesta gäster samt brudpar till lokalen, men eftersom jag är så extremt social (hahaha!!) så valde jag att åka med syster istället. 

Framme vid det gula huset väntade snittar, en supergod välkomstbål och "Mingelbingo" för att lära känna gästerna och våga prata. En super bra  idé om man nu inte som jag är så "extremt social" att tungan låser sig, paniken fyller min mage med flygande fladdermöss och jag önskar sitta utanför hela alltet och bara vara publik. Jag kan inte vandra runt och prata med okända...  

Det går liksom inte, hur gärna jag än önskar så går det liksom inte...

Bordsplacering i salen som för kvällen var en riktig festsal och även om det var lite blandat runt borden, så var det huvudsakligen nära släkten man hamnade bredvid. Jag hamnade bredvid min svåger Johnny och mitt emot lillebror Henry. Rött och vitt vin på borden samt vattenflaskor till oss törstiga och maten på ett buffébord i ena änden av salen.

Vacker dukning och i mina ögon ett genomtänkt firande.

På tallriken låg en folder med spännande innehåll. Blandannat en sida med förslag på samtalsämnen, en sida med telefonnummer som kanske skulle vara bra att ha i närheten under kvällen, men även menyn och en tacklista.
Det jag tyckte var roligast var att det fanns gästpresentation i folden.
Bord, nummer, namn och en kortare text om de gäster som fanns på plats vid middagen.
Väldigt kul att läsa och eftersom det även var en hel del gäster på plats så låg det ett ordentligt detetivarbete bakom presentationerna. Få meningar om alla och mycket nytt, men allt var klockrent! :)

(Klicka för större bild!) 
           
Efter middagen och trevliga tal så blev det tårta, kaffe och avec. Jag testade nya likören "Anton Berg" som verkligen smakar som Marsipanbröd och var såååå god!!

Av själ jag inte riktigt kan förklara blev jag till en början utan tårta, men fick två kaffekoppar framför mig. Någon tyckte tyderligen att jag var söt som jag var utan att behöva extra socker i kroppen samt att jag kanske behövde spä ut vinet i magsäcken med lite starkt kaffe...  
Min bror hämtade dock ytterligare tårta till sig själv och fick då även med en liten bit till mig, så jag fick provsmaka tårtan som var extremt god och även väldigt vacker!!

Vid 22-tiden tackade vi för oss och lämnade Sorunda i solnedgången på en liten smal väg. 
Jag hade två färdmöjligheter. Antingen kunde jag tränga in mig i mammas bil i baksätet tillsammans med ytterligare två trevliga kottar (bror och svåger) och få skjuts hela vägen till Norrtälje. Eller så kunde jag åka bekvämt i Volvo till Telefonplan, ta tunnelbana till Tekniska och bussnt hem till lilla Norrtan.  
Jag gillar Stockholm på kvällarna och med närmare 14 grader i luften så hade jag inget emot att vänta på både bussar och tunnelbanor. Det lite jobbiga var att mobilens batteri hade varit lågt redan många timmar innan hemresa, men tvärsäker som jag var på att jag hade en laddad "power bank", så var jag lagom orolig. Det var bara det att "Power banken" var mer tom än min mobil, så hela resan hem satt jag och stirrade på folk, lyssnade på samtal och pillade på saker i väskan. När jag kom till Norrtälje var varenda % i telefonen urladdad.
Men dagen hade varit fantastist trevlig, vacker och jag hade kul.

Tack Tony och Matilda!!  

I dag har varit en sån dag då jag undrar om gud (eller någon annan någonstans)har underlig humor eller om han bara testar mitt tålamod för att se om eller snarare när jag bryter samman...

