För någon vecka sedan sprack mina favorit jeans i grenen och även om.jag skulle kunna påstå att de är välanvända, så räcker nog inte den förklaringen.

Fem år efter op och fortfarande tror jag att jag fortfarande som i början kan äta allt och ändå gå ner i vikt. Jag försökte lura mig själv att tro att jag kunde fortsätta leva i den drömmen. Men verkligheten är här och uppvaknandet blev aningens brutalt, när jag i går ställde mig på vågen.
Om jag inte börjar kämpa och en gång för alla tar itu med mitt beteende, så är jag snart tillbaka på min utgångspunkt 100+.?

Nu är det slut på småätandet, försöka klara av sockersuget och sluta att unna mig godsaker som jag "förtjänar" av underliga anledningar som inte ens är logiska i min trasiga hjärna.
Japp, "Riktig" mjölk m en hinna av grädde flytande på ytan ÄR godare än lättmjölk i kaffet. Vispgrädde i sås och grytor ÄR godare än mjölk och vanligt smör med en tjock ostskivor på vitt formbröd är sååååå mycket godare än leverpastej på knäckebröd.

Vågen ljuger inte och inte heller min garderob där storlekarna plötsligt blivit trängre...
Jag måste ta itu med problemet nu, innan det blir för stort.
För egentligen finns inget annat att skylla på än ren och skär lathet från min sida.
En trasig hand som fortfarande gör ont gör att jag drar mig från att skala potatis, lök och skära saker. Men tar jag mig tid så är hemlagat i alla dess former bättre och nyttigare än frallor och tea till middag...

I dag blev det lite rensning av frysen där jag hittade kycklingfilé och ett paket med fyra stycken små potatisgratängen.
Potatisgratängen åkte in i ugnen på 200° i ca halvtimmen och medan den tinade upp där så tärnade jag kycklingfiléer i små bitar.
Jag kastade ner dessa i en varm panna där redan smör och en hackad gullök fräste med salt, peppar, chilipulver och aningens paprikapulver. Lade även ner en buljongtärning som fick smälta.
När kycklingen var genomvarm så hände jag ner matlagningsgrädde (kort datum och köpt i går för 5:-, i bland har jag tur :-)) och en slutt creme fraiche chili och paprika.
Medan det vändes så hackade jag en röd och mycket trött paprika samt öppnade en burk m majs.

Det puttrade på fint på spisen medan potatisen blev färdig i ugnen.
Det blev otroligt gott och gick väldigt snabbt att göra.
Blev även ett par matlådor :-)

Efter veckor i samma lunk och oinspirerande tillvaro så har "Tallugglan" varit mer eller mindre varit lagd på is.

Men i och med att sommaren är här så är dagarna längre och det händer lite mer att skriva om, så nu blir det lite uppdateringar av min första semestervecka som jag hade förra veckan.
Nästa semester har jag i september och den blev färdigplanerad under dagens lunch :-)
Hotell och flyg är bokade och min spargris är aningens mager :-)
Men mer om det en annan gång :-D

I går var jag i Hallstavik och firade Erica som kämpat färdigt i skolan och nu hoppar vidare till det vuxna livet.

Att jag är bjuden har jag vetat ett tag, men på något sätt lyckats glömma (hur det nu är möjligt). Så i tisdagskväll slog det mig att jag inte köpt något alls till Erica och en student ska firas.
Hjärnan står still, inte en enda idé att spinna på. Surfade runt och letade, men såååå svårt. Messade mamma Lotta som inte gav direkt svar på min fråga och messade därefter Erica och inte heller hon fick mig att bli klokare.

Tillslut föll valet på glas.
Jag fick själv glas i studentpresent, älskar dem väldigt mycket och kollar alltid efter flera. Så in på Cervera och kolla utbud.
Tre olika serier fastnade jag för.
Ulrica Hydman vallien, Sarah Woodrow och Carolina Gynning.
En bildkonstnär som syrran älskar, en ny stjärna och vars glas jag föll för och en tredje som är stor på olika fb sidor men som inte riktigt är min smak.
Tänkte att glas av alla dessa är perfekta samlingsglas och det finns en uppsjö av dem till en inte alltför stor peng...
Skickade mina förslag till moder Lotta och fick tummen upp tillbaka.

Väl inne på Cervera var valet enklare. Hydman Vallien fanns inte inne, Woodrow var i stortsett slutsålt, så det blev Gynning.
Plockade även med en broschyr på de alternativ som finns och även en text som förklarar bilden på glaset.
Gillar idéen att det inte bara är en färgglad bild, utan att bilden är tolkad med en text.
Att det stod typ 9 ungdomar och trängdes vid samma monter i jakt på sina Gynningslas, visade att jag trots mina 42 år kanske inte är helt mossig och ute :-)

Erica blev jätteglad över glasen och det är huvudsaken.

