Ytterligare en dag hemma och nu börjar jag bli rastlös som sjutton. Har fortfarande ont i halsen när jag sväljer och varje ord är ansträngt och jobbigt . Näsan rinner i ett kör, hostar lungorna ur kroppen och fortfarande även huvudvärk samt yrsel så det blir en tidig kväll.
Plockat fram böckerna och pluggat, men får ingen ro utan vandrar som en äggsjuk höna, trots att jag vet att jag måste sätta fart. Har dock lyckats ringa och avboka viktiga möten både i dag och i morgon och det räckte med att de hörde min röst för att tiderna skulle ändras :-)

Kämpar år ut och år in. Alltid är det något som ligger som ett dis över tillvaron. Hur man än gör så går det inte ihop.
Antingen så är det ekonomin som inte går ihop eller hjärnan som spökar. Vrider på ören för att få allt att fungera och lyfter på fötterna för att inte snubbla över livets snubbeltrådar.
Leva som student med studielån, hamna på soc och livet är en kamp, komma ut i arbetslivet men hamna på botten och få pengar från försäkringskassan och eller socialen. Kämpa för allt, vända på alla ören, låna av släkt och vänner. Försöker intala sig att man inte behöver nya vattentäta skor och att allt kan lagas med silvertejp... Räkningar hopar sig, csn vill ha sina pengar och man känner hur kronofogden räknar minuterna innan de kan ta upp jakten på en...
Hjärnan kräver dyr medicin för att fungera och hjärnspöken sätter käppar i hjulet för både idéer och vettiga tankar.
Stundvis är livet svart och stundtals grått, men aldrig riktigt fri att andas utan kamp
På något sätt lär man sig att leva med att hela tiden leva på gränsen mellan lite pengar och inga pengar. Att dra in på något för att kunna ha råd med annat, planera månader i förväg för att skramla ihop till något som egentligen inte borde vara så svårt att köpa.
Man hoppas att det en dag ska bli bättre. Kanske inte drömmen om att bli rik, men bara kunna slappna av en stund och bara kunna vara...lugn.

För någon månad sedan hade jag ganska exakt 800 kr på kontot när alla räkningar var betalda. Min spargris gjorde att jag fixade månaden på 1500 kr och då är kattmat och kattsand inräknade, men inte var det en lätt eller kul månad varken i plånboken eller för psyket.

Jag hoppas att år av kamp nu äntligen är över och att någon däruppe imponerats av mitt kämpande och nu belönar mig med lite stillhet och kanske en kista med guldpengar. Fick i dag besked att försäkringskassan har godkänt min ansökan, skatteverket är snällt mot mig i år och min läkare har gjort fel så jag väntar skadestånd...
Trots att min förkylning fortfarande driver mig till vansinne, så för dagen är jag ganska glad och lättad ändå :-)

...OM jag en dag inte svarar i telefonen så sitter jag troligen på en sista minuten till Skottland...typ :-D

Sjuk igen!
Har i några dagar känt av huvudvärk och nyst som en tokig, men i gårkväll började även halsen att kännas. Vaknade efter midnatt av att jag inte kunde andas och näsan var helt igentäpt. Sovit dåligt under natten och inte kunnat svälja utan smärta
Hemma igen!
Känner att jag egentligen inte har råd att vara hemma men kan man inte svälja, somnar sittande på en stol och behöver pausa på en promenad mellan soffa och kök, då blir det nog bäst att vara hemma.
Somnade på soffan idag, sov närmare 3 timmar och vaknade av att Findus petade mig på näsan med utdragna klor och hoppade högt samt försvann under soffan när jag öppnade ögonen.

I dag är det 2 år sedan pappa dog.

I dag har det varit en bra dag, till kycklingen blev kvar i frysen och jag tärnade den medan den var stenhård. Inga problem att göra det innan skada men men efter jag jag även haft problem.m att öppna burkar.
Eftersom jag inte har ont så tänker jag inte längre på vad jag gör eller kanskw inte borde göra. Ont som fan just nu i handen och hoppas verkligen att det försvinner under natten för just nu gör vi jag "smärt ryck" m foten. Skakar den så jag kan tänka på annat än värken...

I dag har det varit fullt ös från gryning till nu. Möte med syster, systerdotter och mor på Nordrona, lunch på "Chop chop", köp av cykelslang (bara årets första) och därefter 2-års kalas. Efter det sprang jag hem till tvättstugan och fick allt tvättat och torrt som jag tänkt. Nu är arbetskläderna redo för kommande vecka, även om inte jag är det :-)

Gårdagens svartvita bild är i dag i färg och fortfarande hemma hos mig. En brakförkylning satte stopp för leveransen, så den fortsätter att hänga i gardinstången ett tag till.

Även om 2-åringen var föga imponerad över min present så fick den uppmärksamhet av de vuxna. Nu ska jag fundera på kommande projekt...

Tror jag haft runt 25°c på balkongen under eftermiddagen och vindstilla. Varm var bara förnamnet :-)
Klar med brorsonens kofta och troligen levereras den i morgon.
Svartvit bild i dag på underverket och i morgon blir det samma fast i färg.
Kom på i skymningen att jag skulle ta bild så färgerna blev inte rätt, men i morgon kommer en färglad bild :-)

Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Mitt humör och psyke vänder blixtsnabbt och från att ha gått från "jippie" är jag nu nere på "snälla skjut mig m ärtrör"!
Deppig och undrar vad jag gör för fel, OM jag gör fel, vad jag kan ändra på eller om jag bara ska låta allt vara, hoppas att det bara är en tillfällig backe och att allt snart vänder...
Sviktande självförtroende och en självkänsla som går i botten är ingen kul kombination.

Helt krast kan man sägs att den tid jag ger får jag inte tillbaka. Inte ens ett tack är mina timmar värda och ingen tänker på vad de kostar mig. Jag kanske gjorde det för att det var kul och gav mig lite annat att tänka på, men när jag känner att den tid jag lägger ner på något som tyderligen bara intresserar mig så är det inte längre lika kul och den stunden kan jag ägna åt annat.
Om närmare 100 inbjudningar skickas, ca 15 stycken visar ett intresse (resten ignorerar) och två meddelar att de garanterat kommer, då känns det... Kul.
Att två väljer mig är i och för sig super och borde räcka för att vara nöjd. Men känslan att vara bortröstad, vara ett andrahandsval och inte värd att spendera tid med är deppigt.

Varför ska jag lägga ner tid, pengar och energi på något som tyderligen bara intresserar mig? Och varför faller jag i fällan och drar igång saker/projekt som andra tycker att jag ska göra för att de själva inte har tid eller ork?
Att sitta ensam medan de intresserade är någon annanstans...

Tacka vet jag sällskap av katten!