Prövning nr 1.
Förutom att mitt beställda material som varit på väg i ett par veckor ännu inte har kommit, så är det i allafall bekräftat att det är på väg. I måndags fick jag via telefon i allafall veta att "Torky" nu stod på bordet vid huvudkontoret och skulle levereras till mig nästkommande dag...
Var "Torky" är på äventyr någonstans har jag ingen aning om och ärligt talat så har jag helt tappat lusten att ringa efter material, leta efter material och försöka finna plats för material som jag får men inte har beställt...
Varje beställning är lite som ett "kinder ägg", tre överraskningar på en gång. Man undrar när man får saken, vad man får för sak och var man ska förvara saken tills man antingen får användning för den eller någon upptäcker att jag har den och tar tillbaka den.
Spänningen är stor!! ?

Prövning nr 2!
På lördag ska jag på bröllop och som alltid är kläder ett stort problem.
Skickade efter ett par plagg på Wish och...
Man får vad man betalar för, är väll lättast att säga. Första klänningen satt som en figursydd tvångströja och jag kom varken i eller ur den. Men färgen var vacker!!
Tunika nr i var vacker på bild och dök upp aningens mindre vacker i ett tyg som jag aldrig skulle kunna ha utan att behöva mängder av fuktkrämer (tål inte nylon någonstans!!) tunika nr 2 slutade typ under brösten och var lite kortare än jag hade föreställt mig, att den skulle vara.
Hoppet stod till klänning nr 2. En lång hallonfärgad sak i spets... Och bara spets!
Den var aningens mer spets än jag tänkt mig och mina underkläder bör planeras noga :-)
Så efter jobbet har jag tillbringat ca timmen med att försöka hitta en svart underklänning, som döljer det som spetsen visar.
Har även köpt en gördel som håller in fläsket och den hudmassa som dallrar när jag rör mig och som tyvärr är alldeles för synligt i klänning och även hittat en stor hatt.
Inte för att det är ett måste att ha hatt på bröllop utan för att jag tror mina kepsar skär sig med klänningen och jag behöver något att.gömma mig under/bakom.
Hur som haver har detta "kalas" kostat mer än jag egentligen har råd med och och om man står i en lysrörshytt som avslöjar allt och kommer på sig med att nynna "Vår julskinka har rymt", då behöver man mer än expert hjälp!!!

Prövning nr 3!!
Rullatorer är bra hjälpmedel! De hjälper folk att ta sig fram och som stöd när inte balansen finns.
De kan även vara mordvapen!!
Står i kö med en liten silverfärgad dam framför mig. Ställer ner korgen framför mina fötter, loggar in på banken och för över pengar. Tittar upp och tanterna har förökar sig!!
Två tanter med varsin rullator står plötsligt snetr framför mig. På något omärkligt sätt har ena tanten smugit förbi mig och försöker tränga sig in framför mig i ett mellanrum som knappt fanns. Likt en liten bil som försöker ta sig in i en stillastående bilkö, försökte denna lilla tant ta sig in framför mig dels genom att smyga och dels genom att försiktigt putta min korg åt sidan.
När jag dessutom upptäckte att denna lilla tant låg först i en kö som ringlade sig bakom henne så blev det droppen som rann över. Det räckte med ett kort men irriterat:
"Ursäkta mig", för att tanten utan ord el ursäkt skulle ta ett steg tillbaka och åter släppa in mig på min plats i kön. Men hämnden är ljuv tänkte väll tanten och körde på mina hälar ett par gånger innan jag lämnade affären med min kasse.
Jag är för snäll för min egen hälsa :-)

Sitter här en lördag eftermiddag och skriver på balkongen. Det är närmare 25 grader i skuggan, vindstilla och solen gassar för fulla muggar, kan säga att det för stunden är lagom värmen, men om ett par grader så kommer jag åter att börja klaga över hettan, värmen och troligen grannbarn som

leker på gården. Jag är ingen vän av för mycket sol, skrikande barn och små jyckar som skäller på allt och då menar jag ALLT!

Kom hem vid 20 i går och blev sittande i soffan hela kvällen. För trött för att röra mig och för pigg för att kunna somna. Vetskapen att det skulle vara lördag morgonen efter och inte ett jota i planeringskalendern dvs sovmorgon, gjorde att jag härdade ut ett par timmar utan sömn och bara stirra i taket med fladdrande tankar och funderingar.