Tack Lotta och Erica för en trevlig eftermiddag och en supergod smörgåstårta i trevligt sällskap!

När det känns som om allt jag säger och gör feltolkas eller misstolkas är det mindre kul. Man (bör läsas "jag" :-)) tänker igenom orden, skriver ner dem, redigerar. Drar ifrån och lägger till och övar även på ordföljden och hur meningarna kan tolkas.
Man tycker man gjort rätt. Allt är kristallklart, lagom långt och det går inte att missa innebörden i texten (enligt mig i allafall). Inget svammel utan bara rakt och ärligt....
Ändå kommer svaren tillbaka, hårda, elaka och sarkastiska. Låtsas inte bry mig, fortsätter gå med ett leende på läpparna och ett svart hjärta. Lägger lock på känslorna och låter tiden läka orden, såren och viljan att slå en kavel i deras huvuden. Jag går vidare men...

Sorgen att inte bli förstådd, oviljan att behöva förklara sig ytterligare och känslan att krossas ytterligare.
Att behöva förklara varför .
Att upprepa orden som ekat i ens hjärna under en längre tid.
Att något som är självklart ens behöver förklaras är ett stort misslyckande i sig.
Det borde räcka med ett "tack och hej" eller "Nu får nästa ta över...", Nu har ni haft ert roliga, hata någon annan en stund..."
Men istället ska det ges så dåligt samvete det bara går och ett större hål i själen som tar än längre tid att läkas.
En del av det sagda kan aldrig tas tillbaka och vissa ord kan inte sopas under mattan. Vissa saker kan jag bara inte glömma, ens om jag verkligen försöker...
Kanske gjorde jag rätt, eller kanske kunde jag gjort annorlunda men jag gjorde det som var rätt för mig och det är det som är viktigast för mig. Jag tog tag i en av de saker som gjorde mig sjuk. Jag ändrade på vissa saker, plockade bort annat och valde att sätta mig främst.
Skulden var min, orklösheten var min, valet var mitt och känslan av att bara vara ett stort och sorgligt misslyckande var och är min.

Jag vandrar fortfarande runt med känslan av hopplöshet, okunskap och förlorande. Att inget duger, att jag inget är och att det kvittar.
Känslan av att vara en stor förlorare utan värde...
Att då under en vecka från tre olika håll i tre olika sammanhang få höra att jag har bra smak. Är som honung i en sjuk hals.
Att veta att någon tycker jag gjort bra val, att jag har fått någon positiv egenskap berättad för mig en start.
Långsamt håller jag på att läka igen och hitta tillbaka till någon som jag stundtals skymtar i skuggorna. Alla de skuldkänslorna jag går runt med försöker jag väja för, försöker se det positiva bland alla tistlar och försöker finna det fina i tillvaron.
Fortfarande snurrar svarta tankar och känslor runt inom mig och jag kämpar dagligen med att finna det glada.
Att bryta samman och skrika är stundtals lättare än att njuta av solen och älska livet.

I natt kom jag hem en bra bit efter midnatt och var både rejält trött i kropp/knopp samt helt slut på mobilbatteri efter en hel dag i Nynäshamn. Min kusin Tony gifte sig med Matilda och det var ett välplanerat bröllop där man såg att mycket tid hade lagts ner på detaljerna. 

Efter lite strul och funderingar så valde jag att åka med min moster ner till Nynäshamn och vi var nere vid "Skärgårdshotellet" där min moster bokat rum för att även kunna närvara på lunchen dagen därpå, en stund efter 13 och hade tid att både ta en fika och byta om innan klockan i kyrkan slog bröllop.

Kyrkan byggdes 1930 på den plats där tidigare en fyr stått och nu är det den röda tegelbyggnaden med en tupp i spiran som syns över hela Nynäshamn och hälsar båtarna och färjorna välkomna.
Kyrkan som ritades av arkitekten Lars Israel Wahlman restaurerades 1954 och då förnyades även en stor del av inredningen.  Jag gillar kyrkans läge, med en mängd trappor för att komma upp, utsikten från kyrkans gård och även själva stilen och teglet. Men insidan var inte riktigt min smak och kändes för ny, för kal och för modern.

Men själva vigselakten var vacker med levande musik (sång och gitarr) och två fotografer som "klickade " omkring inne, runt och stundtals ganska närgånget. Vackert som sjutton var det när bruden gled fram genom kyrkan i massa tyg, tyll och släp som fördes fram av sin far till en strålande brudgum med rosa fluga som höll samma nyans som de fem tärnornas klänningar.