Så just nu sitter jag därför på balkongen utan en enda plan för hur dagen ska fördrivas. Funderade på att ta en fika på ”Tösses” och stirra på folk, men har nog fått min dos av socialtumgänge på under de senaste dagarna och att bara sitta på balkongen med musik i öronen och göra inget, känns helt okej för stunden.

Att jag dessutom har en hel del att uppdatera i bloggen, gör att det funkar okej att bara vara ensam.
Det jag kommer att uppdatera i efterhand är kryssningen med Galaxy, Vårruset på Friskati och Valborg på Björkögården.  (Länkningarna markerar vad som blivit skrivet... Om någon undrar :)  )

Uppdaterade min FB häromdagen  med nya bilder och är för en gångsskull ganska nöjd med resultatet.
Detta med att ta selfies är inget jag är någon vän med. Jag ser antigen ut som om jag ska äta grannbarnen eller varit på fest och inte varit nykter eller duschat på någon vecka. Ögonbrynen hopdragna, munnen ihopknipen och mungiporna nere vid knäna...

Nya bilden togs i ett avslappnat läge med en halv urdrucken öl på fastande mage och bara det säger väll en del om hur nykter jag var redan INNAN båten lämnade kajen i torsdags... :)  

I går kom jag hem efter att ha tillbringat ca 23 timmar på havet och fått en glimt av Åbo.

För någon månad sedan fick jag förfrågan om jag ville följa med på kryssning och jag var inte sen med att tacka ”ja” . Vi skulle vara fem tjejer som åkte men det slutade med att vi var fyra som träffades och åkte.
Jag kände bara en av dem sedan tidigare, så det var kul att träffa och lära känna ”Tvillingarna”. Planen var att äta buffé innan båten, men eftersom det var röd dag i torsdags så var typ det enda öppna stället en pizzeria i Värtahamnen. Plankstek, pizza och hamburgare passade bra till de öl som vi beställde och innan första klunken var tagen så började vi spåra ut, en urspårning som fortsatte hela resan.

Jag kan erkänna att jag gick lite långt, spårade ur rejält och kvällen avslutades bryskt med att en av oss hade tröjan full av öl. Jag kan ju säga att jag fortfarande har dåligt samvete över att jag gick ett steg för långt och inte slutade när jag borde...

Men fram till dess var det en kul och trevlig resa som innehöll en del %, låga skämt och massa skratt. Det blev ju även (som alltid) en massa bilder på allt och inget...  
(Klicka på bild för större storlek) 

Vi lämnade ett grått Stockholm bakom oss. Stod på däck, vinkade till främlingar och såg vackra och svindyra villor/hus passera på stränder med fina adresser. Hur ofta jag än är vid havet så är det svårt att ta in dess skönhet. Vi bor på en fantastisk plats med blått vatten, gröna skogar och mark som sträcker sig till synes evighets långt. Att se ens egna land flyta förbi från en färja är något speciellt. Man ser världen från en annan synvinkel än man vanligen gör. I vanliga fall är det jag som sitter på en grå klippa, lyssnar på vågskvalpet, doppar fötterna i blötan och ser båtar glida förbi...  

Blev en del vätska i kroppen under timmarna på vattnet. Dels öl men framförallt ”Irisch coffee” som är min ”drog. Den var dessutom förvånansvärt god på båten och även priset var ett av de lägsta som jag stött på, två positiva saker bland många.

Opererad som jag är så måste jag äta oftare än andra och vi kostade på oss ”champagnefrukost” med massa godsaker när vi vaknade utanför Åbo. Jag kände mig som en strandad val när jag vaggade ut från restaurangen och buffén, de andra spg inte heller hungriga ut :) även om vi inte trodde att vi orkade se mat mer den dagen så återvände vi ett par timmar senare för att åter fylla magsäcken. Vi lusläste menyerna och funderade på vad vi ville ha och vad våra plånböcker godkände. Jag chansade och visade mitt op-kort och fick en barnmeny i handen. Priset var perfekt och laxen jag valde var lagom stor för en liten person och även lagom stor för en liten magsäck. Blev åter mätt och laxen var fantastisk.

Efter lite shoppande så hamnade vi i baren där det skulle starta en schlager quis. Jag har noll intresse av schlager, har inte sett det på evigheter och jag är fortfarande tveksam till om jag vet vem som representerade Sverige i år. Helt enkelt var jag tvärsäker på att inte ha en chans att vinna. Att även jag satt med fjärrkontrollen och hade kontrollen över svarsknapparna gjorde väll inte det lättare. Jag skrek ”D” och tryckte ”C” och såg sedan förvirrat på mina vänner och undrade vad tusan jag pysslade med...

”Vi kommer i allafall inte att vara bland de bästa..." mumlades det runt bordet och jag kunde inte annat än att hålla med.

7 sekunder på sig att läsa frågan och därefter 20 sekunder på sig att trycka på sitt svarsalternativ.
Alla lagen fick poäng baserat på snabbheten vid svarstryckningen och även om man svarade fel så blev det poäng, baserat på snabbheten... Till vår stora förvåning så blev vi 2:a!! Kors i taket och fnitter attack av förvåning. Priset delades rättvist och jag snodde kassen :)

Plats 2/13 är en helt okej placering av ett gäng halvnyktra tjejer med "koll" på läget :) 
När jag för många år sedan åkte på kryssning och deltg i "jack Daniel´s kunskap" så hamnade jag även där på en 2:a plats och även där kryssade jag en ruta när jag visste att svaret var ett annat... 
Men det känns som jag har mer och udda kunskaper än jag är medveten om :) 
Kul var det i allafall!! 

Jag delade en fönsterlös hytt med den blonda tvillingen och i vanliga fall brukar jag ha svårt att somna och så även natten till fredagen. Motorn lät som sjutton när båten tuffade på över havet och hela sängen vibrerade. Jag hade så svårt att slappna av, tänka på annat och inte störas av ungar som rusade genom korridoren utanför vår hytt.
Vaknade flera gånger under natten och även om jag lyckades somna om så är det jobbigt att inte få en oavbruten sömn.
När klockan ringde klockan 8.30 (svensk tid) för att vi skulle hinna till frukosten så var jag lagom pigg, även om alkoholen inte gjorde sig påmind så var det trötta ögon som ögnade igenom Aftonbladet medan tvillingen klädde sig. En händelse som det skrevs om var ett fall från en kryssningsfartyg. Till min stora bestörtning hade en man i 30- års åldern fallit över räcket vid 3.45 den morgonen. Färjan hade varit M/S Galaxy och vi hade ovetandes sovit vidare ovetandes om all aktivitet som skedde på vår färja. Tre färjor deltog i sökandet efter mannen , räddningsbåt sjösattes och även en helikopter sattes in. Vi låg 2 timmar efter tidtabellen när vi lämnade Åbo. En tid som kördes in och vi kom till Stockholm runt 19 som planerat. Mannen hittades och fördes till sjukhus i Åbo men senare kom Aftonbladet med rapport om att mannen avlidit... Hur kunde han falla i? Var det olycka, en lek som spårat ur, eller var det ett frivilligt hopp? Ingen vet och polisen utreder. Men på något sätt så låg händelsen som ett lock över båten och vår glädje och skratt var något dämpade under dagen. 

Vi tillbringade några timmar på soldäck där vi försökte locka fram solen och sedan flera timmar vid dansgolvet där vi såg småungar springa runt och leka, sjunga med bandet som uppträdde med barnsånger och sedan se en show med duktiga dansare. Jag sprang fram och tillbaka och hade inte riktigt någon ro att sitta stilla. Jag rusade runt med kameran och tog kort på än det ena och än det andra. Besökte taxfree för femtielfte gången och stod på däck och såg Roslagen glida förbi...

På det stora hela var resan lyckad och jag tror att alla var nöjda. Samma tid nästa år finns planen att upprepa resan och jag hoppas verkligen att planen håller.