Efter fotografering, såpblåseblåsning och lyckoönskningar  gick färden vidare till en festlokal i Sorunda.

En stor buss körde de flesta gäster samt brudpar till lokalen, men eftersom jag är så extremt social (hahaha!!) så valde jag att åka med syster istället. 

Framme vid det gula huset väntade snittar, en supergod välkomstbål och "Mingelbingo" för att lära känna gästerna och våga prata. En super bra  idé om man nu inte som jag är så "extremt social" att tungan låser sig, paniken fyller min mage med flygande fladdermöss och jag önskar sitta utanför hela alltet och bara vara publik. Jag kan inte vandra runt och prata med okända...  

Det går liksom inte, hur gärna jag än önskar så går det liksom inte...

Bordsplacering i salen som för kvällen var en riktig festsal och även om det var lite blandat runt borden, så var det huvudsakligen nära släkten man hamnade bredvid. Jag hamnade bredvid min svåger Johnny och mitt emot lillebror Henry. Rött och vitt vin på borden samt vattenflaskor till oss törstiga och maten på ett buffébord i ena änden av salen.

Vacker dukning och i mina ögon ett genomtänkt firande.

På tallriken låg en folder med spännande innehåll. Blandannat en sida med förslag på samtalsämnen, en sida med telefonnummer som kanske skulle vara bra att ha i närheten under kvällen, men även menyn och en tacklista.
Det jag tyckte var roligast var att det fanns gästpresentation i folden.
Bord, nummer, namn och en kortare text om de gäster som fanns på plats vid middagen.
Väldigt kul att läsa och eftersom det även var en hel del gäster på plats så låg det ett ordentligt detetivarbete bakom presentationerna. Få meningar om alla och mycket nytt, men allt var klockrent! :)

(Klicka för större bild!) 
           
Efter middagen och trevliga tal så blev det tårta, kaffe och avec. Jag testade nya likören "Anton Berg" som verkligen smakar som Marsipanbröd och var såååå god!!

Av själ jag inte riktigt kan förklara blev jag till en början utan tårta, men fick två kaffekoppar framför mig. Någon tyckte tyderligen att jag var söt som jag var utan att behöva extra socker i kroppen samt att jag kanske behövde spä ut vinet i magsäcken med lite starkt kaffe...  
Min bror hämtade dock ytterligare tårta till sig själv och fick då även med en liten bit till mig, så jag fick provsmaka tårtan som var extremt god och även väldigt vacker!!

Vid 22-tiden tackade vi för oss och lämnade Sorunda i solnedgången på en liten smal väg. 
Jag hade två färdmöjligheter. Antingen kunde jag tränga in mig i mammas bil i baksätet tillsammans med ytterligare två trevliga kottar (bror och svåger) och få skjuts hela vägen till Norrtälje. Eller så kunde jag åka bekvämt i Volvo till Telefonplan, ta tunnelbana till Tekniska och bussnt hem till lilla Norrtan.  
Jag gillar Stockholm på kvällarna och med närmare 14 grader i luften så hade jag inget emot att vänta på både bussar och tunnelbanor. Det lite jobbiga var att mobilens batteri hade varit lågt redan många timmar innan hemresa, men tvärsäker som jag var på att jag hade en laddad "power bank", så var jag lagom orolig. Det var bara det att "Power banken" var mer tom än min mobil, så hela resan hem satt jag och stirrade på folk, lyssnade på samtal och pillade på saker i väskan. När jag kom till Norrtälje var varenda % i telefonen urladdad.
Men dagen hade varit fantastist trevlig, vacker och jag hade kul.

Tack Tony och Matilda!!  

I dag har varit en sån dag då jag undrar om gud (eller någon annan någonstans)har underlig humor eller om han bara testar mitt tålamod för att se om eller snarare när jag bryter samman...

Prövning nr 1.
Förutom att mitt beställda material som varit på väg i ett par veckor ännu inte har kommit, så är det i allafall bekräftat att det är på väg. I måndags fick jag via telefon i allafall veta att "Torky" nu stod på bordet vid huvudkontoret och skulle levereras till mig nästkommande dag...
Var "Torky" är på äventyr någonstans har jag ingen aning om och ärligt talat så har jag helt tappat lusten att ringa efter material, leta efter material och försöka finna plats för material som jag får men inte har beställt...
Varje beställning är lite som ett "kinder ägg", tre överraskningar på en gång. Man undrar när man får saken, vad man får för sak och var man ska förvara saken tills man antingen får användning för den eller någon upptäcker att jag har den och tar tillbaka den.
Spänningen är stor!! ?