In i det längsta tvekade jag om vårruset i år. Ville, ville inte... Orkar, orkar inte.
För att inte tala om alla dessa (perfekta) människor som trängs, tar plats och... har kul.
Har i princip funderat sedan förra vårruset om jag verkligen vill vara med i år och kom väll fram till att alla hade så mycket trevligare om jag uteblev...
Japp, jag mår skit, har dålig självkänsla och nada självförtroende. Har perioder då känslan av vara helt misslyckad, dum i hela planeten och inte värd ett skit tar över helt. Just den känslan finns vid vårruset.
Det ska vara en trevlig stund, skoj och skratt, tävla mot sig själv, ge järnet eller bara komma ut på en gemensam promenad... Det finns något för alla och är öppen för alla, men ändå så tvekar jag alltid.
Förra året hamnade jag i fel startgrupp och sprang en bra bit i starten för att inte skilja mig alltför mycket från alla andra som verkligen hörde hemma i den gruppen. I år tog jag över en lapp och hamnade åter i en av dessa startgrupper där jag inte hade något alls att göra. Kände mig lika malplacerad som en tax på surfingbräda och känslan av att alla stirrade, att alla visste att jag var fel och att jag vid starten inte bara skulle bli omsprungen utan även påsprungen, platt som en pannkaka och övergiven i spåret gjorde att jag trängde mig ur fållan och placerade mig i några fack längre bak bland mer jämlika kvinnor...
Att lita på magkänslan. När allt inom en skriker i protest, då bör man nog lyssna.
I går protesterade hela mitt inre mot att vara i "fel fålla". Även om mina vänner var bredvid mig så funkade det inte. Kroppen knyter sig och allt bara skriker: "Byt grupp nu, byt innan det är för sent, byt innan du blir påkommen med att ljuga..."
Kan erkänna att jag en kort stund funderade på att lämna fållan, hämta ut väskan och sätta mig under ett träd långt från alla människor och bara gråta.
Men jag tog mig samman och gav mig fasen på att komma hem med en medalj och smet in i en mer rätt grupp.

Även om jag innan trodde att tiden skulle bli värdelös, "mitt gäng" skulle packat ihop och åkt hem och jag skulle vara sist in i mål, så blev tiden helt okej.
Vädret var fantastiskt, musiken i min spelare väldigt bra och en lagom varierad terräng. Asfalt, äng och grus... och i mitt fall även dike :-)

Ska jag gå nästa år... Troligen.
Har ett år på mig att fundera.

Så var det söndag igen och en helg har passerat.
I fredags kom "Treppen" över med vin, ostar och sushi. Att äta m pinnar är något som inte funkar för mig och snabbt gav jag upp de försöken. Kan även erkänna att det bar första gången jag testade sushi...
Jag vet inte om jag gillade det eller inte. Visst jag har ätit värre saker men även mycket som varit godare.
Sushi är nog inget jag skulle köpa till lunch en vanlig dag, om man säger så ?
Men kul att ha testat.
Många timmar satt vi på balkongen medan grannarna lämnade gården, solen gick ner och myggorna kom fram.
En trevlig kväll i en gammal väns sällskap och något jag behövde.

I lördags sprack alla planer och träffar och jag var ensam hemma medan regnet droppade utanför.
Studentklänningen jag erbjudit mig att sy upp, blev äntligen uppsydd och den blivande studenten sken av lycka när den testades i går kväll och fick godkänt.
Att sätta saxen i ett tyg är skrämmande. När det väl är gjort finns ingen återvändo...
Det är en sak att säga att man kan sy, en helt annan sak att bevisa det. Speciellt när ett dåligt självförtroende står i ett hörn och hackar /trycker ner en. Risken att jag ska förstöra en dyr klänning helt är så stor. Att klippa av för mycket och sy upp den för mycket, att ge den fläckar... Oron var stor när jag tillslut fattade saxen och klippte.
När jag väl kom igång gick allt på rutin. Jag vet hur man syr, jag har gjort det så mycket att jag inte ens behöver tänka på vad jag gjorde utan allt bara flöt på. Visst fanns det saker jag kunnat gjort annorlunda och som jag inte tänkte på när jag startade. Men Emma blev nöjd och då försöker jag kväva mina egna tankar. ?

I dag har jag tillbringat nästan hela dagen på balkongen. Behövde en lugn stund då jag i går lyckades möblera om mitt lilla sovrum och i princip rensa varje låda. Jag började med den mardrömmen medan jag väntade på att bror skulle ringa
Han skulle vara i Norrtälje och ville låna min systemkamera. Så i väntan på mötesplats då började jag m städningen och timmarna flög fram. Fick mycket gjort och kameran är fortfarande i min lya, nu är den även laddad och färdig att använda :-)

På något sätt känns det som om alldeles för många tror att jag bara sitter och rullar tummarna och inget annat har att göra än att vänta. Att deras velande och glömska inte gör något. Att jag bara rycker på axlarna och fortsätter dagen. De tänker inte på att jag kanske tackat nej till andra saker, för deras skull. Att jag tycker de är såpass viktiga att jag väljer deras sällskap före andra saker/personer.
Kanske är jag för snäll som inte sätter ner foten när jag såras, glöms bort, ignoreras eller väljs bort...

Ont gör det i allafall att min tid inte är lika värdefull dom deras.

Frukost i lyan och utanför hänger molnen tunga över Norrtälje.
Trött som f*n, och orklös som sjutton.

"Måsten" idag är diskning, då besticken börjar ta slut och jag inte fått in vanan att käka m ättlingar. Men utöver det så är det en promenad som står på schemat. Har en känsla av att jag måste gå långt i dag för att slå de antal steg jag gick förra veckan.

Men då hela gårdagen tillbringades i solen på balkongen m brorsans tröja, så måste jag ut och knata i dag.
Ytterligare ett par centimeter är gjorda och nu börjar den närma sig halvfärdig. Ska om bara ett par centimeter ta av för ärmhålen och börja sticka fram och bakstycket var för sig och sedan är det inte långt kvar :-)

Är faktiskt ganska stolt över att jag klarar en tröja i stl "L" utan vredesutbrott, suckar el svordomar. :-)

Planen var att gå upp tidigt men när man inte ställer klockan så får MSN vara glad om man kommer ur sängen medan det fortfarande är ljust ute... Typ ?

Lagom till lunchen, trillade jag ur sängen och det blev aningens stressigare än jag tänkt mig, men allt jag tänkt göra har jag hunnit med, om än inte riktigt så väl som jag önskat, men jag är nöjd med dagen.

I morgon får jag besök och efter väldigt många veckor utan motion av snabeldraken, så behövde den rastas.
Nu vid ca 22.30 är hela lyan städad. All disk uppdiskad, mikron rengjord och även kylskåpet rensat samt alla bänkarna rena.
Badrummet är skrubbat och proppen i handfatet är borta. Tvätten tvättad och vardagsrummet är moppat. 12 portioner Korvstroganoff ligger i frysen, kattmat för kommande vecka inköp och duschen avklarad.
Det jag önskar jag kunnat göra bättre är promenaden som blev kortare än önskat, men ändå längre än den brukar :-) Tog den i samband med promenaden till Willys och gick en omväg. Nya skor på fötterna och mer än halva vägen haltade jag och muttrade svordomar, men jag kom ut och bara det är bra enligt mig själv :-)

Just nu sitter jag nerrasad i soffan, dricker kaffe, försöker torka efter den välbehövliga duschen och slappar m lite stickning.
Brorsan har beställt en ""Pippitröja" i stl L och ett varv är många maskor. Stickar på rundsticka, så de enda sömmar som kommer finnas är uppe vid axlarna och ett varv är typ evighetslång, eller snarare drygt 250 maskor :-)
Men eftersom det bara är rätamaskor att sticka, så kräver det inte alltför stor koncentration och jag kan se på film under tiden.

Förtjänar en stilla kväll i soffan utan alltför dåligt samvete. En städad lya och beredd på främmande i morgon, är det bara sockerkakan kvar att baka, men den blir morgondagens projekt!
:-)