Prövning nr 2!
På lördag ska jag på bröllop och som alltid är kläder ett stort problem.
Skickade efter ett par plagg på Wish och...
Man får vad man betalar för, är väll lättast att säga. Första klänningen satt som en figursydd tvångströja och jag kom varken i eller ur den. Men färgen var vacker!!
Tunika nr i var vacker på bild och dök upp aningens mindre vacker i ett tyg som jag aldrig skulle kunna ha utan att behöva mängder av fuktkrämer (tål inte nylon någonstans!!) tunika nr 2 slutade typ under brösten och var lite kortare än jag hade föreställt mig, att den skulle vara.
Hoppet stod till klänning nr 2. En lång hallonfärgad sak i spets... Och bara spets!
Den var aningens mer spets än jag tänkt mig och mina underkläder bör planeras noga :-)
Så efter jobbet har jag tillbringat ca timmen med att försöka hitta en svart underklänning, som döljer det som spetsen visar.
Har även köpt en gördel som håller in fläsket och den hudmassa som dallrar när jag rör mig och som tyvärr är alldeles för synligt i klänning och även hittat en stor hatt.
Inte för att det är ett måste att ha hatt på bröllop utan för att jag tror mina kepsar skär sig med klänningen och jag behöver något att.gömma mig under/bakom.
Hur som haver har detta "kalas" kostat mer än jag egentligen har råd med och och om man står i en lysrörshytt som avslöjar allt och kommer på sig med att nynna "Vår julskinka har rymt", då behöver man mer än expert hjälp!!!

Prövning nr 3!!
Rullatorer är bra hjälpmedel! De hjälper folk att ta sig fram och som stöd när inte balansen finns.
De kan även vara mordvapen!!
Står i kö med en liten silverfärgad dam framför mig. Ställer ner korgen framför mina fötter, loggar in på banken och för över pengar. Tittar upp och tanterna har förökar sig!!
Två tanter med varsin rullator står plötsligt snetr framför mig. På något omärkligt sätt har ena tanten smugit förbi mig och försöker tränga sig in framför mig i ett mellanrum som knappt fanns. Likt en liten bil som försöker ta sig in i en stillastående bilkö, försökte denna lilla tant ta sig in framför mig dels genom att smyga och dels genom att försiktigt putta min korg åt sidan.
När jag dessutom upptäckte att denna lilla tant låg först i en kö som ringlade sig bakom henne så blev det droppen som rann över. Det räckte med ett kort men irriterat:
"Ursäkta mig", för att tanten utan ord el ursäkt skulle ta ett steg tillbaka och åter släppa in mig på min plats i kön. Men hämnden är ljuv tänkte väll tanten och körde på mina hälar ett par gånger innan jag lämnade affären med min kasse.
Jag är för snäll för min egen hälsa :-)

Sitter här en lördag eftermiddag och skriver på balkongen. Det är närmare 25 grader i skuggan, vindstilla och solen gassar för fulla muggar, kan säga att det för stunden är lagom värmen, men om ett par grader så kommer jag åter att börja klaga över hettan, värmen och troligen grannbarn som

leker på gården. Jag är ingen vän av för mycket sol, skrikande barn och små jyckar som skäller på allt och då menar jag ALLT!

Kom hem vid 20 i går och blev sittande i soffan hela kvällen. För trött för att röra mig och för pigg för att kunna somna. Vetskapen att det skulle vara lördag morgonen efter och inte ett jota i planeringskalendern dvs sovmorgon, gjorde att jag härdade ut ett par timmar utan sömn och bara stirra i taket med fladdrande tankar och funderingar.

Så just nu sitter jag därför på balkongen utan en enda plan för hur dagen ska fördrivas. Funderade på att ta en fika på ”Tösses” och stirra på folk, men har nog fått min dos av socialtumgänge på under de senaste dagarna och att bara sitta på balkongen med musik i öronen och göra inget, känns helt okej för stunden.

Att jag dessutom har en hel del att uppdatera i bloggen, gör att det funkar okej att bara vara ensam.
Det jag kommer att uppdatera i efterhand är kryssningen med Galaxy, Vårruset på Friskati och Valborg på Björkögården.  (Länkningarna markerar vad som blivit skrivet... Om någon undrar :)  )

Uppdaterade min FB häromdagen  med nya bilder och är för en gångsskull ganska nöjd med resultatet.
Detta med att ta selfies är inget jag är någon vän med. Jag ser antigen ut som om jag ska äta grannbarnen eller varit på fest och inte varit nykter eller duschat på någon vecka. Ögonbrynen hopdragna, munnen ihopknipen och mungiporna nere vid knäna...

Nya bilden togs i ett avslappnat läge med en halv urdrucken öl på fastande mage och bara det säger väll en del om hur nykter jag var redan INNAN båten lämnade kajen i torsdags... :)